Med telet i klorofyllen

Hundfloka (Anthriscus silvestris), Hirvensalo 27.5.2008. Foto: Håkan Eklund.

Hundloka eller hundkäx kallas för hundfloka i Finland, varför vet jag inte. Den har just slagit ut längs stigen i uggleskogen och jag kunde inte låta bli att ta en bild med fågelobjektivet (500 mm ).

Jag var ute för att försöka få bild på sjungande rosenfink, kom ganska nära, stod på 6 meters avstånd när den sjöng för full hals - problemet var bara att den satt så väl dold att det inte bidde någon bild ... Så är det ofta med fåglar.

Håller på att förbereda mig för en ny resa till Lassi Rautiainens björnmarker. Skall bli kul att se hur allt ser ut den här  tiden på året, med massor av ljus - i alla fall jämfört med september i fjol när jag senast var där. På tal om björnar: hamnade idag i direktsändning i radion i ett diskussionsprogram där det diskuterades björnar i urban miljö.

Här om dan sköts en ungbjörn i Vasa, den hade vittjat en biodling (det blev sista måltiden) och hamnade sen att  löpa gatlopp bland jägare, bilar och poliser när den upptäcktes bland bebyggelse. Synd och skam att det inte tycks finnas någon beredskap för sånt här, ett skott i huvudet är allt som tycks gälla. Och det tyckte också hälften av de som ringde in, andra hälften höll med mig - att det måste skapas alternativ.

Det är ju fruktansvärt löjligt att vuxna får stora darren när en björn dyker upp; samma vuxna som troligen gett nallebjörnar och läst bamsesagor till sina barn ... Vilken dubbelmoral.

2008-05-27 21:32   Grantun

Enig-fast många björnar har vi inte...för några somrar sedan hadde vi en känguru som hoppade runt i tre månader i naturen-fast mitt i stan, med alla efter sig-utan att de lyckades fånga den...det lyckades när sommaren var nästan slut-kanske tur för kängurun-som också lyckades bli påkörd utan skador i mellantiden....