Med leriga skor

FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

BFF och Naturfotografen

Heidi Holmlund/BFF fotograferar majvivor, Matsaluviken, Estland 29.5.2011. Foto: Håkan Eklund.

Så har då nyaste numret av "Naturfotografen" (nr 3/2011) utkommit. Det handlar alltså om BioFotos medlemstidskrift, som ges ut i Norge, och till största delen är på norska. Alltså den medlemstidskrift som höll på att "ätas upp" av kommersiella aktörer ... (inkl. förra ordf. och redaktör ...) - men som överlevde "palatskuppen" och lever vidare - som är bra! En stor naturfotoförening som BioFoto bör absolut hålla sig med en egen publikation, allt annat är otänkbart.

Och nu börjar tidskriften se allt proffsigare ut! Limbunden, 68 sidor, och med en bildlayout som börjar bli riktigt tilltalande. Textlayouten känns ännu lite orolig, men kanske också den hittar sitt format.

I egenskap av ordförande för BioFoto Finland (BFF) är jag dock lite förvånad över att hitta två sidor med "Nytt fra BioFoto" och "Nytt fra BioFoto Sverige", men inget "Nytt fra BioFoto Finland" ... Ingen har frågat oss om vi har något nytt att komma med ... Trots att vi har; och snart ger vi ut vår första Årsbok.

BFF (= BioFoto Finland) är sen den 10.6.2010 en juridiskt självständig förening enligt finsk lag (registrerad och godkänd hos Patent- och registerstyrelsen), samtidigt som vi förstås är en medlemsförening i den nordiska BioFoto-familjen.

Trots att det fysiska avståndet till Norge är vad det är, handlar det ju bara om sekunder att via internet ta kontakt till oss, men jag kan inte erinra mig att BF:s ordf. någonsin skulle ha mejlat mig för att fråga något. Däremot skickar BF:s sekreterare nog ut info till alla avdelningar då och då. Eftersom BioFoto Sverige nu också tagit steget ut som självständig förening, tycker jag att varje land skall vara tydliga med namnet, dvs. att vi har BioFoto Norge, BioFoto Sverige och BioFoto Finland, plus en massa lokala avdelningar i Norge och Sverige. Svenskfinland är för litet för att splittras upp i lokala avdelningar, trots att vi finns utspridda längs en lång och krokig kust/skärgård.

Postat 2011-09-17 21:14 | Läst 2484 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Långsamhetens förbannelse

Grönsiska (död), från min "Terjefil". Foto: Håkan Eklund.

Idag låg nyaste numret av Camera Natura i postlådan; igen ett superläckert nummer! Men sen håller jag på att få kaffet i vrångstrupen, när Terje H:s lobild möter, som om allt skulle vara ok ...
Som tidskriftsredaktör fattar jag snabbt galoppen: tidskriften hade säkert gått i tryck innan skandalen avslöjades; långsamhetens förbannelse ...

På Camera Naturas webbplats http://www.cameranatura.se/ hittas förstås chefredaktörens förklarande brev: "Lodjuret - så blev bilden publicerad". Det är bara att läsa.

Annars: efter att jag gått på kurs med Terje och sett hans konstnärliga bilder, började jag kalla en viss typ av bilder för "Terje" när jag skriver in nyckelord i Lightroom. Nu när jag klickar på det nyckelordet så kommer bl.a. denna bild fram; minns att Terje ibland hade bara vingspetsar eller fågelstjärtar på väg ur bilden i både böcker och bildvisningar. Och de var nog inga fuskbilder (hoppas jag ...).

Postat 2011-09-14 15:46 | Läst 2694 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

I gott studiosällskap

I sändningskö, efter Maria Wetterstrand. Helsingfors 13.9.2011 (kl.07.25). Foto: Håkan Eklund.

Hemifrån 04.15, sen blir det en och en halv timme längs en (nästan) tom och regnig motorväg från Åbo till Helsingfors. Klockan 06.30 sitter jag och pratar med en dam som ser bekant ut; vi väntar på att sminkas för direktsändning i morgonTV. Sen går det upp en talgdank: detta är ju Maria Wetterstrand, Svenska Miljöpartiets före detta språkrör som är gift med Finlands miljöminister Ville Niinistö (Gröna). Och hon är trevlig att prata med.

