Kan dra dit pepparn växer

Vid bystranden i Satava, Åbo. 27.10.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 300/365.

Det är både skrämmande och intressant att läsa om hur smarta ryssar har lurat miljoner (lättlurade) amerikanare i samband med senaste presidentval; inget under att trumpen gillar Putinland och dess oligarker - lika skurkar leka bäst.

Här ett kort utdrag ur en artikel i The New York Times av David Streitfeld (26.10) under rubriken: Russia Fanned Flames With Twitter, Which Faces a Blowback

- - - In this era of political rage, a Twitter account that called itself the unofficial voice of Tennessee Republicans provided buckets of gasoline.

Its pre-election tweets were a bottomless well of inflammatory misinformation: “Obama wants our children to be converted to Islam! Hillary will continue his mission.” A mysterious explosion in Washington, it said, had killed one of Mrs. Clinton’s aides, raising her “body count” to six. Another proclaimed, “Obama is the founder of ISIS.”

The account, @TEN_GOP, eventually reached more than 130,000 followers — 10 times that of the official state Republican Party’s Twitter handle. It was one of the most popular political voices in Tennessee. But its lies, distortions and endorsements came from the other side of the world.

@TEN_GOP was a Russian troll account devoted to stoking division in America, according to a report earlier this month by RBC, a Russian media company with a history of independence. Twitter declined to even discuss the account, which had posted 10,000 tweets by the time it was finally shut down in August. That was more than a year after Republican officials in Tennessee had first complained about its misrepresentations to Twitter. - - -

_______________________________________________________________________

Ännu en orsak till att jag av princip inte tänker ansluta mig till varken Facebook eller Twitter; väntar på något som inte är lika enkelt att används som verktyg i stormaktspolitik. Fakebook och Twitter kan dra dit pepparn växer ...

Det gäller att vänja sig igen

Höstens första snöfall. Helsingfors 26.10.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 299/365.

Körde i höstens första snöfall i mörker till bokmässan i Helsingfors. Många hade sommardäck och motorvägstrafiken var i kaos. Ingen trevlig upplevelse precis, men återkommande vardagsverklighet på dessa breddgrader. Det är bara att börja vänja sig med dåligt före igen.

Morgonens olycksfallssaldo var sorglig på andra småvägar; ett antal beväringar i lastbil krossades till döds av ett tåg.

Men en bokmässa är alltid en positiv upplevelse. En återkommande ljuspunkt i höstmörkret med ett antal bokfynd för kommande lässtunder.

Ogillar massorna

Sjölaxvägen på Kimitoön. 25.10.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 298/365.

Ibland brukar jag reflektera över ordet glesbygd som många uppfattar som något negativt. Ok, om det handlar om avfolkning och att allting stängs ner, är det ju inte precis något att hurra för. Men glesbygd i sig, ute på landet, som sällan  har ett överflöd av arbetsplatser, där det är gott om utrymme - det ser jag som något positivt. Och det är bara så skönt att bo i ett land med massor av utrymme; trots det ser vår natur rätt sliten ut ...

Jag ogillar tätbefolkade samhällen och länder, där människomassorna påminner om myror i en myrstack. Inget under att de som bor i motsvarande populära städer börjar bli trötta på turistmassorna.

Jag har sett tillräckligt med myller ute i världen. Ett verkligt hot mot en kvalitativ framtid; våra resurser på jorden är trots allt begränsade.

Nu senast i Prag kändes det rätt trist i vissa områden där det under en vardagsvecka i oktober fanns turister i 10 000-tal!  Kanske i 100 000-tal. Hur det ser ut under sommaren kan jag bara gissa mig till. Och sen alla gycklare som försöker fånga uppmärksamhet, och slantar.  Fy för den lede.

Men bättre så än under "fängelsetiden" när Sovjetmakten styrde, när allt levde på sparlåga.

En stor del av grupperna i Prag, som följde en ledare med flagga på en käpp (eller i ett paraply), var kineser.

Rörelserna påminde om däggdjurshjordarna på savannen, förutom alla selfietagningar ...

Mossbelupet

Regnskogsminnen. Runsala, Åbo 24.10.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 297/365.

Denna del av en (ek)lund ligger i skugga och jag är alltid lika imponerad av de mossbevuxna stammarna. Naturstigen går längs en ås högre upp, och här nere brukar jag aldrig se en själ.

De mörka åren i öst

Kommunistmuseet i Prag, oktober 2017. Foto: Håkan Eklund.

Franz Kafkas bokklassiker "The Trial" (1925) som jag köpte i Prag (Shakespeare Bookstore) får ursäkta, men filmmakaren Gene Deitchs memoarbok "For The Love of Prague" (1995) är bara så mycket intressantare att läsa!

Han producerade animerade filmer för den amerikanska marknaden från en studio i Prag med början från 1959, och hans upplevelser i landet under decennier av kommunistdiktatorskap är synnerligen läsvärt.

Under långa tider var han den enda amerikanska medborgaren i landet, och var länge den enda som körde omkring med en Saab 96 (en tvåtaktare).

För alla yngre som inte satt sig in i kommunistregimernas idioti, har kanske svårt att förstå att dessa länders medborgare var fångar i eget land, som styrdes från Moskva. Att t.ex. lyssna på västerländsk musik, eller läsa böcker och tidskrifter från väst, var straffbart. Och att få tillstånd att lämna sitt land var otänkbart. Det var ju inte meningen att alla lögner skulle avslöjas, att levnadsstandarden i fria länder var i en helt annan klass. Den isolering och de hårda bud som gällde i Sovjet + alla lydstater fram till att korthuset rasade (tack och lov) gäller väl idag bara i Nordkorea.

I kommunistmuseet i Prag (bilden ovan) finns all denna galenskap dokumenterad.

Info om Gene Deitchs hittas här: https://en.wikipedia.org/wiki/Gene_Deitch