Välförtjäntat GULD

Kaos. Foto: Håkan Eklund.

Jippiiiiiii! Härligt att inte domarna vann, utan killarna som spelade! Finland vann ishockey VM u. 20 år i Malmö inför slutsåld arena, härligt! I tredje perioden höll jag på att bränna propparna, partiska domare fixade tre utvisningar för Finland - fullständigt obefogat!

Men, vinnarmålet i förlängningen tåls att studera, ett härligt mål (av en back ...). Jippiiiiiiiiii!

Svenskarna spelade bra, hade säkert större puckinnehav - men det är målen som räknas. Alla tre finländska mål gjorde när alla lag var fulltaliga, de två svenska målen gjordes när Tre Kronor var i numerärt överläge (det sista baserat på en feldömd utvisning ...). Skönt när sanningen segrar till slut.

En bra start på idrottsåret 2014!

Historiens vingslag

Åbo slott, 5 januari 2014. Foto: Håkan Eklund.

Historiens vingslag känns mera "konkret" när man vet något om en historisk byggnad, eller ser historiska föremål utsällda i museum.

Varje gång jag rör mig i terrängen runt Åbo slott kan jag inte låta bli att tänka hur kort människans visit är här på jorden, medan byggnader består.

Det känns aningen märkligt att titta på en byggnad som slottet på bilden ovan, med rötter i 1280-talet och som blev en sluten borg i början av 1300-talet. Åren 1556–1563 fick slottet ungefär sitt nuvarande utseende i renässansstil. Johan III hade under sin tid som hertig av Finland Åbo slott som sitt huvudsäte. Johan III (1537-1592) var Sveriges kung 1568-1592 efter att ha tagit makten från sin bror Erik XIV. Innan dess hade Johan III suttit fängslad i fyra år, bl.a. här på Åbo slott (1563), fängslad av sin bror Erik XIV ...

Intriger - som visar att människan inte har blivit ett dugg klokare under alla dessa sekler; motsvarnade hämndaktioner duggar ju tätt överallt i världen än i denna dag.

Erik XIV (1533-1577) hade varit kung i Sverige 1560-1568, han hade tagit norra Estland "under sitt beskydd" och inledde det förödande nordiska sjuårskriget med Danmark.

I Wikipedia kan man bl.a. läsa följande om Erik XIV:
En period av galenskap inleddes med Sturemorden som Erik XIV utförde på bland andra Svante Sture d.y. i Uppsala den 24 maj 1567. Bakgrunden till händelsen var att ett antal adelsmän av Erik XIV hade blivit misstänkta för förrädiska stämplingar mot kungamakten.

Sten Banér fängslades tillsammans med Sturarna på Svartsjö slott och fördes år 1567 till Uppsala för att ställas inför ständernas dom. Erik XIV föregick det hela, uppenbarligen i helt okontrollerbart raseri och paranoia, och befallde att de fängslade skulle dödas, däribland de nyligen dubbade grevarna och riksrådet Svante Sture.

Även om han senare tillfrisknade bidrog detta till att han avsattes och efterträddes av sin bror Johan III, som först höll honom fången men till slut troligen beordrade att han skulle dödas genom förgiftning

En riksdag förklarade 1569 att Erik XIV och hans ätt förlorat sin rätt till Sveriges krona och att Erik skulle hållas "i fängslig, dock tillbörlig och furstlig förvaring". Erik hölls därefter fången på Stockholms slott (september 1568-juli 1570), Åbo slott (juli 1570–4 augusti 1571), Kastelholms slott (augusti-november 1571), Gripsholms slott (november 1571–juni 1573), Västerås slott (juni 1573–hösten 1574) och Örbyhus slott (hösten 1574–februari 1577). Under fängelsetiden återföll Erik emellanåt i psykisk ohälsa.

