Brev från Malta

Vårregn. Fabriksgatan, Åbo 10 mars 2014. Foto: Håkan Eklund.

Samtidigt som de första vårfåglarna anländer till hemmamarkerna startar den årliga jakten på våra flyttfåglar ute i öriket Malta. Jag har under tre olika veckor, både under vår- höstflyttning, bevittnat detta sorgliga skådespel - som är en skam för hela EU. På Malta fungerar illegal jakt på värsta gangstermanér, och politikerna vågar inte ingripa trots att en stor del av folket är trötta på allt skjutande.

Fick idag detta mejlbrev från Steve Micklewright vid BirdLife Malta, som berättar om situationen så här:

4000 bilder senare

Svärdet formas till plog ... Kiljava 9.3.2014. Foto: Håkan Eklund.

Det är detta som Mr Putin (alias Putler, enl. amerikanarna) borde göra: smida om svärdet till plog som illustrerar vad vi gjorde i Finland  efter fem år av krig med ryssarna (1939-45).

Denna symboliska bronsstaty har jag och 100 andra naturfotografer passerat flera gånger per dag i konferenscentrets aula under vår vandring mellan auditoriet och matsalen.

Igår tittade vi på bilder från kl.09 till 24, med ett antal regelbundna pauser. Idag när vi slutade vid lunchtid hade vi sett ungefär 4000 bilder sen fredagen.

Några reflektioner:
- bildkvaliteten på finsk fågelfotografi är otroligt hög, också bilder tagna av glada amatörer (en växande grupp idag är välsituerade pensionerade herrar med superfin utrustning och gott om tid, illavarslande för proffsfotografer som skall leva på sina bilder ...)
- "problemet" är att finsk naturfotografi tycks vara synonymt med fågelfotografering ... (minst 70 % av alla bilder som visades var fåglar) som till slut känns ganska enformigt att titta på, hur bra de än är
- att titta på ett 20-tal bilder av samma art i olika vinklar är ganska tröttande och enformigt
- den tekniska kvaliteten på visade bilder var hög, ändå var det några saker som avslöjade "amatörskapet": bl.a. en sån enkel sak som att förbättra slutresultatet genom att "titta runt kanterna och skära bort skräp" och att ändra bildformatet för att förstärka kompositionen (dvs. ta bort sånt som inte tillför bilden något)
- och alla fågelfotografer har sina egna gömselkonstruktioner, många är flytetyg gjorda för insjöar och hav, att avbilda dessa kreationer kunde bli en intressant fotoutställning ...
- ang. själva presentationerna var det få bildvisare som hade planerade och genomtänkta bildberättelser, i ord och bild, tyvärr mycket "amatörmässiga" ...
- några få visade landskapsbilder (en kille hade suveräna panoramabilder av landskap), några hade växter och insekter, men det var fååååååååglar som dominerade
- ett visst orosmoment är att se fotografer som tar bra bilder men inte tycks veta något om natur, eller om det de fotograferar (en känd fotograf visste inte ens att det var ett rådjur han hade på bild ..., måste fråga publiken, visste inte heller reglerna för det skyddsområde, bl.a med landstign.förbud han fotat i ...)
- sen tycks ju ingen som fotograferar natur bry sig desto mera om det som händer med vår natur idag, som alltmer formas om till ett industriellt produktionslandskap, det är bara vackra "tävlingsbilder" som gäller, ingen kritik över det som sker i naturen ...
- var finns fina tankeväckande bildreportagen?
- det som utkristalliseras är också att det är seriösa fotografer som också kan skriva och berätta och hålla workshops (de är inte så många) som ÄR de verkliga naturfotograferna, som har en chans att göra en slant på sin passion
- det som jag gillade är att de flesta som visade bilder hade tagit sina bilder i "närnatur", max 1 h hemifrån; en god fotograf skall nog hitta motiv i natur där man mest vistas, förutom "grand landscapes" ... som man inte nödvändigtvis har nära intill (i Finland är detta begränsat till skärgård, insjölandskap, östra Finland och Lappland).

Jag känner inte till åldersstrukturen inom denna stora förening, men majoriteten av de närvarande (ca 100) var herrar i övre medelålder. Dock är antalet kvinnor fler och fler för varje år.

Inom vår lilla finlandssvenska BioFoto Finland är många yngre med, och många är kvinnor.

Nr 68/365.

Grand Old Hannu Hautala

Hannu studerar BFF:s årsbok. Kiljava 8.3.2014. Foto: Håkan Eklund.

Efter de 1000 första bilderna under lördagen hann jag sitta en stund och prata med Hannu Hautala (fyller 73 den 19.5 i år). Han är alltid med på naturfotografernas bildvisningsdagar, och visar ett stort intresse för dagens digifotograferande naturfotografers arbeten (själv kör han analogt ...; gav tillsammans med några andra ut en ny bok i höstas).

På bilden ovan har jag överräckt BioFoto Finlands två årsböcker (2012 och 2013; 2014 under arbete) som jag är redaktör för och som han genast kollade in. Hannu själv är enbart enspråkigt finsk; hans hustru kan desto flera språk, men han gillade bilderna och layouten i årsböckerna.

