Räddade landet 1944

Veteran från Tienhaaraslaget i juni 1944. Bramsbacken, Komossa 13.8.2011. Foto: Håkan Eklund.

Under semestern på "hemsoporna" hälsade jag på hos morbror Harald (med fru Mägne) i hemgården på Bramsbacken i Komossa, Vörå. Detta är den sista svenskspråkiga byn och utposten i området. Följer man landsvägen österut är följande by "bakom skogen" helfinsk (Kuoppala), sen Alamärmä, och därifrån fortsätter det finska Finland tills Ryssland möter långt i öster. Västerut är alla byar svenskspråkiga: Baggas, Kyroboas, Kimo (där jag har mina rötter), Lill-Orvas, Oravais kyrkby + "sjöbyarna" och Bottniska viken. På andra sidan fortsätter Västerbotten i Sverige; därifrån kom en stamfader till min familj på 1730-talet (hette Burman, var son till en båtsman som var krigsinvalid från alla de många krig som Sverige förde).

Harald, som är min mor Margits (1926-2001) bror, är den sista av den generation som mina föräldrar representerade. De övriga är alla döda sen många år tillbaka, trots att de var yngre än Harald,  som är född 1923. Och Harald tillhör den krympande skara frontveteraner som med livet som insats stoppade Sovjetarmén när de under andra världskriget försökte ockupera Finland. Harald som var maskingevärsman i IR 61 ( ett finlandssvenskt regemente) har berättat hur de midsommaren 1944 snabbt kastades (efter att ha först transporterats till Näset från Svirfronten i Fjärrkarelen) in vid ett brohuvud mellan Viborgs norra förstad Sorvali och Tienhaara, för att från enkla "alnsdjupa gropar" i strandkanten stoppa ryssarna från att ta sig över en kombinerad landsvägs- och järnvägsbro över ett sund, som de finska truperna inte hunnit spränga när de retirerat efter att ryssarna intagit staden Viborg (där min svärfar är född ...). Detta var ett strategiskt viktigt ställe, väl över bron låg huvudvägarna in till hjärtat av södra Finland öppen ...

Harald och hans svenskösterbottniska frontkamrater förbannade ödet att hamna ute i strandävjan där de i flera dygn fick skjuta från vattenfyllda gropar och ducka för artillerielden; senare tackade de sin skapare att de var ute i ävjan, som gjorde att alla granater som damp ner i närheten förlorade sin spängverkan ... Ok, detta är en lång historia. Men dessa slag i juni 1944 räddade Finland, sen gav ryssarna upp och skyndade till Berlin ... för att göra en lång historia kort.

På bilden ovan jobbar Harald i sin fars (min morfars) snickarbod, morfar Arvid Bäck (1892-1975) hade i yngre år varit i Amerika två gånger (12.9.1915-23.6.1921 samt 24.6.1923-21.12.1925). En stor del av tiden som husbyggare i "svenskstaden" Rockford i Illinois. Sen kom han hem och byggde upp en fin bondgård här på Bramsbacken och var bl.a. primus motor till att få elektricitet dragen till byn, som han var van med från Amerika. Det var också hos morfar Arvid som min världsbild växte fram under unga år; jag minns ännu hur jag sög i mig hans berättelser från "over there". Morfar hade gift sig 1915, och tillbringade alltså 8 år i USA fram till 1925 - medan hustrun Elisabeth skötte gården. Vilken kvinna skulle göra det idag?

Harald flyttade efter kriget till Sverige (Avesta, Sundsvall, Umeå), där han tillbringade hela sitt yrkesliv. Först nu på äldre dar har han och frun återvänt till fädernebygden. Och hans fru Mägnes pappa var morfars arbetskamrat på byggena i Rockford, Illinois på 1920-talet. Världen var liten för denna generation; nästan från varje hemman i svenska Österbotten for "överloppsfolket" till Amerika - precis som från Småland. På många av morfar Arvids amerikabilder poserar han med arbetskamrater från just Småland i Sverige.

Magasinet från pärm till pärm

Timotej, Pandrosbacken i juli 2011. Foto: Håkan Eklund.

Fotosidan Magasin har väntat på att bli läst en längre tid, nu skall jag ta senaste nummer med till fritidshuset för några dagar, och lusläsa numret från pärm till pärm. (I Svenskfinland kallar vi fortfaranade pärmsidan, pärmen - för pärm. Med pärmbild och allt ...). Innehållet verkar intressant; mångsidigt och lärorikt som vanligt. Magasinet har blivit något av en lärade tidskrift som är nyttigt för alla oss som ännu inte är fullärda ...

