EMAKS BETRAKTELSER

Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

Emaks betraktelser 33/Mera från bygdens son - En kommun i fritt fall...

Lessebo är en by på dekis. Ja hela kommunen är faktiskt i fritt fall kan man säga. Samma bygd som Sylvester Schlegel kommer från, och som han också sjöng om i helgens deltävling av melodifestivalen i Malmö. Bygdens son, ja vad ska man säga?

Först var det glasindustrin, där Orrefors-Kosta/Boda dragit ner personalstyrkan kraftigt och lagt ner bruken i Orrefors och Åfors under de senaste två åren. Nu återstår endast en produktionsenhet i den en gång så stora koncernen, den i Kosta där bara ca 30 personer arbetar kvar på den varma delen (hyttan). Så sent som på 1970- och 80-talen jobbade väl kring 100-150 personer enbart i hyttan, och säkert ytterligare 150 anställda i sliperi/måleri/gravering/packning. Som mest tror jag att 400-450 personer jobbade enbart på Kosta glasbruk när det begav sig. Och då fanns det också många fler bruk i drift.

Men det är inte enbart glasindustrin som är i kris. Lessebos massa- och pappersbruk har i dagarna minskat personalstyrkan från 180 till enbart 100 anställda. Detta efter ytterligare en konkurs i december 2013. Konkursen i december 2012, då Vida-koncernen ägde bruket, slutade med att de nytillträdda ägarna drog ner personlastyrkan från ca 250 till 180. Innan dess tror jag det var kring 300 som arbetade på Lessebo bruk under Klippans ägo. Så antalet anställda har väl minskat med nästan 200 personer under de senaste 6-7 åren. Detta är fullständig katastrof för en liten kommun som Lessebo med knappt 9000 invånare, och lägger man nerdragningarna inom glasindustrin på detta kan man undra hur framtiden ska te sig för denna bygd? Att det inte är så muntert här just nu är därför förståeligt. Bilderna kanske också visar lite av den smått tragiska stämning som lagt sig som ett lock över Lessebo samhälle och hela kommunen.

Pappers-och massafabriken.

Vid Lessebo bruk har det tillverkats papper sedan 1693. Det lilla handpappersbruket finns fortfarande kvar, sedan ett år tillbaka i egen regi med en ägare som satsar på att utveckla verksamheten. Och det verkar, i motsats till den maskinella massa- och papperstillverkningen, gå relativt bra. Handpappersbruket i Lessebo måste vara något unikt, kanske världsunikt? Här har gjorts papper kontinuerligt i 321 år (!) med samma manuella metoder och verktyg. Ett kulturarv som borde vara av riksintresse, men frågan är om man ser det så från centralt håll i landets huvudstad?

Handpappersbruket. Här har det tillverkats papper med samma verktyg och metoder, kontinuerligt sedan 1693! Ett unikum som troligen väl skulle kvalificera sig som världsarv.

Lika unik är den svenska manuella glasindustrin i sydöstra Sverige (det sk. glasriket). Här har man i större skala tillverkat hushålls- och konstglas sedan 1742 då Kosta glasbruk anlades, även detta med i princip samma metoder och verktyg som användes från början. Men intresset från rikets styrande för detta kulturarv har varit otroligt svalt. Inte mycket pengar har kommit glasindustrin till del efter Nils G Åslings stödmiljoner på 1970-talet, då storkapitalisterna med bl.a Vallenberg-koncernen i spetsen tog över de krisdrabbade glasbruken, enkom för att få dessa miljoner av staten (som jag bedömer det). Här villkorades nämligen bara att driva de ingående bruken i tre år. Flera Kosta- och Orreforsägda mindre bruk i regionen lades sedan ner helt, efter att man drivit dom den tid staten krävde för att dela ut miljonbidragen. Pengarna som delades ut då gick rakt ner i storfinansens fickor, och människor här nere fick inga nya jobb. Tvärtom fick de betala med arbetslöshet och avfolkningen av bygden tog fart. Storkapitalet hade inget intresse av att driva bruken vidare som förr. Då var det flera lokala glaspatroner som ägde och drev verksamheten, ofta med nollresultat eller t.om med förlust vissa år. Men sammantaget gjorde man sig en liten vinst ändå. Och det var tillräckligt, för här var det kärleken till glaset och hantverket som var drivkraften, inte suktandet efter storvinster.