Plötsligt känns det lite pirrigt att stå i tur efter ett proffs som henne; för mig är det ju debut att vara i direktsändning i teve ... På bilden ovan skall vi just byta plats hos redaktörerna Bettina Sågbom och Henric Öhman (till höger i bild). Killen till vänster väntar att fixa till tekniken.

Sen gick allt bara i ett huj. Det blev mycket prat och stor spontanitet, det är ju inte så mycket som hinner avhandlas under 10 min. Inslaget med mig handlade om stundande Raptor Camp på Malta, dit jag och en kompis är på väg. Alltså pratade vi om maltesernas dåliga jaktkultur, som går ut på att skjuta ner många av "våra" flyttfåglar (brun kärrhök, tornfalk, bivårk = top 3 ...) som gör det stora misstaget att flytta över tjuvskytteriket ... Detta blir min tredje Maltaresa.

Kände vilken skillnad detta medieliv är till tidskriftsredaktörsstuket, där långsamhet, ensamhet och djup är några nyckelingredienser. Här i tevestudion var det högt tempo, sekundspel, korta improviserade repliker, lösryckta fraser från den egna tankesmedjan, ibland blev meningarna på hälft när en ny formulering tog över ...

Nu när jag tittat på programmet i efterskott, är det inte lika kul längre ... när man ser en massa löjliga manér och (nervösa) rörelser. Usch! Men vad skall man väl vänta sig av en gröngöling ...

Men kul som tusan var det ändå, med två härliga redaktörer som höll i trådarna. Här är länken till programkonceptet Min Morgon, på vår finlandssvenska kanal FST5: http://svenska.yle.fi/minmorgon/index.php

Postat 2011-09-13 13:32 | Läst 2495 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Om att minnas

Spindelnät i morgonsol, Hirvensalo, Åbo 9.9.2011. Foto: Håkan Eklund.

Det här är en bild som egentligen inte borde finnas, om inte fotografen i mig skulle ha protesterat.
Jag gick ut på den sedvanliga morgonpromenaden med hunden, tog ingen kamera med - men efter några hundra meter ångrade jag mig. Såg nämligen detta spindelnät, i motljus, fylld med dagg ... och då måste jag bara vända för att hämta kameran. Så det bidde en bild ...

Har tillbringat veckoslutet med fru A:s rikssvenska kusin (bor i Lund; de är släkt med det gamla svenska kungahuset...) som kom på besök till Åbo, och det har varit en enda tidsresa.
Det är ju alltid lika fascinerande att inse hur olika man minns gemensamma upplevelser, speciellt om de ligger långt bak i tiden.

Det blev en diskussion om Fijiöarna (kusin Patrick gästade oss strax innan militärkuppen 1987) , och se - då plockade jag fram vår gamla gästbok och då belv det ordning på datum och allt.

Samtidigt blev jag helt begistrad av att bläddra och läsa i gästboken som jag inte tittat i på många herrans år; så många minnen, så många människor och ansikten som plötsligt dök upp. Helt underbart. Som bekräftar en av mina många "teser", nämligen att de bästa dokument som finns är brev, dagböcker och gästböcker ...

Postat 2011-09-11 22:26 | Läst 2257 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Landet utanför

Österhimlen, en kväll på stugan. Pandrosbacken i Kimo, augusti 2011. Foto: Håkan Eklund.

Läser just nu med stort intresse "Landet utanför", ett reportage om Sverige bortom de växande storstäderna (Leopard Förlag, 2011). Det är journalisten Kristina Mattsson som gjort en resa genom ett Sverige i en omvandling som hotar att ta kål på stora delar av landet som livsrum.

Kristina Mattsson visar hur det Sverige som ligger utanför storstadsområdena (och de större universitetsstäderna) håller på att packa ihop. Idet tysta. Det är bara de äldre som blir kvar.

Hon skriver att om tjugo år kommer många lokala samhällen att upphöra att fungera: "Även om varenda person i arbetsför ålder jobbar i åldringsvården kommer invånarna där inte att räcka till för att täcka behovet. Ingen blir över för att köra bussen, jobba i skolan eller uppfinna nya grejer som kan vända utvecklingen i bygden."

