Mera (natur)fotojournalistik
Soluppgång i dimma, Hirvensalo 20 oktober 2008. Foto: Håkan Eklund.
- Naturfoto borde vara mera än bara vackra bilder, ansåg rovfågelexperten Dick Forsman vid de finska naturfotografernas höstdagar i lördags. Liksom Tui De Roy tyckte han att naturfotografer skall samarbeta mera med forskare, miljöexperter och olika typer av biologiska experter.
Själv producerar han artbestämningsböcker om rovfåglar, där han själv står för den ornitologiska expertisen - med bl.a. åldersbestämning som en stark sida. Hans internationella storsäljare är ju "The Raptors of Europe and The Middle East" (590 s). Nu har han utvidgat reviret till både Afrika och Asien ...
Det som Forsman efterlyste, som är möjligt för de flesta, är ett mera fotojournalistiskt grepp: att också avslöja misshälligheter. Han hade nyligen gjort en tur till Indien, och tillsammans med några indiska ornitologer taxerat rovfåglar längs gränsen till Pakistan. De tillbringade många dagar på olika avstjälpningsplatser för självdöda (heliga) kor, där några familjer bor som tar tillvara hudarna och en del fett (en makaber hantering), och låter gamar, vildhundar och andra asätare äta upp resten av allt ätbart. Sen samlas benen ihop och tas till fabriker som gör tvål och olika produkter ... Allt utnyttjas.
Sen upptäckte han att det enda som blev kvar av korna var en geggamojahög med plast; dvs. korna som vandrar omkring på gator och torg hade dött av att ha mage och tarmar fullstockade med plastpåsar! Plastpåsar som innehållit mat och grönsaker, som doftat mat - och som därmed ätits av korna ...
Och de mångåriga rovfågeltaxeringarna som hans indiska kollegor sysslat med har avslöjat att det finns en promille kvar av vissa indiska gamarter, som under ett knapp decennium förgiftats av en medicin som boskap har matats med ... Arter med populationer som var "oräkneliga"; idag återstår en spillra.
En lång historia, men med ett "message" till fotografer: dokumentera, publicera och skapa opinion mot industrisamhällets avigsidor! (I Botswana där jag bodde 1992-94 kallades vintern för The Plastic Bag Season; dvs. alla plastpåsar som fastnat i taggiga acaciaträd exponerades när löven föll under vinterhalvåret, de såg ut som julgranar).
Viktigt att vi inte bara sysslar med "förljugna" bilder av vacker natur, som bilden ovan från i morse - när dimman lättade över Långvattnet (som skiljer Hirvensalo från fastlandet) just när solen gick upp - som hunden och jag njöt av.
Det är verkligen en god idé att dokumentera naturen och människans påverkan. Det har gjorts förut, men vi behöver ständigt pånminnas. Det ska vara som en nagel i ögat.
För övrigt är din bild väldigt vacker.
h. Håkan