Bruksgatan.

Men visst finns det kvar en del företag här ändå. Det som varit grundstommen för kommunens näringsliv sedan urminnes tider håller dock på att raseras. Och jag vill inte tänka på vad som ska hända om Lessebo bruk tvingas stänga helt. Jag tror att det kommer dra med sig en del andra verksamheter i fallet också. Ungdomsarbetslösheten i kommunen är den högsta i länet och vi tillhör de mest skuldsatta i landet. De yngre flyr till regioner där det finns jobb...

Stationsgatan. I detta hus bottenvåning fanns förr bibliotek, bank, polis, kemikalieaffär och matservering. Idag inhyses kommunens fjärrvärmebolag samt bostadstiftelsen där. Båda förlustverksamheter för kommunen, som kostat skattebetalarna stora pengar de senaste åren.

Stationsgatan. I den mittersta stora lokalen fanns till för något år sedan en pappershandel med presentaffär. Idag är dom lokalerna lediga.

En del hyreslängor har redan rivits. Några som hotats med rivning har dock köpts av ett företag som ska renovera upp dom och sedan hyra ut till studenter i Växjö och Kalmar, där bristen på studentbostäder är stor. Man lockar med subventionerade buss- och tågresor och i Nybro har konceptet fungerat bra. Vi får hoppas det går lika bra i Lessebo.

Stationsgatan 24. Här bodde jag och min fru Margreth mellan 1979 - 82, Margreth sedan 1977. Huset ovanför har rivits. Även 24:an skulle rivas men räddades av samhällsinnevånare som protesterade. Det har stått tomt många år men nu har en privat intressent köpt det för att renovera upp och hyra ut till studenter.

Annars har vi ju vårt eget miljonprogramsbygge även i Lessebo. Detta i form av kvarteret Hackan. Idag med en blandad befolkning av infödingar, flyktingar och gruppboende med särskilda behov. Lessebo tar emot mycket flyktingar. Ett av husen i Hackan hyr Migrationsverket enkom för ensamkommande flyktingbarn. Och i Kosta finns en förläggning utanför samhället vid Visjön, där fn 130 flyktingar hyses av Migrationsverket.

Kvarteret Hackan, Rasthagsvägen. I detta huset bodde vi under 1983.

Hackan.

Hackan, mot Odengatan.

Hackan.

Och så har vi vårt stolta Folkets Hus i Lessebo. Fram till 1980-talet sjudade här av aktivitéter i form av studiecirklar, bio, diskotek, teaterföreställningar, fritidsgårdsverksamhet mm. Men för några år sedan gick föreningen i konkurs och huset är numera privatägt. En bioförening fortsatte men fick läggas ner i höstas då det inte längre kom något folk på föreställningarna. Kommunens huvudbibliotek är dock inhyrt i lokalerna och även pensionärsdanser hålls här. På övervåningen brukar också muslimska flyktingar hålla sina fredagsböner. Pensionärerna är väl förresten de enda som håller föreningarna vid liv i komunen numera. Hur det ska gå när 40-talisterna inte orkar längre kan man lätt räkna ut...

Lessebo Folkets Hus.

Även naturlandskapet vid sjön Läen kan vid denna årstiden te sig lite dystert och grått. Så jag avslutar med några bilder från strandpromenaden längs sjön.

Sjön Läen vid Strandpromenaden.

Läen vid luckorna.

Läen med Lillö.

Inte för att jag vill vara elak, men jag tror att ni som bor i expandernade stadsregioner inte alltid känner till hur det ser ut utanför stadsgränserna i Konungariket Sverige. På många ställen är det kris i ordets rätta bemärkelse, och jag tror att en del sk "landsbygdspartiers" tillbakagång och andra lite mera nationalistiska partiers framgångar, delvis kan förklaras med denna allt större differentiering mellan stad och land. Men vi får ändå hoppas att allt ordnar sig till slut. På något sätt brukat det ändå det...

Postat 2014-02-03 01:37 | Läst 4965 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Emaks betraktelser 32/"Bygdens son" på vandring genom byn...