En liten "stildetalj" önskar jag att redaktörerna kunde åtgärda, nämligen: när ni ber olika experter att ge bildkritik till de bilder som FS-fotografer laddat ner, be dem att skriva "du" istället för "han/hon" ...
Det vill säga, att expertfotografen riktar sina kommentarer direkt till  fotografen, och inte som nu i tredje person. Det sistnämnda låter ju så fel, också för oss läsare. Detta skall ju vara en dialog mellan två personer, inte sant?

Ett annat magasin som jag tar med, att läsas vid stearinljus och ett glas rött,  är amerikanska "B&W + Color". En tidskrift "For Collectors of Fine Photograpy" som de kallar sig, som genomgående består av högklassigt material, både i svartvitt och färg. Rekommenderas. Hittas på http://www.bandwmag.com/

Äntligen bröllop

Cecilia och Jens-Patrik, Övermark kyrka, 6.8.2011. Foto: Håkan Eklund.

Äntligen bröllop; och vilket mysigt och trevligt sådant! Största delen av mina syskonbarn (11) är i "giftasåldern", som vi brukar säga i Österbotten. Men trots att de flesta har sällskapat i åratal, är det ingen som gift sig - förrän nu! Det blev ett hejdundrande kalas med kyrka (Övermark) och festlokal (Molpe danspaviljong, vid havet) till bredden fylld när systerdotter Cecilia och hennes fina kille J-P i går kväll bjöd på fest. Massor av sång- och musikuppträdande av talanger inom Cecilias syskon-/kusinkrets plus lekfullt program. Och borden formligen dignade av mat och dryck ...

Och jag njöt att få vara på ett bröllop utan att behöva agera fotograf. Just då är det som roligaste att ändå ta bilder ...

Synd bara att vi måste bryta upp redan vid 02-tiden, när dansen var som livligast. Vi hade 4 timmar att köra; kom hem till Åbo 07.30. Vi var tvungna att köra rätt sakta, tät dimma och trötta ögon är ingen bra kombination. Och jag missade världens finaste kulturlandskapsbild vid 06-snåret: ett dramatiskt och vackert dimskikt låg över gulnande vetefält med en fantastiskt rosa molnformation i fonden i väster, färgad av den uppgående solen. Men jag var alltför trött för att orka stanna, plocka fram kamera och ta i tu med bildskapande ... Efteråt "harmar" det, att bilden blev otagen; bildfiler med otagna bilder har jag gott om i mitt långtidsminne! De blir liksom kvar ...

Tidsresa via städning

Brinkhall, Åbo. Sommaren 2011. Foto: Håkan Eklund.

Aldrig trodde jag att två semesterdagar kunde spenderas så lokalt. Så trivialt. Men nog så intressanta blev de ändå.

Igår blev det en halvdags cykeltur uppströms Aura ådal med fru A. Och det doftade nostalgi i solvärmen, dvs. från mognande sädesfält - ett doftminne som sitter kvar från min agrara uppväxtmiljö i det österbottniska kustlandet. Slättlandet.
Och så hamnade vi på ett lokalt litet museum vid en fors som innehåller de samlingar som en bygdens son hade ägnat ett livsverk åt: bl.a. hade han samlat finländska/svenska mynt sen hedenhös, sen hade han en enormt fin samlig med fornfynd (stenyxor, pilspetsar, smycken ...), frontbrev och fotografier från krigen mot Ryssland - och mycket annat. Sen blev vi guidade i en gammal bondgård intill, och i en gammal kvarn vid forsen hängde ett antal fladdermöss i taket ...

Idag har jag, hör och häpna,  tillbringat 9 timmar med att städa ett förrådsrum. Fru A har svårt att få mig tänd på sådant, men nu lyckades det, och kommer jag bara igång finns det ingen hejd på jobbenergin. Och det blev en mycket nostalgisk tidsresa! Gick igenom ett 20 tal stora tjocka pärmar som bl.a. innehöll mitt liv som biståndsarbetare och expert: föreläsningar, undervisningsmaterial, studieplaner, brev, fax (från hotell i Afrika), kvitton, bilder. Och jag lyckades städa med hård hand, plockade bara ut representativa exempel på sånt som jag bara inte kunde slänga. Körde resten med skottkärra till soptunnorna; det blev många resor ...

