EMAKS BETRAKTELSER 706/Från helgens besök på Wanås.

Passa på att göra ett besök på Wanås och skulpturparken, innan de stänger för vintern! Fast utomhusutställningarna och skulpturparken är öppen året runt. Christer Strömholms bilder visas  utomhus i parken (tillsammans med några andra väldigt intressanta fotografer), tryckta med en teknik och på material som är väderbeständiga. Den här kompositionen hittade jag i ett av magasinen i lördags när vi var där. Jag tog ett par filmer med en ärvd Canonkopakt, Prima Zoom 76 AiAf och med DX-kodad 400-ASA film. Tyvärr underexponerade kameran ett par steg (kan det vara piggarna som läser DX-koden som behöver rengöras eller så?) så bara några få rutor blev användbara. Har kollat batteri och annat så det är rätt, men hittar inget annat fel. Hoppas kunna fixa det för kameran gillar jag.



Jag planerade från början att lithkopiera bilderna jag tog i Wanås, och här passade det fint med ett papper jag köpte 1000 st av (10 st oöppnade 100-paket) av en kille i Ukraina. Foton Kiev Universal-1 i tunt utförande och som jag tror grad N. Jag har fått hjälp av en kompis som är professor i Gävle, och som som vid sin skolgång i Bosnien (dåvarande Jugoslavien) fick läsa ryska och med kyrilliska bokstäver i skolan, att tyda texten på paketen. Det visade sig vara tillverkat år 2000. Papperet har fungerat utmärkt både för fotogram, chemigram, lithkopiering och vanlig kopiering. Inga ljusskador eller slöja vad jag kan se. Fast slöja har ingen eller liten betydelse vid lithkopiering, så gamla papper är ganska säkra även om de är betydligt äldre än detta för just den tekniken.

Jag gillar bäst de här papperna som inte ger så jättestark färgton, utan är lite mera återhållsamma vid lithkopiering. En beige ton med lite varmt inslag som detta tycker jag är perfekt. De som ger mera orange ton (varmtonspapper från Foma) passar inte så bra till alla typer av bilder. Sen finns en del andra som går mera åt det rosa eller gulrosa hållet  (Kodak Bromoide och Varycon t.ex) och det gäller att veta vilka bildtyper som passar till vad. Ett papper som ger ännu mindre beige ton är det ryska Slavich Unibrom 160 BP, vilket fortfarande tillverkas och kan köpas från Geola i Lithauen. Men de har höjt priserna mycket på sistone och frakten från dom är horribelt dyr. Jag har ganska mycket sånt sedan tidigare som tur är, de sista köpta 2019.

Som ni ser av bilden här, ger Universal-1 lite ränder på längden (syns i det mörka) vid lithkopiering. Det får man ta med i beräkningen när man väljer bilder och papper, så att det harmoniserar. Det kan bli ganska effektfullt och här är ett par exempel till där jag tycker ränderna harmoniserar på ett bra sätt.





//

EMAKS BETRAKTELSER 705/Nya chemigram

Försöken med fotografering utan kamera har fortsatt, och det kommer säkert bli mera av det framöver. Fast två nya filmer tog jag med en ärvd kompakt, en Canon prima Zoom 76, nu i lördags vid besök på Wanås. Tyvärr visade den sig underexponera ett par steg, så den läste av DX-koden för 400 ASA som 1600 istället. Men några av rutorna blev användbara ändå så idag har jag kopierat en av dom i mörkrummet till en lithprint. Jag tycker den blev ganska bra. Men här är ett av de senaste dagarnas chemigram, en teknik där man bara låter kemin arbeta på det svartvita fotopapperet efter hur man styr det själv med olika hjälpmedel och knep. Bilden är försedd med passepartout i stl 40x40cm.



//

EMAKS BETRAKTELSER 704/Tre landskap

Nya chemigram/kemigram. No 12, 13 och 14 för året. Utforskandet av det kameralösa fotograferandet ledde mig fram till dessa. Landskap som inte finns, annat än i min bildvärld. Strömholm/Sundberg skriver att vår värld  i själva verket är mera fotografisk än verklig. Även Emile Zola, realismens banérförare (vilken var en flitig amatörfotograf) hävdade: Enligt min åsikt kan man inte påstå att man verkligen sett något förrän man fotograferat det.  Och det stämmer ju på detta, även om Zola egentligen menade tvärtom. Att fotografiet var beviset för att något finns. Men det som finns i de här bilderna, existerar inte förrän i den stund jag gjort ett fotografi av det. Så jag har alltså inte sett det förrän bilden blivit till, precis som Zola beskrev det. Filosofiska kovändningar att fundera på...