I 22 kapitel gör hon många nedslag i en massa samhällen mellan Skåne och Lappland. Chokerande läsning! Är det faktiskt så här vi vill ha det?

Här i Finland är trenden precis densamma; först tömdes skärgården, sen norra och östra Finland (många emigrerade till Sverige ...) nu fortsätter tömningen söderut. Periferin blir alltmer perifer medan tätorterna växer så att det knakar.

När jag växte upp i min hemby i Österbotten, fem kilometer från havet, hade vi tre butiker i byn, en servicestation ("bensinmack"), en bilverkstad, postkontor, bank, mejeri, kvarn. I de flesta familjer fanns det fem barn, 10 kor, 1 traktor, 1 häst, ca 20 ha åker och 30 ha skog. Byn levde och alla mådde bra, trots att det varken fanns mobiltelefoni eller internet. Så länge jag bodde hemma hade vi inte ens teve i huset! Istället läste vi. Mycket. Detta var 1960-70 talet. Idag finns bara banken kvar, som filial till en storbank. Hemmanen slås ihop till några få stora som gör att kantzoner försvinner (när öppna diken plöjs igen och åkrarna täckdikas) om med dem försvinner odlingsmarkernas fåglar. De ortolansparvar som jag växte upp med har länge varit borta. Och de mångfacetterade bondeskogarna har alla förvandlats till enformiga råvarulager för industrin; med det har många specialistfåglar försvunnit (hålbyggare, videsparvar, tjädrar ...). Och ödehusen är många.

Är det detta som kallas för utveckling?

När jag själv som meriterad skogsfackman i tiden (tidigt 1980-tal) sökte jobb i hemkommunen (vi var två sökanden) fick jag tummen ner för att jag några år tidigare (i lokaltidningen) vågat kritisera en olaglig (skogs)utdikning av ett flora- och faunarikt våtmarksområde. Det visade sig att markägaren satt med i skogsvårdsföreningens styrelse, som valde den nya skogsfackmannen ...

Istället fick jag ett utbildningsjobb på Fijiöarna, för en FN-organisation (UNDP och ILO). Som sen också tog mig till Afrika.

Så kan det gå. Jag dög inte i mitt eget lokalsamhälle, men nog i stora internationella organisationer. Men - ingen är väl profet i sin fädernebygd, eller hur det nu heter.

Så nu är jag en av de f.d. bybor som lever i förskingringen, därtill tvingad. Men fritidshuset byggde pappa på farfars gårdstun (under tiden jag och familjen bodde i Botswana); pappa var den sista som föddes på det stället. I hembyn. Och på detta gårdstun trivs jag (och min Åbofru) gott under fritid; här känner jag vibrationerna från mina släktrötter. Som jag dokumenterat i många bloggar.

Så kan det gå när lokalsamhället låter sig strypas av en massa konservativa "rednecks" som inte tål avvikande åsikter. Personligen klagar jag inte, jag fick ett bra och innehållsrikt liv (i flera världsdelar), på den linjen kör jag fortfarande. Åtminstone försökte jag bli kvar i lokalsamhället. Men behövdes inte. Och ön som jag bor på, alldeles utanför hamnen i Åbo, växer så att det knakar. Hit skall ännu 10 000 tals nya lyckliga husägare klämmas in, här är ju allt nära! Det urbana, skärgården, huvudstaden (H.fors) och Stockholm når man under en bekväm färjresa med Viking/Tallink-Silja.

Och nästa vecka är jag inbjuden till Min Morgon (morgonteve på svenska i Finland) för att de vill höra mina åsikter om bl.a. rovdjurs-/rovfågelhat, jaktfrågor, faunautarmning. Sen far jag och en kompis till Malta för att dokumentera deras förödande jaktkultur, där bl.a. våra flyttfåglar dödas av nöjesjägare, just for fun. Detta är EU anno 2000-talet.

Man kunde spy...

Postat 2011-09-07 21:18 | Läst 2334 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Föregående 1 2 3 ... 4 Nästa

Bloggar

Med leriga skor

BFF och Naturfotografen

Långsamhetens förbannelse

I gott studiosällskap

Om att minnas

Landet utanför

Håkan Eklund

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv