EMAKS BETRAKTELSER
Emaks betraktelser 38/Landskap med struktur - del 2.
Visar de sista bilderna från filmen fotograferad igår vid sjön Läen där jag bor. Vinterljuset kan ge fina kontraster och filmer som har tydligare kornstruktur, framkallade i för ändamålet lämplig framkallare, kan också förstärka den här lite dystra och dramatiska känslan.
Emaks betraktelser 37/ Landskap med struktur - del 1.
Att bo nära naturen är en förmån. De fem bilderna har jag fotograferat ca 200 m från där jag bor. Trots otaliga bilder från sjön Läen tröttnar jag aldrig. Landskapet har stora variationer och ser aldrig likadant ut. Idag fick dessutom filmen och framkallaren ge lite extra struktur åt landskapet. Den vintermörka gråväderskänslan passar fint att återge med skarpare och mera markerat korn. Utslätade ytor och fina detaljer är inte allt här i världen. När Georg Oddner en gång i tiden såg en grovkornig bild av Rickard Avedon, förändrade den hela hans sätt att uppfatta fotografi. Han skriver att han "kände silvermaterialet" och bilden gav honom en kick. Som i ett slag förstod han att det är möjligt att kontrollera fotografi. Han förstod mellanrummets, pausens, betydelse på bildytan. Den bilden fick honom att bli fotograf.
Själv fascineras jag mycket av hur silverkornens struktur bygger bilden och ger den en grafisk karaktär. Har även experimenterat en del med T-max 3200 i Rodinal och Adolux ADX för att få extremt markerat och skarpt korn, och jag gillar även det. Att lägga på grovt korn digitalt blir inte alls lika bra, eller som jag vill ha det. Det blir inte samma sak som när det är själva silverkornets struktur som bygger bilden och detaljerna. Bilderna här är precis som dom blir, inget har lagts på efter negativscanningen. Bara vanlig grundredigering av kontrast/ljus.
Emaks betraktelser 36/Baksidor - 3
Fortsättning av...
Emaks betraktelser 35/Fyra objektiv i tegelväggstest!
Ytterligare en testfotografering av tegelvägg med Voigtländers 28 mm. Passade också på att testa två andra objektiv samtidigt, Leica Summarit M 35 mm och 50 mm. Dessa har jag visserligen tegelväggstestat förut, men för att få en bättre jämförelse med Ultronen så gjorde jag testet en gång till. Sen satt det en film i min lilla Contax T som jag också passade på att framkalla samtidigt med den nytagna. Upptäckte då att även på den filmen fanns några testbilder av den vita tegelväggen, tagna i höstas. Contax T har en Zeiss 38 mm som fast optik. De fyra provade objektiven är alltså Cosina Voigtländer Ultron 28 mm/2, Leitz Summarit M 35mm/2,5, Leitz Summarit M 50 mm/2,5 och Zeiss T* 38 mm/2,8.
Filmen som användes var nu Fomapan 400 vilken framkallades i Adox APH 09 (Ur-Rodinalen enligt ett Agfa-recept från 1918). Ett ganska korkat val av film och framkallare för ett sånt här test kan tyckas, men jag ville se om även Fomas 400-film (precis som 200:an) blir grövre och skarpare i kornet med Rodinalen av äldre formula. Och som jag bedömer det nu blev den inte det. Jag kan inte se någon märkbar skillnad i kornstruktur mellan dessa filmer framkallade i APH 09 och de jag framkallat tidigare i Calbes och Fomas R09. Kan detta ha att göra med att 400-filmen är av traditionellt snitt, och inte som Fomapan 200 en T-kornsfilm? APH 09 rekommenderas ju speciellt för traditionella filmer och kanske passar den sämre för modernt plattkorn? Möjligtvis kan bilderna tagna med Contax T vara något grövre i kornet, men det beror nog i så fall på att den filmen exponerades ett antal månader innan den framkallades.
Ultron 28 mm/2:
bl 2 bl 2,8 bl 4
bl 5,6 bl 8 bl 11
bl 16 bl 22
Summarit M 35 mm/2,5:
bl 2,5 bl 2,8 bl 4
bl 5,6 bl 8 bl 11
bl 16
Summarit M 50 mm/2,5:
bl 2,5 bl 2,8 bl 4
bl 5,6 bl 8 bl 11
bl 16
Contax T med Zeiss T* 38 mm/2,8:
bl 2,8 bl 4 bl 5,6
bl 8 bl 11 bl 16
En bonusbild från den gamla filmen som suttit i Contax T ett bra tag. Min fru slet av hälsenan i september. Bilden tagen på akuten samma dag. Som synes är humöret inte allt för nedstämt och nu är hon på fötter igen.
Emaks betraktelser 34/Vad kan en tegelvägg berätta?
Testoptik för dagen: Cosina-Voigtländer Ultron 28 mm/2 med Leica M-fattning.
Avstånd till väggen ca 2-3 m. Frihandstagning med tider från 1/500 (bl 2) till 1/15 (bl 11). Optiken har även bl 16 och 22, men det testades inte då tiderna skulle bli för långa för frihandstagning.
Ultron 28mm, bl 2.
Ultron 28 mm, bl 2,8.
Ultron 28 mm, bl 4.
Ultron 28 mm, bl 5,6.
Ultron 28 mm, bl 8.
Ultron 28 mm, bl 11.
I nedre högra hörnet stod en tunna som skuggar lite, och till vänster tror jag att ett tak över en gångpassage mellen två byggnader skuggar lite grand. Men man ser nog rätt bra ändå hur optiken presterar. Min vanliga tegelvägg i Skruv är dock bättre vad gäller jämnt ljusinfall.
Vad kan man då säga utifrån detta inte helt ovetenskapliga test? Två saker är nog ganska klara.
1. Ultronen vinjetterar en hel del på stora bländaröppningar men minskar vid nedbländning. Den försvinner dock inte helt. Med en modern digital M-Leica eller med ett avancerat datorprogram, tror jag detta kan kompenseras så att vinjetteringen i princip elimineras. Men för oss helanaloga filmfotografer finns inga såna finesser. Vid förstoringsarbete i mörkrummet brukar dock en del av vinjetteringen kompenseras i och med att förstoringsoptiken också vinjetterar mer eller mindre, samt att utlysningen med kondensorapparat ofta blir mörkare i kanter och hörn. Vinjettering kan dock vara ganska välgörande fär många bilder och man ser ganska ofta att en del fotografer medvetet lägger på sån i efterarbetet/mörkrummet.
2. Ultronen är i princip helt fri från distorsion och därmed raktecknande. Även sånt kan annars kompenseras med moderna digitala hjälpmedel i datorn.
Vad gäller kontrasten så är den kanske något lite lägre på bl 2, annars ganska lika på alla bländare. Skärpemässigt så är den inte perfekt på bl 2, men fullt användbar som jag bedömer det. Vid nedbländning till 2,8 förbättras den och från 4 är den mycket bra både i mitt, kanter och hörn. Bäst sammantaget tycker jag optiken presterar på bl 5,6 och 8, vilket iofs inte är så konstigt då de flesta objektiv brukar ha sin maximala prestanda just där. Ja, det är väl i stort vad tegelväggen kan berätta för oss om den här ganska kompakta vidvinkeln.