Inte gott nog för publicering

Fabriksgatan, Åbo. Fredag 24.2.2012. Foto: Håkan Eklund.

Jag fortsätter att i lugn takt beta av Galen Rowell´s "Inner Game of Outdoor Photography". Det är ju bara så intressant med en god fotograf som också är en god skribent, de växer inte på träd. I boken berättar han om alla möjliga resor, äventyr och det han lärt om fotografering under tre decennier.

Och han är ingen mes, har var i yngre år en driven klättrare och bjuder på många hårresande upplevelser, både med kamera och utan. Hans fru Barbara tycks också tillhöra den driftiga sorten, bl.a. som pilot där man dokumenterade illegala avverkningar i Centralamerika.

Det är många kloka ord och intressanta tankar som hittas i hans krönikor som en gång i tiden publicerades i tidskriften Outdoor Photographer.

I artikeln "Visual Reality" skriver han: "Despite all of the advances in phototechnology, the human factor still reigns supreme. More than 99 percent of the world´s cameras are capable of taking publishable pictures, yet most of the world´s photographs aren´t of publishable quality."

Och detta skrev han troligen innan digirevolutionen blommade ut.

Ett bra sätt för var och en att höja ribban är att börja skriva ut bilder i stort format, först då ser man vad som åstadkommits ... Det är de flesta fotokursister väl medvetna om.
På en datorskärm ser det mesta bra ut.

Bilden ovan tillhör 99 procenten, men ingår i mitt projekt att försöka ta åtminstone några bilder per dag, minimikravet är att de skall kunna illustrera en blogg - och till det behövs inte mycket ...
Tog exakt sju bilder idag (av motivet ovan) när jag steg ur bilen vid jobbet, allt för att hålla det jag lovat mig själv.

Hörde sjungande koltrast för tredje kvällen i följd, det bådar gott.

En påminnelse

En kulturskatt som väntar. Arken, ÅA 23.2.2012. Foto: Håkan Eklund.

Har fortsatt med att reprofotografera bilder, pressklipp, böcker etc. ur fotografen Kaj Dahls upphittade arkiv. Det mesta är ännu "på vift", dvs. - vi vet ännu inte var orginalnegativen finns till hans sju dokumentära böcker om en skärgårdsgeneration som inte längre finns, samt material om motsatsen - Finlands herrgårdar.

Och intervjuerna på c-kassetterna ovan (som böckernas textmaterial byggde på) har jag ännu inte lyssnat på, har inte hittat en bandspelare som fungerar ...
Både intervjuaren (Kaj Dahl) och de intervjuade är alla döda, känns lite märkligt att tänka på. En påminnelse om vår korta vistelse här på jorden ... liksom teknikens begränsade livsspann. Vi som växte upp med c-kassettspelare trodde ju att det var en teknologi för evigt; så kommer det väl också att gå med allt det digitala ...

Fick idag en bok på posten som jag beställ via internet från Gunneo (Västervik), det är boken "Utmark" (1963) som var ett samarbetsprojekt mellan poeten Sigvard Karlsson och fotografen Sune Jonsson. Gillar poesiböcker som är illustrerade av fotografer. Bildmaterialet från Norrland påminner mig om min agrara barndom i 1950-talets Österbotten.

Här några rader ur dikten "Stugmöte", som mera påminner om prosalyrik:

"Kaffepannan väntar på spisen,
är klar för kokning, och vetebrödet
är redan uppskuret och upplagt på faten.
Efter välsignelsen följer ett fridsamt samtal
om väderet, världen och mänskan.
Runt omkring gården står mörkret tätt
och fönsterkorset tecknar sig vitt
mot rutornas svarta speglar.

En urusel företagsgåva

Arken, ÅA 22.2.2012 kl.17. Foto: Håkan Eklund.

Städade bordet och hittade oöppnad post som visade sig innehålla en försäkringsfaktura på sommartorpet och den lokala försäkringsföreningens årskalender. Ok, jag gillar att kolla upp olika typer av väggkalendrar, ibland är de attraktiva fotokonstverk.

Men, denna var ett bottennapp. Det första jag kollar upp är fotografen, men - ingenstans är någon fotograf noterad. Ett dåligt tecken. Sen börjar jag kolla in bilderna som nog tycks ha som mål att illustrera månaden, utan att riktigt lyckas. Marsbilden med två katter kan vara nog så symbolisk ("frassmånad"... sade vi på dialekt, dvs. när hankatterna är brunstiga) men nere i hörnet skymtar blommande hundfloka ... (som nog kunde ha klippts bort). Likaså visar novemberbilden blommande  lupiner. Och i det landskap som försäkringsbolaget verkar är det snö både i mars och i november ...

Eftersom detta är en produkt från en lokal försäkringsförening (Kustösterbotten) kan jag föreställa mig att en del av bilderna är tagna i verksamhetsområdet, trots att inga platser anges. Men två av vinterbilderna av vinterskog liknar mera Lappland och februaribilden visar en flygbild över ett trädlöst bergslandskap som kunde vara Norge. Septemberbilden med öppet hav och vågor som slår in över klippor har en mycket tydlig sned horisont ... Resten är typiska amatörbilder med naturdetaljer och landskap.