Den här världen av kameralös fotografi har jag utforskat sedan ett par år tillbaka. Först var det fotogram och nu kemigram  den sista veckan. En intressant bildvärld har därmed öppnat sig och det kommer förmodligen bli mera av detta i höst och vinter. Man lyckas dock inte med allt, för det är en svår metod att låta enbart kemin arbeta på det ljuskänsliga silvergelatinpapperet. Men de här tre landskapen tycker jag blev bra. De två översta är gjorda på Fomabrom Variant 112 från tjeckiska Foma och i storlek 24x30. Den sista nedan, på samma papper men i storlek 30x40.

En passepartuot med yttermått 40x40 resp 50x50cm är pålagd. En ram i eklook kan kanske passa bra till bilderna? Artikeln om inramning här på fotosidan var intressant och visst gör en snygg inramning/presentation att bilderna kommer fram bättre. En lite bredare vit eller ljusare yta runt bilden gör ofta att den kommer mera till sin rätt. Den friläggs från omgivningen. Fast en allt för iögonfallande ramkant tycker jag kan förstöra mycket och dra uppmärksamheten från bilden. Svarta kanter brukar vara vanligt bland fotografer, men  det passar inte alla bilder. Personligen föredrar jag då en vitare eller för bilder typ dessa med lite lätt färgton, en träram i ek. Jag har massor av svarta ramar i olika storlekar, men jag har målat om flera av dom med vit färgton. Och på min utställning som nu pågår vid Fotogalleriet i Skruv så är de vanliga svartvita bilderna följdaktligen uppsatta i vita ramar, och de lithkopierade bilderna som har en mera beige/lätt brun ton, i ramar av ek. Kanten på ramen bör heller inte vara för bred tycker jag. Hellre för smal än för bred i så fall.



Och på kaffets dag som i Sverige infaller idag 29 sept (inernationellt på lördag 1 okt) så dricker jag givetvis mitt kaffe i muggen jag fick när jag sponsrade projektet Himlens Mörkrum. Vilket vackert namn, himlens mörkrum. Man ryser när man tänker efter hur många tusentals timmar man tillbringat där (i himlen) under de 50 åren sedan tidigt 1970-tal. Och vilken fantastisk känsla det är med silversvärtan i gelatinet över fiberpapperets barytaskikt. Bilden finns inne i papperet, inte uppe på det. Projektet Himlens  Mörkrum, så mycket bra saker som kommit ur det och ur Jean Hermanssons bilder. Vår egen fotograf, arbetarnas fotograf. Och att mörkrummet med den traditionella silvergelatinbilden fortfarande lever, det är väl jag ett av bevisen för. Vi är många som fortfarande älskar detta, och att det fortfarande tillverkas en hel del fotopapper av både av Ilford, Foma, Adox och Slavich (kanske någon till) visar att det rullar på ganska bra även idag, ungefär 15-20 år efter att en av våra dagstidningar skrev en nekrofil över mörkrummet. Personligen skulle jag aldrig byta det analoga i svartvitt och mörkrummet, mot något digitalt sk "mörkrum" i ett bildprogram med knäppande och tryckande på ett tangentbord och mus (eller en laptop), och där kodsnickaren och programmakaren bestämmer hur allt blir med olika konverteringar etc. Bilder ska också vara fysiska tycker jag, och det blir dom när man arbetar i mörkrummet. Det blir vackert med silveremulsionens alla möjligheter och de fina tonerna som kemi och silversalter med stor "mystik" arbetar fram efter fotografens intentioner.


//

EMAKS BETRAKTELSER 703/Till slut blev det något jag gillade...

Mera kameralös fotografi. Här det en annan typ än fotogram som kallas för chemigram eller kemigram. En som gjort fantastiska såna är Åke E:son Lindman. Googla på chemigram och hans namn så kan ni själva se. Jag ska inte gå in närmare på metoden, men det är ljus, svartvitt silvergelatinpapper och vanlig fotokemi som är inblandat.



De här regniga dagarna passar det fint att utforska nya marker i mörkrummet. Fast mörkrumsbelysningen är tänd bara när jag tar upp papperet ur den ljustäta förpackningen. Resten görs i full belysning från taklampan när det gäller den här tekniken. Jag har provat en del, och detta Chemigram nr 10 för året blev jag nöjd med. Jag har några till som nog klarar godkänt, men det här är något som tål att göras mera försök med under hösten och vintern. Även de vanliga fotogrammen ska det göras mera av framöver. Vi får se vad som kommer fram?
//

EMAKS BETRAKTELSER 702/Cameraless photography

"The camera has become so closely associated with photography that it is easy to assume one is always necessary to make a photograph. But just as painting can be made without a brush, so a photograph can be made without a camera"
Martin Barnes



Tre fotogram som handcolorerats med specialfärger för silveremulsion, i en svag brun-beige ton. Det blev en triptyk. Om det går att göra digital fotografi utan kamera vet jag inte, men jag tror inte det? I och för sig skulle man kunna använda en flatbäddscanner, men även i den finns ju en kamera som fotograferar/scannar av bilden. Så jag tror detta med fotografi utan kamera är något unikt för analog fotografi, där man använder papper med olika typer av ljuskänslig emulsion.
//