Anledningen till det täta ombytet av vistelseort låg i de sammansvärjningar till Eriks förmån, som tid efter annan (1569, 1574, 1576) upptäcktes och som väckte oro och stark misstänksamhet hos Johan, vilken efterträtt Erik på tronen. Denna oro yttrade sig ännu påtagligare i Johans beslut att döda Erik. Redan i januari 1572 framhöll Johan för sin bror Karl att detta var nödvändigt. I flera nästan lika lydande brev (1573, 1574, 1575, 1577) gav han Eriks fångvaktare utförliga instruktioner om hur Erik skulle dödas om försök gjordes att befria honom, och 10 mars 1575 underskrev två riksråd (däribland Bengt Gylta) och de förnämsta prelaterna en formell dödsdom över Erik.

Nr 5/365.

Det gäller att programmera sig rätt

Åbo slott. 4 januari 2014. Foto: Håkan Eklund.

Tillbringade några timmar ute i regnet med att "valla hunden" med motiveringen att hitta något att fotografera. Se där ett sätt att fylla en halvmörk, våt och trist lördag med ett kreativt innehåll. Det är det som är konsten i livet, att hela tiden se till att fokusera på något intressant.

Många fokuserar sin energi på att svära över det urtrista vintervädret men det är ju bara som att sätta salt i såren ... Helt onödigt. Ingen av oss kan ju påverka vädrets makter, däremot kan vi till 100 procent påverka vad vi matar in i våra egna tankar och hur vi programmerar vår hårddisk.

Satt igår kväll och kollade in en av Moderskeppets förläsningar, bl.a. Patrik Larssons senaste från Fotomässan i Sthlm. Gillade hans sätt att prata om hur man skall svänga det till synes negativa (ex. dåligt väder) till sin fördel, och att lära sig att ur det mest trista landskap plocka ut ett intressant motiv, t.ex. ett utsnitt av ett landskap ("Det lilla landskaper/Det intima landskapet").

Allt handlar om attityder, fokusering och programmering. Att inte ge upp för att något inte råkar vara optimalt, eller just det som man hade önskat sig ...

Sådana utmaningar gillar jag.

Nr 4/365.

Måste vi känna till detta

Vid Trätorget, Åbo. 3 januari 2013. Foto: Håkan Eklund.

Kollade in nyhetsrubriker på vår "public service-kanal" (http://svenska.yle.fi/). Av tio rubriker handlade hälften om explosioner och ond bråd död. Hur "nyttigt/viktigt" är det att känna till sånt här? Är olyckor i olika delar av världen viktiga att känna till?

Är inte vetskap om något positivt och konstruktivt, om framsteg, värt en nyhetsrubrik?

Gammal bomb dödade en i Tyskland
Palestinsk ambassadör i Prag dog i explosion
Explosioner på amerikansk bas i Japan
Fyrtiotal döda i explosion i Libyen
Dödlig explosion vid fyrverkerifabrik i Kina

Nr 3/365.

Imponerad

Hemåt i skymningen. Åbo, 2 januari 2013. Foto: Håkan Eklund.

Är bara så imponerad över nyttan med FS och internet at large; fick äntligen se en bild av det teleobjektiv som den legendariska författaren och fotografen Yrjö Kokko fotograferade med för boken Sångsvanens land (org. 1950, på svenska 1951).

Så här ser det ut:
http://www.ebay.com/itm/ws/eBayISAPI.dll?ViewItem&item=350929389897&item=350929389897&lgeo=1&vectorid=229466

Han hade sökt häckande sångsvan längst upp i finska Lappland under fem vårar, den sjätte (maj-juni 1950) hittades bo med ruvande hona. Och alldeles innan han drog upp till vildmarkerna hade han lyckats importera ett 450 mm Old Delft-objektiv från Holland, som var ett äventyr i sig i det efterkrigstida Finland som var urfattigt och utan utländsk valuta. Kokko skriver i sin bok hur han fick göra ”uppvaktningar med hatten i hand och blanketter i näven” för att blidka allehanda byråkrater och tullmyndigheter. Ett teleobjektiv betraktades som en onödig lyxpryl ...

Men han fick sitt objektiv, och sina bilder - de första av häckande sångsvan i Finland. Och boken blev en stor framgång som gjorde att vanliga människor insåg artens predikament och ingen vågade längre döda en sångsvan för att få mat i stekpannan ...

Nr 2/365.