Sovande skönhet

Sovande knölsvan, Haapsaluviken 11.4.2009. Foto: Håkan Eklund.

Hotell Promenaadi i Haapsalu, Estland rekommenderas. Det kunde lika bra fungera som det ultimata fågelskådarhotellet. Så här såg det ut på påsklördag när jag tidigt på morgonen (utan att väcka frun ...) öppnade terassdörren från hotellrummet, ut mot viken. Sovande knölsvan i en ljuskägla från ett hål i en mörk molnbank, såg nästan overkligt (vackert) ut. Med tubkikaren på terassen kan man spana in det mesta i fågelväg, under sträcktider räknas fåglarna i tresiffriga tal. På andra sidan viken ligger Nuckö, estlandssvenskarnas kärnområde. Ett broderfolk till oss finlandssvenskar; tyvärr hamnade de flesta att fly undan ryssarna (till Sverige) 1944. Vi lyckades ju (efter fem år av krig) stoppa ryssarna vid gränsen i öster, och bor alltså kvar i eget land.

Jag har besökt Estland ett 30-tal gånger under de senaste 12 åren, och jag älskar detta land! Ett bättre fågelskådarland får man verkligen leta efter i grannskapet. Vikarna runt Haapsalu är fyllda med fåglar och stan själv är en kultursevärdhet. Här finns allt som får mitt hjärta att klappa lite extra. En massa oförstörda biotoper och en kultur som ger fotomotiv i överflöd.

På söndagmorgon besökte jag Matsaluviken (nationalpark) med en kompis, räknade ca 200 salskrakar och 1000 mindre sångsvanar (mera än vad jag hittills sett av de arterna under 40 år av fågelskådning ...), bland annat. Och i holken intill fågeltornet höll en entita till, en art som överhuvudtaget inte finns i Finland.

Nära

Hjorttickor (Datronia mollis) på ekstam, Runsala 8.4.2009. Foto: Håkan Eklund.

Skärtorsdagkväll  med ett stilla vårregn. Flockar med flyttande trastar ger liv åt närmiljön. Idag träffade jag på en vårrusig spillkråka som förde ett herrans liv i skogen, sen flög den iväg på sitt typiskt flaxiga maner, ljudligt ropande. En fågel som jag verkligen gillar. Hörde också en ropande gråspett som har revir i närheten, men har aldrig kommit underfund var den håller till.

Har fått två fina naturböcker som recensionsexemplar, en om sälar och en om gräshoppor och vårtbitare. Sälboken finns i både svensk och finsk version, fotograf är  Seppo Keränen och för texten står Markku Lappalainen.

"Gräshoppsboken" som är den första i sitt slag i Finland har Sami Karjalainen som fotograf och författare, ett jobb som tog honom sju år att förverkliga (http://www.tammi.fi/kirjat/ISBN/9789513144838/). Ett verk som kommer att inspirera massor av naturfotografer att börja fotografera gräshoppor ... Med boken följer en cd med ljudinspelningar, läckert!

Sälboken är mera traditionell (http://www.soderstrom.fi/Book.php?id=1284758453), men med massor av fina säl- och utskärgårdsbilder. Jag har träffat Seppo Keränen många gånger, bl.a. kryssat tillsammans med honom runt Svalbard - en mysig och fin kille och "old timer". Han har levt på sitt naturfotograferande mest hela sitt liv.

Har via vännerna Krister och Esko blivit uppmärksammade att det som syns på bilden är tickor, troligen stor hjortticka.
Hittade förresten en fin svampsida på internet: http://www.velutipes.com/swedish.htm

Hungrig

Provianterande grönsiska (Carduelis spinus), Runsala, Åbo 8.4.2009.
Foto: Håkan Eklund.

För den fågelkunnige är det kul att varje dag notera nyanlända flyttfåglar. Ofta räcker det med ljudintryck, i morse hördes ett kort spetsigt "zip" i Uggleskogen, det var en nyanländ taltrast. Mot kvällsidan gjorde jag en sväng till Runsalas ekskogar och hörde ett utdraget "styyf", det var från en nyanländ rödvingetrast. Och från skyn hördes sträckande tranor.

