Förgätmigej

Förgätmigej (Mysotis sp), Hirvensalo 25 maj 2008.  Foto: Håkan Eklund.

Kunde inte låta bli att knäböja med kameran framför ett tilltalande bestånd med förgätmigej. Vilken art av förgätmigej vet jag inte, hade inte floran med för att kolla in detaljer.

Fru A visade en ny rutt ut till en liten mysig strand som jag inte tidigare känt till. Eftersom den ligger gömd bakom stora och ståtliga hus hade bara trott att allt var privat område. Hon brukade gå denna rutt med hunden; jag undviker oftast att vandra bland villor och utbyggda områden ...

Igen en solig och vacker dag med många sjungande näktergalar, trädgårdssångare och rosenfink. Bland många andra. Mysiga tider.

Matningsbestyr i hackspettskogen

Större hackspett pappan kommer med mat, Hirvensalo 24.5.2008.
Foto: Håkan Eklund.

Tog med 500 mm på morgonrundan med Buddy. Vi gick raka vägen till hackspettskogen, jag ville testa den nya fotovinkeln där jag kunde stå gömd (delvis) bakom ett stort träd och buskar, med rak insyn till boträdet.

Parkerade hunden och ställde mig att vänta. Det räckte inte länge innan hackspetten kom med mat. Men denna gång var hackspettarna snabba, in i bohålan med fart - det var inte så lätt att hinna med i svängarna. Men det blev några bilder. Kul att från bildernas metadata kolla matintervallerna, mellan 5-6 minuter tog det för spettarna att leverera en ny matportion.

Vid vissa returer transporterade de bort ungarnas bajs, förstås i näbben. Det skall vara ordning och reda i bohålan, annars drunknar ungarna i skit ...

Convallaria

Liljekonvalj (Convallaria majalis), Hirvensalo, Åbo 23 maj 2008.
Foto: Håkan Eklund.

Snart blommar liljekonvaljen.  En härlig växt som jag förknippar med sköna försommarkvällar.

Stannade upp i hackspettdungen nu i kväll (kollade in en ny fotovinkel till hackspetträdet) och märkte att några av de tusen liljekonvaljer i en tät matta intill stigen håller på att slå ut - och kunde inte låta bli att krypa en stund i klorofyllen. Det fina med liljekonvaljerna är ju det att de har en kraftig vegetativ förökning genom långa jordstammar. Därför tål de t.ex. plockning hur bra som helst.

Samtidigt som jag sökte fotovinklar började en svarthätta sjunga i eken rakt ovanför mig, en verkligt fin sångare med klar och bärande stämma.

Måste erkänna att jag älskar mina tassemarker där jag varje dag vandrar med hunden; jag blir alltid på gott humör i dessa mycket omväxlande marker inom ett relativt begränsat område. Känner mig priviligerad

Hålbyggaren

Större hackspett (Dendrocopos major), Hirvensalo 22 maj 2008.
Foto: Håkan Eklund.

Igår kväll hörde jag tiggande fågelungar från ett tätt klibbalssnår nere vid stranden. Gick närmare, stod stilla en stund och såg plötsligt en större hackspett komma farande med näbben full av mat. Försvann in bakom en klibbalsstam och ungarna skrek än värre ...  alltså bohål på fotohöjd.

Tog 500 mm med på hundpromenaden i morse, hörde ungarna mattigga högljutt, stannade på behörigt avstånd från boträdet. Med den tunga gluggen balanserande på monopoden behövde jag inte vänta alltför länge innan hackspetten dök upp och försvann in i bohålet för att tysta näbbarna. Tog ett antal bilder under två matningar inom sju minuter, sen försvann solstrålen och bohålet blev i skugga.

Av bilderna att döma är detta hanen (har en röd fläck i nacken, som inte syns på denna bild) och när jag förstorade en av bilderna ser jag att han har hela näbben fylld med hästmyror.

Området ifråga är en liten orörd oas som just ingen besöker, en riktig djungel med ris, buskar och träd. Nästan ogenomtränglig. Intill ligger en vassrugg med tre sjungande sävsångare och bakom den igen en liten strandlund med näktergal, rosenfink och en nyanländ trädgårdssångare. Den sistnämnda har jag inte hört tidigare i år.

Tänk vad dessa små orörda naturoaser är värdefulla för naturen.

Svårt detta med skärpedjup

Harsyra (Oxalis acetosella), Kakskerta 21.5.2008. Foto: Håkan Eklund.

Passerade några harsyror under hundvandringen i morse. Lyckades hitta en mörk bakgrund för några ex, men det var ont om ljus. Och detta med litet skärpedjup vid växtfotografering känns ibland som en svår nöt att knäcka.

Å ena sidan behövs ett kort skärpedjup för att radera ut en orolig bakgrund, å andra sidan så skulle man vilja ha vitala delar av ståndare, pistiller och kronblad skarpa - om det inte uteslutande gäller en konstnärlig bild av växten ifråga. Eftersom harsyrans kronblad har fina violetta ådror valde jag här att sätta skärpan på de övre bladen. Ändå lite kinkigt på fri hand (1/60 s) med 100 mm makro.

Harsyran är annars en av våra vanligare skogsväxter som föredrar skuggiga och mörka växtplatser. Blommorna sluter sig och böjer kronan nedåt på kvällen, samt vid regn och kyla.

När vi var små hade vi lärt oss att man kunde äta harsyrans blad som har en sur smak (oxalsyra i cellsaften). Nu ser jag i en bok att den egentligen skall betraktas som en giftig växt eftersom oxalsyran binder kalk i kroppen. Äter man stora mängder (??) av bladen kan man drabbas av kalkbrist ...

Men vem skulle nu ha tid och behov av att syssla med sånt, dvs. att käka harsyreblad i mängder.

Annars: när jag fotograferade harsyrorna passerade vårens först tornseglare högljutt över skogen, en hel flock - härligt! Beyder att sommaren snart är här.