Med leriga skor
Svårfångad
Sävsångare (Acrocephalus schoenobaenus), Hirvensalo, Åbo 28.5.2008.
Foto: Håkan Eklund.
Jag passerar dagligen en liten vassrugg med tre till fyra intensivt sjungande sävsångare. Men de är inte lätta att fotografera, de är ständigt i farten, sitter inte många sekunder på samma ställe. Dessutom håller de till i vass, ofta inne i täta ruggar, eller gör korta snabba sångflykt utflykter. En verklig utmaning för fotografen. Här borde man satsa tid, använda timmar till att komma till skott. Den tiden har jag inte tagit än.
I morse gjorde jag ett halvhjärtat försök (på frihand) när jag passerade, hann få några bilder på avstånd - men inget att hurra för. Ett tekniskt problem är autofokusen som blir förvirrad av alla störande vasstrån. Jag brukar försöka få in fågeln i fokus, sen snabbt ställa om till manuell fokusering för att kunna bli mera rörlig - men den knappen sitter fel på 500 mm, åtminstone när man håller kanonen på frihand. Den borde kunna nås underifrån, där man håller upp det tunga objektivet med vänstra handen. Nu ligger reglaget alltför högt uppe, gjort för såna som bekvämt fotar från stativ.
Men japanerna på Canonfabriken har väl aldrig tänkt sig att detta objektiv skall användas på fri hand, i vassruggar ...
Med telet i klorofyllen
Hundfloka (Anthriscus silvestris), Hirvensalo 27.5.2008. Foto: Håkan Eklund.
Hundloka eller hundkäx kallas för hundfloka i Finland, varför vet jag inte. Den har just slagit ut längs stigen i uggleskogen och jag kunde inte låta bli att ta en bild med fågelobjektivet (500 mm ).
Jag var ute för att försöka få bild på sjungande rosenfink, kom ganska nära, stod på 6 meters avstånd när den sjöng för full hals - problemet var bara att den satt så väl dold att det inte bidde någon bild ... Så är det ofta med fåglar.
Håller på att förbereda mig för en ny resa till Lassi Rautiainens björnmarker. Skall bli kul att se hur allt ser ut den här tiden på året, med massor av ljus - i alla fall jämfört med september i fjol när jag senast var där. På tal om björnar: hamnade idag i direktsändning i radion i ett diskussionsprogram där det diskuterades björnar i urban miljö.
Här om dan sköts en ungbjörn i Vasa, den hade vittjat en biodling (det blev sista måltiden) och hamnade sen att löpa gatlopp bland jägare, bilar och poliser när den upptäcktes bland bebyggelse. Synd och skam att det inte tycks finnas någon beredskap för sånt här, ett skott i huvudet är allt som tycks gälla. Och det tyckte också hälften av de som ringde in, andra hälften höll med mig - att det måste skapas alternativ.
Det är ju fruktansvärt löjligt att vuxna får stora darren när en björn dyker upp; samma vuxna som troligen gett nallebjörnar och läst bamsesagor till sina barn ... Vilken dubbelmoral.
Heminredning
Blåmes (Parus caeruleus), Hirvensalo 27 maj 2008. Foto: Håkan Eklund.
Det blev några hackspettbilder till i morse igen, stannade bara kort och kollade in en matning. På vägen ut ur snåret (med sjungande näktergal) stötte jag på en blåmes som höll på att inreda sitt bo i en gammal och delvis murken ek. Bohålan har sin ingång i en urholkad grenstump; ser kul ut.
Antingen har första häckningen misslyckats eller också är första kullen redan klar? Det förstnämnda är mest troligt. Det är ju annars sent för en blåmes att inleda häckningen först nu.
Skall bli kul att följa med detta blåmespar. Ekstammen står alldeles intill den stig jag och Buddy normalt använder.
Hackspett igen
Större hackspett hanne vid bohålet, Hirvensalo 26 maj 2008. Foto: Håkan Eklund.
Kunde inte låta bli att under hundvandringen i morse ta stigen förbi hackspettträdet. Hann bara vänta en kort stund innan matningen var i full gång. Först pappan (bilden, lite rött i nacken skymtar fram), sedan mamman.
Nu var jag tidigare på plats och största delen av dungen låg i skugga, och färgskalan är en helt annan (jfr med några bilder ner på bloggen). Annars är detta ett bra tillfälle att öva fågelfotografering, där allt händer mycket snabbt. Finns inte tid för nån mera avanserad "komposition". Det gäller att snabbt få in skärpan på rätta stället, här med stor bländare har jag inte lyckats fokosera in avståndet på huvudet (var för rörligt ...), fokuserade på skuldran.
Nu när jag ser på bilden ser det ut som om den var bildbehandlad med en massa "klonkluddande" runt fågeln - men det är den inte, bilden är "eko" och så här blev den mycket oroliga bakgrunden (ung björkskog) med bländare 5,0.
Besök på Brinkhall
Brinkhall, Kakskerta (Åbo), 25 maj 2008. Övre våningen. Foto: Håkan Eklund.
Det finns inte något överflöd på stora gamla gårdar här ute på "mina" öar.
På den "yttersta" ön Kakskerta (i en kedja av tre) ligger Brinkhalls herrgård, som jag bara sett från vägen. Har inte egentligen vetat något om dess ägare, bara noterat att den sett övergiven ut.
Idag var det konstutställning i herrgården, som blev mitt första besök inne i byggnaden och på gården som sådan. Ett spännande ställe med svarthätta sjungande från lunden och en kornknarr kraxande i gräset bland äppelträden.
Nu vet jag att Stiftelsen för Kulturarvet i Finland köpte egendomen år 2001 med hjälp av en donation, idag består gården endast av 34 hektar. Stiftelsens mål är att återuppbygga trädgårdarna, det gula stenhuset och de andra byggnaderna. I framtiden hoppas stiftelsen på att Brinkhall skall fungera som ett kulturcentrum med bl.a. konserter, föreläsningar och festtillställningar i en historisk miljö.
Och som sagt, idag var det konstutställing i flera av byggnaderna - mycket intressanta interiöer och fina konstnärliga verk fanns utställda.
Gården har gamla anor. Hans Eriksson är den förste godsägaren på Brinkhall som nämns i jordeböcker från slutet av 1500-talet. År 1576 adlades han och nämns ofta som den ”finske Hans Eriksson”. Detta p.g.a. att det svenska namnet var ett mycket vanligt namn under den tiden. Han fungerade under två perioder som ståthållare på Åbo slott. Under hertig Karls belägring 1597 fick han ena benet avskjutet, p.g.a. skadan måste han återvända till Brinkhall mot sin egen vilja (Gardberg, C.J. 2001: 4).
Sen följde många olika ägare, också tider av förfall.
.