Ogillar massorna

Sjölaxvägen på Kimitoön. 25.10.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 298/365.

Ibland brukar jag reflektera över ordet glesbygd som många uppfattar som något negativt. Ok, om det handlar om avfolkning och att allting stängs ner, är det ju inte precis något att hurra för. Men glesbygd i sig, ute på landet, som sällan  har ett överflöd av arbetsplatser, där det är gott om utrymme - det ser jag som något positivt. Och det är bara så skönt att bo i ett land med massor av utrymme; trots det ser vår natur rätt sliten ut ...

Jag ogillar tätbefolkade samhällen och länder, där människomassorna påminner om myror i en myrstack. Inget under att de som bor i motsvarande populära städer börjar bli trötta på turistmassorna.

Jag har sett tillräckligt med myller ute i världen. Ett verkligt hot mot en kvalitativ framtid; våra resurser på jorden är trots allt begränsade.

Nu senast i Prag kändes det rätt trist i vissa områden där det under en vardagsvecka i oktober fanns turister i 10 000-tal!  Kanske i 100 000-tal. Hur det ser ut under sommaren kan jag bara gissa mig till. Och sen alla gycklare som försöker fånga uppmärksamhet, och slantar.  Fy för den lede.

Men bättre så än under "fängelsetiden" när Sovjetmakten styrde, när allt levde på sparlåga.

En stor del av grupperna i Prag, som följde en ledare med flagga på en käpp (eller i ett paraply), var kineser.

Rörelserna påminde om däggdjurshjordarna på savannen, förutom alla selfietagningar ...