Det var ett tag sedan jag tog en tur med kameran genom byn. Men idag den 1:a februari var det ingen större snöyra och då passade jag på. Disigt och grått däremot, och det gör sig bra i vartvitt. Hade dock inte räknat med att filmframkallaren APH 09 (Ur-Rodinalen enligt recept från 1918) skulle ge så pass grovt korn med Fomapan 200. Den modernare Rodinalen som jag använt förut, Calbe R09 och Fomadon R09, har inte gett denna distinkta och skarpa kornstruktur med Fomapan 200. Tvärtom har de gett den filmen ett ganska moderat och återhållet korn, jämförbart med T-Max 400 i samma framkallare. Men skillnaden i resultat mellan de olika Rodinal-varianterna visade sig alltså vara ganska stor. Något att lägga på minnet för framtiden, det var första gången jag provade APH 09. T-kornsfilmen Fomapan 200 fick nu ett korn som var tydligare än Fomapan 400 i vanlig Rodinal som jag upplever det. Nästan i paritét med T-max 3200 faktiskt. Men jag tycker ändå det blev ganska fint och stämningsfullt. Fotografi kan se ut på många olika sätt och en tydlig kornstruktur tycker jag många gånger kan tillföra bilderna något som den digitala fotografin saknar. Visst, du kan lägga på korn i efterhand i ps, men själv tycker jag sällan det blir jämförbart med äkta korn där det är silverkornens struktur som bygger upp bilden och dess detaljer/delar.

Lindgatan, Djurhult.

Kraftledningen som försörjer Lessebo bruk med ström.

Pappersbrukets hålldamm.

Herrgården från 1700-talet, även kallad Flustret.

Stationsgatan nedanför kyrkan.

Högstadieskolan Bikupan.

Vid Bikupan...

Vid Bikupan...

Framför grusplanen vid Bikupan.

Ja så kan det se ut när bygdens son hänger kameran runt nacken och sätter på sig kängorna för en tur genom byn. En kamera med objektiv som fö användes första gången (Voigtländer Bessa R4A med Ultron 28mm/2).

Postat 2014-02-01 22:29 | Läst 2622 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Emaks betraktelser 31/Bessa R4A - Nördig pryl eller smart redskap?

Så har då en ny bekantskap anlänt...

Vidvinkelkameran Bessa R4A med Ultron 28 mm/2 (som synes har jag redan lyckats sätta ett tumavtryck på det stora sökarfönstret).

2006 lanserade japanska Cosina-Voigtländer de två modellerna R4M och R4A. Den förstnämnda med helmekanisk slutare, den andra med valbar tidsautomatik. Båda har tider ner till 1/2000 sek (precis som alla de övriga modellerna av mätsökarkameror från Voigtländer). A-modellen dessutom med låsknapp för inställt exponeringsvärde i tumgreppet på baksidan. Så länge den är intryckt behålls värdet. Leicas M7 och en del andra kameror har låsningen i avtrycket (till hälften nertryckt) vilket fungerar bättre som jag ser det. Att Voigtländer valt att placera en låsknapp på baksidan vet jag inte, men visst fungerar även det.

Det unika med dessa två Voigtländer-modeller är att de har vidvinkelsökare med sökarramar för 21, 25, 28, 35 och 50 mm. Ramarna anpassar sig som vanligt efter hur avståndet ställs, för att kompensera exakt för parallaxfelet. Husen är helt anpassade för vidvinklar. En del mera konservativa mätsökarfotografer kanske ser de här kamerorna som onödiga eller nördiga och ska jag vara ärlig så såg jag dom nog lite så också när de kom. Men med tiden har jag börjat förstå hur innovativa och användbara de är. Bäst fungerar de med 21, 25 och 28 mm eftersom 35 och 50 mm ramarna är ganska små i det vidvinkliga sökarfönstret. Sökaren har lite svag tunnformig distorsion men det upplever jag inte som direkt störande. De vidvinkliga tillbehörssökare (21, 25 och 28 mm) som finns att tillgå för vanliga mätsökarhus, har ganska kraftig tunnformig distorsion, det är i så fall betydligt mera störande.

