Vargflocken anländer

Vargflocken i gränszonen till Ryssland, Kuhmo 18.4.2009. Foto: Håkan Eklund.

Det enda stället i Europa där man just nu kan fotografera en vargflock från fotogömsle är hos Lassi Rautiainen i Kuhmo. Jag var där under veckoslutet med sista gruppen från Artkännedomskursen och vi hade turen att på lördagmorgon få se områdets vargflock. Den lär bestå av sju  individer, vi såg sex av dem, fyra är med på bilden ovan när de planerar en attack mot en björn på ett älgkadaver utanför bilden till höger. Björnen som varit på åteln sen kl. 04 fick ge sig, och drog sig bort och in i skogen när vargflocken gemensamt rusade på.

En tysk naturfilmare i en koja (närmare och från en  bättre vinkel)  lyckades dokumentera det hela, som i sinom tid kommer att visas på teve runtom i Europa.

Bilden ovan är tagen med 500 mm objektiv kl. 05, ISO 3200, 1/160 s och bländare 5.0. Det var minus 7 C när bilden togs (följande morgon var det minus 19 C ...). Vargen längst till vänster är en av fjolårsungarna och verkade ha fel på pälsen, ser ut som en liten kalv ... Korpen som är en stor fågel ger en viss aning om hur stora vargarna till höger är.

Det var spännande att studera varg och björn i riktigt snöväder, det var snöfall och snöstorm mest hela tiden. När vi en morgon körde tillbaka till HQ för mat, bastu och vila såg vi överallt längs vägen spår av vargflocken hur den jagat systematiskt genom att i bredd finkamma terrängen, fram och tillbaka över ett stort område.

Ljus i tunneln

Under fängelseberget, Åbo 16.4.2009. Foto: Håkan Eklund.

Precis mitt under fängelsekvarteret Kakola i Åbo ligger ett splitternytt nätverk av tunnlar som innehåller stadens nya vattenreningsverk (av avfallsvatten) som tagits i bruk detta år. I två år höll man på (natt och dag) att borra, spränga och transportera bort 1 miljon m3 sprängsten. Nu kan allt detta beskådas; idag i sällskap med en grupp ryska gäster som min kollega på jobbet hade inviterat till universitetsstaden.

Långt nere i underjorden är ju temperaturen jämn och behaglig, och där passar det att ha dylika anläggningar med alla sina biologiska och kemiska arrangemang.

Före det besökte vi vattenverket (där man renar åvatten till dricksvatten ...) och en ny avfallsbränningsstation. Ställen som jag som konsument och skattebetalare aldrig besökt; lärorikt att se hur allt sånt fungarar. 

Nu har jag packat för en annan typ av studiebesök. Tidigt i morgon bitti bär det av mot ryska gränsen 800 km bort, till Lassi Rautiainens fotokojor bland vilda och ludna fyrfotadjur ... Det skall bli intressant, i snöväder. Tidigare har jag ju bara varit där i juni, augusti och september.

Unik i sig

Färjan över Aura å, Åbo. 15.4.2009. Foto: Håkan Eklund.

Passerade Aura å på väg hem från jobbet, noterade i ögonvrån att vattnet i ån (smutsbrunt under våren) glittrade vackert i motljuset då en lagom vind skapade krusning på vattenytan. Fotografen i mig började genast bearbeta mig, och jag kunde inte låta bli att söka upp en parkeringsplats och vandra tillbaka till bron med kamera i hand ...

I Åbo håller man sig nämligen med en liten färja (kallas Föri) för fotgängare och cyklister som dagarna i ända kör skytteltrafik, och en sån här bild har jag nån gång tänkt ta - nu blev det gjort.

Hade ett 170 mm makro på kameran (hade strax innan fotograferat blåsippor ...) som passade bra för motivet.

Sovjetockupationen tömde ön

Övergiven sovjetisk militärflygbas, Haapsalu, Estland. 11.4.2009. Foto: Håkan Eklund.

Ok, jag lovade i bloggen nedan att berätta lite mera om Maria Murmans öde. För den som vill veta mera är det bara att sätta in hennes namn på Google, och det hittas massor med material. Jag gjorde ett temanummer om estlandssvenska Aiboland för tidskriften Skärgård nr 1/2004 (136 s) där det bl.a. ingår en artikel om henne skriven av författaren Carina Wolff-Brandt.

Jag har träffat Maria en gång, i april 1999, när jag hade arrangerat ett studiebesök på Ormsö för skärgårdsturistföretagare från Roslagen, Åland och Åboland. Vi togs emot i hennes enkla stuga och hon spelade cittra för oss och berättade om sitt liv på ormsödialekt; mycket intressant! Hennes livsöde berättar allt om vad som händer det vanliga folket när krigsherrar och stormaktspolitik kör över.

Maria Murman (f. Appelblom) föddes 9 mars 1911 på Broasgården i Sviby på Ormsö och dog den 3 februari 2004 på ett äldreboende på Håkabackan på Ormsö. Före andra världskriget bodde det mer än 2000 estlandssvenskar på Ormsö, när Röda armén tog över kommandot hade samhället tömts - förutom Maria och några till.

På adressen http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_141367.svd hittas en artikel som berättar om hur hon blev kvar på ön när alla andra flydde. Läs artikeln, den är mycket intressant.

Bilden ovan tog jag senaste lördag på det övergivna militärflygfältet strax utanför Haapsalu (Hapsal på svenska), det är en sevärdhet för sig - en "turistattraktion" av världsklass som esterna inte tycks förstå ... Här kan man fritt vandra omkring bland alla övergivna byggnader, eller köra bil längs landningsbanan ... 
Som finländare känner man en viss triumf; härifrån startade de ryska bombplan som bombade Finland 1939-1944, och nu får man se spåren av det de till slut tvingades överge.

Är det någon som kan ryska, kan ni kanske berätta vad som står skrivet på väggen på bilden ovan.

Ner i Västerhavet

Påsksolnedgång i Läänemaa, Estland. 11.4.2009. Foto: Håkan Eklund.

Det går ju bara inte att låta bli att fotografera en fin solnedgång, trots att någon säkert säger att det motivet är ju färdigfotograferat ... 

Satt i goda vänners lag på en terass till ett fritidshus söder om Haapsalu (ligger i höjd med Nynäshamn) senaste lördagskväll som var en lugn och varm vårkväll med sjungande taltrast, rödhake och järnsparv alldeles intill. Vi ser hur solen, himlen och havet blir allt rödare - och jag kan bara inte låta bli att ta några bilder. Råkade ha 300 mm plus brännviddsförlängare 1,4 X (= 420 mm) påmonterat, och det fick duga. Långt utifrån havet hördes allornas sång. Stämningsfullt.

På estniska heter Östersjön "Läänemere" (= Västerhavet); från deras horisont ligger ju Östersjön i väster, och en stor del av Estlands kustland har just såna här solnedgångar, dvs. de får se hur solen försvinner "ner i havet".
Till höger om solen på bilden ligger ön Ormsö, som före kriget hade en helsvensk befolkning.

Under den sovjetiska ockupationen fanns bara några enstaka personer av den estlandssvenska urbefolkningen kvar på Ormsö. En av dem var Maria Murman, som finns omnämnd i många böcker och reportagen. Jag träffade henne hemma hos sig i april 1999, och det var ett intressant möte, men dock en annan historia.