Här ett pressmeddelande från i höstas, från Undervisnings-och kulturministeriet i Finland som ger Hautalas livsgärning i ett nötskal:

"Undervisnings- och kulturministeriet har beviljat statens pris för informationsspridning 2012 till tio privatpersoner eller grupper för betydande informationsspridningsarbete som har ökat medborgarnas kunskap och gett upphov till samhällelig diskussion inom det vetenskapliga, konstnärliga och teknologiska området. Två av priserna är livsgärningspriser. Ett av livsgärningsprisen gick till fotografen Hannu Hautala för informationsspridning inom naturfotografering.

Så här lyder prismotiveringen:

Hannu Hautala, f. 1941 i Töysä, Sydösterbotten och bosatt sedan 1979 i Kuusamo, hör till banbrytarna inom finsk naturfotografering; han var först med att ha naturfotografi som yrke. Hans första publikation Erämetsän elämää utgavs 1968. Den breda publiken uppmärksammade honom när hans bild av örnar som parar sig i naturen utsågs till Årets pressbild 1973. Hannu Hautala fick år 1978 Statens pris för informationsspridning för sin bok Kololinnut ja muut pökkelöpesijät, om fåglar som häckar i håligheter. Hans verk Kuukkelin maa 1984 (I lavskrikans rike, 1985) utsågs till årets naturbok. Boken Joutsen om sångsvanen, Finlands nationalfågel, utkom år 1988. Verket Taigametsän talvi, om vintern i tajgaskogarna (1990) har uppmärksammats stort även utomlands. Kesäyö (1992) om ljuset i norr och Villi vesi (1994) om säsongväxlingarna i nordöstligaste Österbotten bildar tillsammans med tajgaboken en trilogi om naturens olika årstider.

I Kuusamo tog Hannu Hautala intryck av de fascinerande växlingarna mellan olika årstider, det mystikfyllda ljuset under sommarnatten och de blå timmarna under vinterdagarna. Sedan dess har han - och om igen - kildrat barrskogszonen uppe i norr, tajgan, och de arter som hör hemma där. Fåglarna är för honom ett ytterst viktigt fotomotiv, särskilt fångandet av deras rörelser i ovanliga situationer. Hans bana som naturfotograf med bilder och texter samt som instruktiv lärare har fortgått aktivt och oavbrutet. Förteckningen över hans publicerade verk omfattar över fyrtio titlar, spridda över sex decennier. Många av hans texter har utgivits på andra språk, svenska, engelska, tyska, franska, japanska, ryska och italienska.

Hannu Hautala har oförväget arbetat med nya fotograferingsmetoder och med artistiska experiment, som i Oodi Kuusamolle, en show för Heureka vetenskapscentrum med bilder i stort format och multivision, likaså i verken Liikettä linnunradalla (1995) och Sävy sävyyn (1999). Utställningen Onnen maa, Lyckolandet (2005) är ett experiment med brytning.

Resultatet av Hannu Hautalas livsverk framträder konkret, i form av ett arkiv med en halv miljon bilder. Dessa förevigar naturen i Finland, särskilt i nordost, och dess förändringar under ett halvsekel. Ett center för naturfotografi, tillägnat Hautala, finns i Kuusamo i anslutning till turistcentret Karhuntassu. En utställning av hans mest klassiska bilder kallas Hannun jäljet.

Hannu Hautala är en pionjär, en förebild för en hel generation yngre naturfotografer. Han är otvivelaktigt en central påverkare bakom den finländska naturfotografins höga, internationellt uppmärksammade nivå. Förutom de nordliga skogarnas och vattendragens flora och fauna har han i bild förevigat en betydande del av det finländska själslandskapet."

Nr 67/365.

Bildskådning i tre dagar

Bildvisning. Kiljava 7.3.2013. Foto: Håkan Eklund.

Genast efter jobbet på fredagen bar det iväg till de finska naturfotografernas vinterdagar på ett konferenscenter en bit norrom Helsingfors. Föreningen har 3229 medlemmar (2013); de fick 300 nya under året.

Här på bilden ovan har jag lite försenad smugit mig in i ett fullsatt auditorium och får genast njuta av helt fantastiska fågelbilder; på bilden ovan lappuggla (under proffsfotografen Eero Kemiläs bildvisning).

Nr 66/365.

Många prostituerar sig

Men at work. Biskopsgatan, Åbo. 6 mars 2014. Foto: Håkan Eklund.

Detta är ju inget nytt, alltså detta med att statsmän och regeringar metodiskt ljuger "mitt upp i ansiktet". Som Putin & co just nu bjuder på. Men de är inte ensamma. Samma skit och lurendrejeri har ju USA, UK och en massa andra stormakter också gjort under de senaste decennierna; liksom alla korrumperade u-lands ledare från Afrika till Asien som gör det hela tiden ...

Och historieböckerna är till bredden fyllda med dylika asgamar.

Men resultat är på många sätt förödande, man kan ju inget annat än tappa både respekt och förtroende för alla dess "skitviktiga kritstrecksrandiga" till politiker och statsmän som lurar oss alla och inte ryggar för att låta människor lida och dö för deras härskarlust. Om de skulle ha förstånd att skämmas, borde de göra det. Men det gör de inte, trots att de har blod på sina händer.

Åtminstone jag har nog ingen respekt för dylika, oberoende av vilken hög position de besitter, och vilket land de än representerar. Och ju högre ställning de har, desto större är skadan de gör.

Tack och lov att det finns journalister och fotografer som med risk för livet försöker avslöja alla dessa skrymtare, men de putsas ju metodiskt bort av makten - de som blir kvar "prostituerar sig med maktapparaten" och förlorar därmed sin trovärdighet.

Nr /365.