Passerade ett ställe med fågelmatning för mesar och där höll en flock grönsiskor till. De var också nyanlända, verkade otroligt hungriga, åt och sjöng för brinnkära livet. Härliga små krabater (11 cm) som är experter på att äta björkfrön och alfrön, klängande ute på tunna grenar. De har en högintensiv och omväxlande sång, men den bär inte långt - det gäller att vara nära.

Svårfotograferade

Hasselns honblomma, Uggleskogen, Hirvensalo. 5.4.2009. Foto: Håkan Eklund.

Gjorde ett försök att fånga in hasselns anspråkslösa och "millimetersmåa" blommor i Uggleskogen. De är verkligen småa, det är knappt man ser dem.

Denna typ av fotografering skulle förstås kräva stativ, trådutlösare och millimeternoggran skärpeinställning. Kanske det skulle ha gått att få in båda blommorna inom skärpedjupet. Nu valde jag en vinkel som gav ett mörkt bakgrundsområde där jag stod och balanserade med 180 mm makro på mitt enbenta stativ , medan hunden skällde irriterat (tjudrad vid en gran) och ville vidare.

Strax innan hasselbusken skrämde vi upp en morkulla, nummer två i år, igårkväll hade jag en som drog över trädgården i skymningen.

Annars, havsörnsparet som jag nämnde om i en februariblogg, som har hållit till i ett gammalt fiskgjusbo under vårvintern, kan kollas in på adressen (klicka på fiskgjusbilden):
http://www.saaristomeri.info/ajankohtaista/ikkunoita_saaristomerelle/saaksikamera/ 
En av havsörnarna har legat på bobalen under långa tider, men det verkar inte finnas något ägg i boet. Få se om fiskgjusen tar över när den återvänder, och den dagen är inte långt borta. Boet ligger i Nagu i Åbolands skärgård, nära farleden där Sverigebåtarna kör.

Fick ett mejl från en kompis, som följt med boet mera än vad jag gjort, och skriver följande:

"Läste din fotoblogg idag om havsörnsboet.  I klassrummet har jag alltid boet uppe i ett hörn av datorskärmen och när det händer nåt visar jag det med min projektor för klassen. Vi har följt med hur havsörnarna (ett gammalt par, minst sexåringar!) på  senare tid varit där på korta besök ett par tre gånger om dan. Honan har testat hur det  skulle vara att ruva där, men högst en kvart åt gången. I dag kom fiskgjusen, synbarligen honan, eftersom den också lagt sig för en kort stund. Nån har också i dag hämtat mera grankvistar till boet. Jag gissar att boet ligger inom ett havsörnsrevir och att örnparet bara testat om boet skulle vara bättre än deras eget. Dyker de inte upp mera tyder det på att de  lagt ägg i ett annat bo eller så häckar de inte i år. Parat sig har de i alla fall (till en hel skolklass´förtjusning!). Bifogar ett par "foton", fiskgjusen från i dag.
h. Krister"
 

Alnuskottar

Klibbalskottar, Hirvensalo, Åbo. 4 april 2009. Foto: Håkan Eklund.

Kollade in strandängarna vid fågelviken som ligger ett stenkast hemifrån. Som nya arter noterade sjungande ängspiplärka och sävsparv, förutom en kör av sånglärkor. Skrattmåskolonin håller på att installera sig i vassruggarna ute i viken som ännu ligger under is, förutom en liten råk som innehåll en knölsvan och några gräsänder. Kollade in ett korppar och en stenknäck, och annars bara njöt av våren.

På tal om is, igår var det islossning i Aura å som går genom staden, och likaså blev det öppet vatten i sundet mellan ön Hirvensalo och fastlandet. När det är vår går allt snabbt; för en vecka sen var hela landskapet under snö och is ...

Eftersom det duggregnade under utflykten i morse blev det inte så många bilder tagna, gjorde ett försök med några klibbalskottar i närheten av fågeltornet. Den som behöver ett enkelt tips hur man skiljer klibbal (Alnus glutinosa) från gråal (Alnus incana) så finns svaret på bilden ovan: klibbalskottar finns i ändan av ett skaft, gråalskottarna ligger direkt fast i grenen. När jag i tiden försökte memorera detta tänkte jag på bokstaven "g" gråal = gren, alltså den som har kotten direkt på grenen. De här förvedade kottarna sprider sina frön nu på våren.