Hittade jobbansökningar när jag desperat ville ut i stora världen, med de negativa svaren bifogade. Hittade också en massa dokument när det äntligen lyckades (= FN jobb på Fijiöarna 1984 ...). Hittade faxade brev (från hotell) hem till familjen när jag senare var ensam på uppdrag i Uganda, Malawi, Tanzania. Hittade kvittot på inköpet av min första laptop (1989) i Singapore, på vägen hem från fem år i Söderhavet.  Minns att det tog mig ett halvår innan jag hittade någon som kunde lära mig att använda den ... Hittade bilder som bästa kompisen Johan skickade från USA 1978, där han står bredvid sin blänkande stora "amerikanare" och nya flickvännen (sedermera fru) Karen. Minns ännu hur just den bilden gav mig blodad tand att komma ut i världen! En annan bild visar hur han öppnar den nybyggda baren (18 Nov. 1979) i ett hörn av vardagsrummet i hyreslägenheten i Clifton, N.J. Den blev bekant under några månaders "kinesande" hösten/vintern 1980-81 (tack för det Johan o Karen!).

Och så vidare. Ett livsskede i ett nötskal.
Kan bara notera att det mesta av det jag i tiden brann för, det jag ville förverkliga, har  förverkligats! Och på den vägen är jag fortfarande. Jag har hela tiden nya mål, nya projekt - som sakta men säkert kommer att förverkligas. Den största skillnaden är kanske den att när världen har beskådats och "bebotts", duger "hemsoporna" riktigt bra igen. Känner bara ett så stort inre lugn; det är inte längre något självändamål att emigrera eller leva som expat i något exotiskt land. Man kan ju resa ändå, på egna villkor.

Hittade också en halvdrucken Skåne Akvavit och en Stolichnaya vodka; som visade sig vara prima vara - som just nu avnjuts från morfars gamla snapsglas. Han var kanske min första inspiratör till att ta mig ut för att se "stora världen", han tillbringade sju år som emigrant i USA, med start 1915.

Inser vikten av alla dessa små pusselbitar, som gjort mig till den jag är. Vikten av alla intryck och inspirationskällor utifrån, helst positiva, skall man inte undervärdera.

Fotoskolan vid sommaruniversitetet

Restaurang Casino i Hangö, innan midnatt. 30.7.2011. Foto: Håkan Eklund.

Har tillbringat fyra intensiva fotodygn i Finlands sydligaste stad Hangö. En stad som jag länge gillat, men som jag (och fru A) känner att vi faktiskt gillar mer för varje besök. Och staden är perfekt för fotokurser; här finns alla miljöer man kan tänka sig för att hitta spännande motiv. Här finns allt från spetsvillor, sandstränder (30 km!!), urbergsklippor slipade av istiden, industriområden, härliga trädgårdar och ett livligt nattliv (under sommaren). Intill det öppna havet.

Jag och min kollega Paul S drog en fyra dagars fotkurs för Fotoskolan vid Hangö sommaruniversitet (som vi startat). Jag sköter fotodelen, Paul tar hand om bildbehandling (http://www.hangosommaruni.fi/content/view/206/1/).

Nu drog vi den första fjärdedelen av kursen som skall pågå under alla fyra årstider. Vi har 14 duktiga och inspirerade kursister från sydkusten som visade på fina talanger vid den avslutande bildvisningen. Målet är att hålla en fotouställning med Hangöbilder nästa sommar; det kommer att bli en bra utställning.

Detta var en del av sommaruniversitetets Konstnärskoloni; i utrymmet intill målade ett gäng ivriga kursister i olja med två nakenmodeller. Och ledande konstnär (kursledaren) Riggert M var en kille som jag inte träffat sen medlet av 1970-talet; ändå hittade vi genast den gemensamma frekvensen på nolltid. Kul när själarnas sympati fungerar, per automatik.

För mig personligen hittades den största överraskningen på nära håll; fru A som aldrig tidigare tagit sig tid att intressera sig för fotografering (och vetat skillnaden mellan bländare och slutare ...) var med på kursen, och visade prov på ett gott bildseende. Dessutom tyckte hon att det var kul och intressant; det bådar gott för framtiden! Och fjorton ivriga fotokurister med varierande erfarenhet lyckades frammana en massa positiv och kreativ energi. Härligt!

Eftersom Hangö ligger långt ute på en udde, i utskärgård (drygt 100 km från Helsingfors), är stadens hamnar och sommarrestauranger fyllda med seglare. Och det är kul att bara cykla omkring i natten, från krog till krog ...  ett frestelsens ställe.

Detta hittas på stadens infosida:

Hangö stad är grundad: 1874

Invånarantal: 9 602
- finskspråkiga 53,6 %
- svenskspråkiga 43,8 %
- andra 2,6 %

Areal totalt 800,22 km2:
- landareal 117,46 km2
- sötvatten 1,18 km2
- havsvatten 681,58 km2
- strandlinje 130 km, varav 30 km är sandstränder
- holmar och skär ca 90 st.