De mörka åren i öst
Kommunistmuseet i Prag, oktober 2017. Foto: Håkan Eklund.
Franz Kafkas bokklassiker "The Trial" (1925) som jag köpte i Prag (Shakespeare Bookstore) får ursäkta, men filmmakaren Gene Deitchs memoarbok "For The Love of Prague" (1995) är bara så mycket intressantare att läsa!
Han producerade animerade filmer för den amerikanska marknaden från en studio i Prag med början från 1959, och hans upplevelser i landet under decennier av kommunistdiktatorskap är synnerligen läsvärt.
Under långa tider var han den enda amerikanska medborgaren i landet, och var länge den enda som körde omkring med en Saab 96 (en tvåtaktare).
För alla yngre som inte satt sig in i kommunistregimernas idioti, har kanske svårt att förstå att dessa länders medborgare var fångar i eget land, som styrdes från Moskva. Att t.ex. lyssna på västerländsk musik, eller läsa böcker och tidskrifter från väst, var straffbart. Och att få tillstånd att lämna sitt land var otänkbart. Det var ju inte meningen att alla lögner skulle avslöjas, att levnadsstandarden i fria länder var i en helt annan klass. Den isolering och de hårda bud som gällde i Sovjet + alla lydstater fram till att korthuset rasade (tack och lov) gäller väl idag bara i Nordkorea.
I kommunistmuseet i Prag (bilden ovan) finns all denna galenskap dokumenterad.
Info om Gene Deitchs hittas här: https://en.wikipedia.org/wiki/Gene_Deitch
Ofriheten gällde också mellan öststaterna. Det kunde ta två timmar, ibland mer, att passera gränsen med bil. Vakterna på ömse sidor hade speglar att titta under bilen med och snokade i alla skrymslen.
Sverige var populärt pga idrottsutbytet särskilt ishockey. Själv tyckte jag att Tjeckoslovakien var en ljuspunkt jämfört med t ex DDR.
- hawk
Sent 60-tal bodde jag i Kiruna. Under flera år hade vi tjeckoslovakiska skidlandslaget där på träningsläger. Några av de få som fick resa ut ur landet. En i laget hade lärt sig svenska genom att skaffa sig två lexikon. Ett tjeckisk/engelsk och ett engelsk/svenskt.