Dag 100

Morgon vid Aura å, Åbo. 9.4.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 100/366.

I sumpskogen

Ingen vanlig syn. Åbo 8.4.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 99/366.

Skulle en vanlig skogsägare ha en sån här skog, skulle säkert myndigheterna börja höra av sig ...och det skulle tisslas och tasslas om slarvig skogsägare. Här skulle det ju behövas diken, att inte granskogen ruttnar på rot. Som den gör.

Tack och lov är inte detta en industriskog, och naturen får ha sin gång. Och det är fågelrikt. Det är sådan här områden som vårt skogsekosystem skulle behöva mera av.

Hittade en möjlig sparvhök häckning i området; får kolla upp läget under våren.

Att också bara vara ...

Kärret spanar. Åbo 7.4.2016. Foto: Håkan Eklund.

I ryggsäcken har jag alltid ett litet camoflagenät och en liten norsk ihopfällbar "pall" (troligen designad  för pilkfiske?) inhandlad under en fågelresa i norska Finmark. Spände upp nätet och satt sen stilla en timme och studerade våryra våtmarksfåglar med handkikare (snatterand, skedand, bläsand, kricka, rörhöna, sothöna etc.), på nära avstånd.

Osedd, utan att störa.

Hade nog 500 mm med, men såg inga "bilder" som jag inte har från tidigare. Nöjde mig med att bara titta och njuta. Jag har insett att jag inte alltid måste titta på natur genom kameran, försöker också koncentrera mig på att bara njuta av syn- och ljudintryck.

En rödhake födosökte en stund nära intill; kunde ha blivit en bild, men alltför nära för stora kanonen.

När jag traskade tillbaka till bilen, omgiven av sjungande rödvinge- och taltrastar, noterade jag dessa vackra, djupa ögon i en skuggig kärrkant med ruttnande is. Och då kunde jag inte låta bli att ta fram 85 mm.

Sveriges första fältornitolog av rang

Skatbo i Åbo. 7.4.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 98/366.

Trots att dagens fågelböcker har fina illustrationer och texter som i detalj beskriver hur de olika arterna ser ut, känns de som urtråkiga "datamanualer" jämfört med Erik Rosenbergs "Fåglar i Sverige" från 1953, och som fortfarande ges ut i nya upplagor.

Den oinitierade kan tycka att den boken är "old school", som inget är att ha - men det är ett misstag. Ingen har ännu överträffat den gode Rosenberg när det gäller artbeskrivningar, i hans texter finns självupplevda fältnoteringar som gör läsningen mycket givande. Han brukar beskrivas som Sveriges första riktiga fältornitolog. När man läser hans böcker förstår man (tillbringade bl.a. en massa tid i kallt vatten, vadande omkring i vassar, för att studera våtmarksfåglar - mycket ohälsosamt ...).

Om skatan fyller han en hel sida i sin fälthandbok, bl.a. berättar han om bobygget i detalj, något som inga andra böcker skriver om. Efter nio rader av bobyggnads detaljer avslutar han så här: "Och när detta är klart går byggmästaren - honan? - noga igenom hela bygget, rycker och drar i pinnarna och övertygar sig om att de skall hålla ihop."

Allt baserat på egna noggranna observationer. Han skriver också att boet används bara en gång, och att paret nästa år ofta tar byggnadsmaterial från det gamla boet, som också kan spåras på bilden ovan.

Erik Rosenbergs fina beskrivningar av fåglarnas sång har en gång löst ett artidentifieringsproblem för mig, med det är en annan historia.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_Rosenberg

"Rosenberg var son till fanjunkare Fridolf Rosenberg och Gerda Austrin. Redan under skolitiden i Örebro märktes hans mycket stora fågelintresse, och endast 19 år gammal fick han tillsammans med sin biologilärare publicera sin första artikel "Om fågellivet vid Närkes slättsjöar" i den populärvetenskapliga tidskriften Fauna och flora (1921). Uppsatsens rubrik skulle prägla hela Rosenbergs liv och gärning. Efter några år som anställd på tidningen Nerikes allehanda blev han, fastän det inte var ett "riktigt" yrke, ornitolog på heltid. Först 1948 lät han sig anställas som naturvårdskonsulent i Örebro län.

När han 1934 publicerade sin bok om fåglarna i Närkes slättsjöar, Oset och Kvismaren (1934; 4 uppl. 1977) blev den mycket spridd och ledde till utökat fågelintresse bland allmänheten. Några år senare kom boken Uvberget och tjäderskogen (1937), där skogsfåglarnas liv presenterades. Mest känd har Rosenberg blivit för sin fälthandbok Fåglar i Sverige (1953; 8 uppl 2010), som såldes i mycket stora upplagor och fortfarande finns i bokhandeln. Dess målande ordbeskrivningar av fåglarnas utseende, rörelsemönster och inte minst läten har gjort den till en oöverträffad klassiker. 1942-47 hade han medverkat i det stora bokverket Våra fåglar i Norden, fyra band. Han var en återkommande röst i radions naturprogram under fyrtio år och när han på 1960-talet observerade att fågelpopulationen gick ned satte han det i samband med det ökade användandet och utsläppet av gifter i naturen. Som en av de allra första väckte han debatt om den toxiska destruktionen av miljön.

Rosenberg kan kallas "den svenska fältornitologins fader" och mer än någon annan har han bidragit till att popularisera "fågelskådandet" - han sägs vara upphovet till just detta ord - och sprida kännedom om fåglarna och deras liv, leverne och funktion i det ekologiska systemet.

I Örebro hedras hans minne genom att Erik Rosenbergs väg är uppkallad efter honom. Region Örebro län utdelar årligen ur Stiftelsen Erik Rosenbergs naturvårdsfond ut ett stipendium till hans minne. På sin 50-årsdag hedrades han av Svenska Naturskyddsföreningen med boken Festskrift tillägnad Erik Rosenberg (1952)."

Förädling av råvara

Björkved, grillkol av björk, sågat virke, faner ... Pemar 6.4.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 98/366.