Alltså: hur kan man göra en så urusel produkt? Trots att jag borde vara tacksam över en företagsgåva som ges i bästa välmening (tack!), blir detta nästan en motreaktion - dvs. kan jag verkligen lita på ett företag som inte ens kan producera en enkel väggkalender? Vilken FS-medlem som helst skulle ha gjort  miljoner bättre produkt!

Tänk om ett ett dylikt företag skulle förstå att kontakta närmaste fotoklubb eller fotoutbildning och be dem fixa bilderna till en väggkalender - så skulle det både bli en bra, spännande och eftertraktad produkt, om det dessutom finns information om bilderna, och om fotograferna. Jag har en samling med mycket fina företags- och organisations(vägg)kalendrar, som man inte ens vill kasta när året är till ända.

Och när det gäller lokala företag är det lokala bilder som värdesätts, ställen man känner igen - och som man aldrig tidigare sett publicerad i en trycksak.

Intressant bokpaket

I väntan  på vår. Fabriksgatan, Åbo. 21.2.2012. Foto: Håkan Eklund.

Hämtade i kväll ut ett bokpaket från posten. Det är alltid lika spännande att se vad som hittas i ett bokpaket från en förläggare. Nu gällde det Maahenki Oy (www.maahenki.fi) och böcker på finska. Den ena boken innehöll "ramsor" om fåglar, illustrerade av naturfotografen Benjamin Pönttinen. Bilderna är mycket fina och "lyriken" säkert ok, dock inget som dessmera intresserar mig.

Den andra boken är ett mästerverk! Det visar sig handla om Leena Valkeapääs doktorsavhandling om samernas liv och kultur, men skriven på ett lättläst och konstnärligt sätt som gör att man bara vill läsa vidare. (Inte visste jag att en doktorsavhandling kunde skrivas såhär konstnärligt och litterärt proffsigt). Jag har ju bara hunnit provsmaka på olika kapitel, men känner instinktivt att denna bok vill jag verkligen läsa!

Boken heter kort och gott "Luonnossa" (i naturen) - med en underrubriken (direkt översatt) "Dialog med Nils-Aslak Valkeapääs produktion". Det är en tjock postilla på 287 sidor, i ovanligt format ("avlång"), på bra papper och med konstnärligt fina bilder.

Via en dialog som börjar med samepoeten Nils-Aslak Valkeapää tar Leena läsaren med på en fantastisk resa in i samernas värld som omspänner  både bredd och djup, en "reseskildring" på många plan: historia, natur, kultur, språk, identitet, livsöden, självupplevt - allt.

Hon är själv från södra Finland men gift med en same och sen länge bosatt i "Samelandet", och har på så sätt fått en fin inblick i detta intressanta folk.

Boken börjar hon med att berätta om en måltid, med ett kokt renöga på tallriken ... En härlig bok som jag ser framemot att bekanta mig med!

Värden är liten

Vinterskog i gryning, Hirvensalo 20.2.2012 = 51 morgonen i år. Foto: Håkan Eklund.

Har en mysstund med Galen Rowells bok "Inner Game of Outdoor Photography" som egentligen är en samling med krönikor (66 stycken) som han i tiden skrev för tidskriften Outdoor Photographer.

När jag läser kapitlet "Prisoner in Paradise" kan jag inte annat än småle och inse att världen är liten. Han är på fotouppdrag på Fijiöarna och råkar ut för Cyclone Gavin som gör att han måste stanna kvar och vänta ut ovädret eftersom alla flyg är inställda. Han anger inga datum men jag vet att just den cyklonen passerade Fiji i mars 1985, för jag minns den väl - jag och frun Anita tillbringade då vårt första halvår i öriket (vi hade anlänt i november 1984, och redan varit med om två fruktanssvärda cykloner Eric & Nigel som skadade 80 % av alla hus i vår stad och dödade 28 människor med kringflygande plåtar och bråte).

Nu hittar jag inte min Fijidagbok, men jag minns en natt i mars 1985 när jag satt klistrad vid radion och lyssnade på rapporterna om den annalkande cyklonen Gavin. Sen visade det sig att cyklonen bytte kurs och passerade Viti Levu (huvudön där vi bodde) på sydvästra sidan.

Galen Rowell befann sig på Vanua Levu (Savusavu) som låg ännu längre bort från cyklonen. Sen har jag ett fint minne av Savusavu "airstrip" som jag landade på en gång tillsammans med min flyglärare Mark Ford (NZ) - ja, tänk vad allt som finns i "minnets dagbok".

Men, på den tiden hade jag ingen aning om vem Galen Rowell var. Jag var dock en flitig diafotograf, köpte Kodachrome 64 billigt av min kollegas son som jobbade i fotoaffär i Lautoka där vi bodde.

Angående bilden ovan: tog en omväg runt ön i morse, innan jag körde in till jobbet i Åbo. Vackert vit vinterskog överallt. Ok, i skuggiga områden är ju snön blåaktig, som inte alls är någon onaturlig färg i ett snölandskap.