Jag har sedan förut en Color-Skopar 21mm/4 men har nu även skaffat Ultron 28mm/2. 21 mm ramen på R4A syns precis med glasögonen på vilket uppskattas, och ramen för 28 mm ligger tydligt innanför synfältet i sökaren. 35-ramen upplever jag som något liten och kommer därför använda R2A-huset för den brännvidden samt 50 mm. Cosina-Voigtländer har även ett hus vars sökare visar 1:1 och alltså är anpassat för 40-50 mm brännvidder samt tele 75 och 90 mm. Med det huset kan du fota med båda ögonen öppna utan problem.

Dom här Voigtländer-kamerorna är prisvärda alternativ till Leica M eller Zeiss Ikon. Mitt sökarlösa L-hus har jag haft sedan 2003 och det helmekaniska R2 sedan 2004-2005. Inget av dom har krånglat, förutom när en myra kom in i L-huset och fastnade mellan slutarlamellerna så att dom låste sig. En tandpetare fixade detta och sedan funkade den som vanligt igen. Husen har alltså gått problemfritt i 10 år. Mitt R2A hus har jag också haft några år nu och inte heller det har krånglat. Jag uppskattar tidsautomatiken så mycket att de andra två kamerorna fått vila alltmer.Betydligt fler rutor på filmerna blir rätt exponerade tack vare automatiken och knappen för exponeringslåsning på baksidan. Det ska vara lätt och enkelt att fotografera och det är det med A-husen. Utan automatiken blir det ibland inte så bra exponerat. Detta var också en av anledningarna till nyförvärvet R4A. Om man som jag, också är analog fotograf fullt ut och alltså kopierar bilderna traditionellt i mörkrum, betyder perfekta exponeringar mycket mera för slutresultatet. Du har inte alls samma möjligheter att kompensera där som när du scannar dina negativ till datorn och redigerar i ps eller annat lämpligt program. Möjligheten att arbeta snabbt med tidsautomatiken är ytterligare en anledning till att jag gillar de här mätsökarhusen med tidsautomatik från Voigtländer väldigt bra.

Postat 2014-01-31 22:24 | Läst 3869 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Emaks betraktelser 30/ Varning: Fomadon R09 håller inte längre än utgångsdatum!

Har precis framkallat ett par 135-rullar i Fomadon R09. En helt nyexponerad från ett kamerahus och en exponerad lite längre tillbaka i ett annat kamerahus. Båda filmerna var helt genomskinliga när dosan öppnades. Inte ens några nummer eller filmbeteckningar fanns kvar, utan helt blankt. När jag luktade närmare på Fomadonen så stank det som ammoniak, vilket inte är normalt. Kollade utgångsdatum vilket var november 2013. Rodinal enligt senaste Agfarecept ska hålla väldigt länge, men om denna Foma-variant är samma vet jag inte? Har haft Calbe R09 tidigare och den har fungerat även efter utgånget datum i öppnad förpackning. Men när den försvann tog Photax hem Fomadon R09 istället och det är den jag använt nu. Ville bara meddela detta för den som tror att alla framkallare av Rodinal-typ har obegränsad hållbarhet, vilket verkar vara den gängse uppfattningen. Nu vet jag bättre. Får se upp med detta framöver och lukta innan jag blandar till.
Hälsn, Nils/

Postat 2014-01-31 20:23 | Läst 3299 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Emaks betraktelser 29/Vad beror ränderna på?

Jag är ingen specialist på scanning och undrar därför om någon kan säga varför det uppstår ränder ibland när jag scannar med min filmscanner? Oftast är det på jämna ytor, kanske syns det mera då, men jag vet inte? Bifogar några bildexempel. Scannern är en Reflecta Crystalscan 7200, som jag i övrigt är väldigt nöjd med. Ränderna kommer ibland och ibland inte. Finns det något sätt att förebygga/undvika detta, eller är det kanske så att man bör skaffa en scanner av bättre kvalitét för att bli av med denna lite irriterande egenhet? Negativen är helt fria från ränder, så det beror inte på filmframkallningen. På mörkrumskopiorna av samma bilder syns inte detta fenomen, så egentligen spelar det ingen roll. Men det är ändå lite irriterande när man ska visa något i cyberrymden.

Inga ränder.

Tendens till ränder.

Ränder.

Ränder.