Äntligen bröllop

Cecilia och Jens-Patrik, Övermark kyrka, 6.8.2011. Foto: Håkan Eklund.

Äntligen bröllop; och vilket mysigt och trevligt sådant! Största delen av mina syskonbarn (11) är i "giftasåldern", som vi brukar säga i Österbotten. Men trots att de flesta har sällskapat i åratal, är det ingen som gift sig - förrän nu! Det blev ett hejdundrande kalas med kyrka (Övermark) och festlokal (Molpe danspaviljong, vid havet) till bredden fylld när systerdotter Cecilia och hennes fina kille J-P i går kväll bjöd på fest. Massor av sång- och musikuppträdande av talanger inom Cecilias syskon-/kusinkrets plus lekfullt program. Och borden formligen dignade av mat och dryck ...

Och jag njöt att få vara på ett bröllop utan att behöva agera fotograf. Just då är det som roligaste att ändå ta bilder ...

Synd bara att vi måste bryta upp redan vid 02-tiden, när dansen var som livligast. Vi hade 4 timmar att köra; kom hem till Åbo 07.30. Vi var tvungna att köra rätt sakta, tät dimma och trötta ögon är ingen bra kombination. Och jag missade världens finaste kulturlandskapsbild vid 06-snåret: ett dramatiskt och vackert dimskikt låg över gulnande vetefält med en fantastiskt rosa molnformation i fonden i väster, färgad av den uppgående solen. Men jag var alltför trött för att orka stanna, plocka fram kamera och ta i tu med bildskapande ... Efteråt "harmar" det, att bilden blev otagen; bildfiler med otagna bilder har jag gott om i mitt långtidsminne! De blir liksom kvar ...

2011-08-08 00:15   Pia-kristina

Jag kan liksom se den tidiga åbo 07.30 eller i alla fall se den framför mig, ofta har det varit långa bilturer i sommarfinland och det är något speciellt med det.

Svar från Håkan Eklund 2011-08-08 20:41

Varje gång man upplever övergången från natt-gryning-soluppgång-morgonljus inser man förstås hur mycket man går miste om i "fotoljus" när man sover. Jag beundrar landskapsfotgrafer som verkligen släpar sig ut innan det ljusnar, för att vara på första parkett när det bästa ljuset föds.

h

2011-08-08 00:24   RHelena

Din beskrivning av den otagna bilden är så livlig så jag kan ändå se den framför mina ögon! Fast visst förstår jag fullt ut att det "harmar" när den inte fotograferades på riktigt.

Svar från Håkan Eklund 2011-08-08 20:48

Och jag har ett antal otagna bilder på min näthinna, många sen många, många år tillbaka. Märkligt att de finns kvar. Många gäller människor i miljöer där jag helt enkelt inte täcktes lyfta kameran, bl.a. en tidig morgon i Botswana när jag körde genom en liten by i norra Kalahari. Såg en skolklass sitta i solen utanför skolbyggnaden (kallt inne ...), i färggranna skoluniformer - med lärarinnan framför. I fonden i skogskanten stod en stor elefant och bröt ner grenar för att komma åt lövverket ... som inte alls intresserade barnen. Och jag ville inte störa idyllen genom att stanna min 4WD och höja kameran, kändes som om jag som vit skulle exploatera idyllen. Men den bilden skulle jag gärna ha ...

h