Tidsresa via städning

Brinkhall, Åbo. Sommaren 2011. Foto: Håkan Eklund.

Aldrig trodde jag att två semesterdagar kunde spenderas så lokalt. Så trivialt. Men nog så intressanta blev de ändå.

Igår blev det en halvdags cykeltur uppströms Aura ådal med fru A. Och det doftade nostalgi i solvärmen, dvs. från mognande sädesfält - ett doftminne som sitter kvar från min agrara uppväxtmiljö i det österbottniska kustlandet. Slättlandet.
Och så hamnade vi på ett lokalt litet museum vid en fors som innehåller de samlingar som en bygdens son hade ägnat ett livsverk åt: bl.a. hade han samlat finländska/svenska mynt sen hedenhös, sen hade han en enormt fin samlig med fornfynd (stenyxor, pilspetsar, smycken ...), frontbrev och fotografier från krigen mot Ryssland - och mycket annat. Sen blev vi guidade i en gammal bondgård intill, och i en gammal kvarn vid forsen hängde ett antal fladdermöss i taket ...

Idag har jag, hör och häpna,  tillbringat 9 timmar med att städa ett förrådsrum. Fru A har svårt att få mig tänd på sådant, men nu lyckades det, och kommer jag bara igång finns det ingen hejd på jobbenergin. Och det blev en mycket nostalgisk tidsresa! Gick igenom ett 20 tal stora tjocka pärmar som bl.a. innehöll mitt liv som biståndsarbetare och expert: föreläsningar, undervisningsmaterial, studieplaner, brev, fax (från hotell i Afrika), kvitton, bilder. Och jag lyckades städa med hård hand, plockade bara ut representativa exempel på sånt som jag bara inte kunde slänga. Körde resten med skottkärra till soptunnorna; det blev många resor ...

Hittade jobbansökningar när jag desperat ville ut i stora världen, med de negativa svaren bifogade. Hittade också en massa dokument när det äntligen lyckades (= FN jobb på Fijiöarna 1984 ...). Hittade faxade brev (från hotell) hem till familjen när jag senare var ensam på uppdrag i Uganda, Malawi, Tanzania. Hittade kvittot på inköpet av min första laptop (1989) i Singapore, på vägen hem från fem år i Söderhavet.  Minns att det tog mig ett halvår innan jag hittade någon som kunde lära mig att använda den ... Hittade bilder som bästa kompisen Johan skickade från USA 1978, där han står bredvid sin blänkande stora "amerikanare" och nya flickvännen (sedermera fru) Karen. Minns ännu hur just den bilden gav mig blodad tand att komma ut i världen! En annan bild visar hur han öppnar den nybyggda baren (18 Nov. 1979) i ett hörn av vardagsrummet i hyreslägenheten i Clifton, N.J. Den blev bekant under några månaders "kinesande" hösten/vintern 1980-81 (tack för det Johan o Karen!).

Och så vidare. Ett livsskede i ett nötskal.
Kan bara notera att det mesta av det jag i tiden brann för, det jag ville förverkliga, har  förverkligats! Och på den vägen är jag fortfarande. Jag har hela tiden nya mål, nya projekt - som sakta men säkert kommer att förverkligas. Den största skillnaden är kanske den att när världen har beskådats och "bebotts", duger "hemsoporna" riktigt bra igen. Känner bara ett så stort inre lugn; det är inte längre något självändamål att emigrera eller leva som expat i något exotiskt land. Man kan ju resa ändå, på egna villkor.

Hittade också en halvdrucken Skåne Akvavit och en Stolichnaya vodka; som visade sig vara prima vara - som just nu avnjuts från morfars gamla snapsglas. Han var kanske min första inspiratör till att ta mig ut för att se "stora världen", han tillbringade sju år som emigrant i USA, med start 1915.

Inser vikten av alla dessa små pusselbitar, som gjort mig till den jag är. Vikten av alla intryck och inspirationskällor utifrån, helst positiva, skall man inte undervärdera.