EMAKS BETRAKTELSER 656/BW 23 - 2022

Mina bilder jag tog i Landskrona är nog rätt svårsmälta. De flesta ser väl fotografi som något som ska vara en vacker vy eller liknande. Och det mesta man ser annars idag är sånt som är spektakulärt och extraordinärt. Något man kanske joxat till i datorn så att det ska kompensera för bristande komposition eller en annars ointressant bild. Mina bilder är väl mera lågmälda och jag försöker hitta bilder i vad som helst. Det är inte motivet som är det viktiga för mig, utan bilden. De flesta kommer till av en slump, när jag och Margreth är ute på stan eller gör någon utflykt. Eller när man själv går på upptäcktsfärd på något ställe och ser saker man passerar. Jag tycker också en bild ska kunna stå för sig själv, utan förklarande/ledande texter. Bilder har ett eget språk. Och de ska inte vara illustrationer till en text. Annars har man misslyckats som fotograf/bildmakare. Såvida man inte tar bilder för ett skrivet reportage eller liknande. Men sånt pysslar inte jag med, jag är bildmakare. Hur jag lyckas ska jag inte själv uttala mig om. Men jag försöker i alla fall, och det är det viktigaste.

BW23 - 2022

Landskrona

Silvergelatin 20x20cm.

//

EMAKS BETRAKTELSER 655/Mera Landskrona

En silvergelatinkopia som kom till igår. Här ungefär som den kan tänkas se ut med en passepartout och en av de vita ramar jag har i stl 30x30cm. Bilden är ungefär 20x20cm. Man får fler idéer och får uppslag. Som jag skrev fick jag en idé på hemvägen från Landskrona, på ett ställe där vi åt lunch. Man är ju alltmer sugen att fotografera nu när vårljuset kommer tillbaka både på morgnar och kvällar. Då blir suget lite extra. Vi får se om det blir något av det "objektet"? Men mörkrummet kallar och både idag och igår har det kommit fram nya bilder där, som sen kan läggas i arkivlådorna. Jag måste göra färdigt de negativ som ligger och väntar på att hamna på papper. Ett arbete nog så viktigt. För mig är bilder inte bilder förrän jag kan hålla en papperskopia i handen. Så är det bara och har alltid varit. Kommer nog förbli så också.



//

EMAKS BETRAKTELSER 654/Årstaberg, slutet av februari.

En film från besöket hos dottern i Stockholm på sportlovet i februari blev liggandes oframkallad. Men nu kom den med när jag framkallade filmerna från helgens besök i Landskrona. Här är en av kvadraterna från den filmen, fotograferad från trappan upp till lägenheten i "Funkisskolan" Årsta. Bilden får tala för sig själv, inget att säga om den. Platsangivelse är det enda som behövs. Bilderna kommer till när jag ser något intressant. Och bildspråket får göra jobbet. Inte någon förklarande text. Jag tycker inte bilder ska behöva någon text, i så fall har man inte gjort jobbet som fotograf. Såvida det inte är en reportagebild eller en bild som ska illustrera en text. Men sånt intresserar inte mig som bildmakare. Jag är intresserad av bilder, inte illustrationer för texter.



Nu är även detta ett negativ som jag fotograferat av på ljusbord med digitalkameran. Mörkrumskopia kommer vad det lider. Jag håller på att beta av de negativ som tagits under vårvintern. Idag blev det fyra st gjorda på silvergelatinpapper i fiber. Alla i två ex vardera. Det är så jag gör. En till arkivet och en för ev utställning/försäljning. Mer blir det inte initialt. Och sällen efter det heller, för mina bilder är inte så lättsmälta eller för den skull lättsålda. Jag har nog inte de rätta kontakterna heller för att få visa upp mina bilder i några större sammanhang. Som autodidakt utan etablerat namn/kändisskap är man ganska körd på gallerimarknaden. Bara att inse faktum och bita i det sura äpplet. Men jag vet att jag gör bra bilder, det har jag fått flera bekräftelser på. Så jag misströstar inte. Någon gång kanske man ska kunna övertyga någon gallerist att ge mig chansen att ställa ut det jag gör. För det finns massor att välja bland. Tycker bara det är synd att mina mörkrumskopior inte ska kunna visas på annan plats än en digital bildskärm. Det är inte alls det man vill, utan IRL.

Två bilder fick jag dock sålda nyligen. Det var efter att man uppmanat oss i en facebook-grupp för analogt foto, att skänka bilder till en auktion för hjälp åt Ukraina. Men utan etablerat namn eller kändisskap så tyckte jag det var tämligen meningslöst att skänka någon av mina bilder dit. Den skulle inte inbringa speciellt många kronor, om ens någon var intresserad av den? Och i sällskap med Petersen, Strömholm m.fl etablerade toppfotografer (som det nu blev i auktionen) så inser jag nu att jag gjorde rätt att istället be evntuellt intresserade att titta in på min hemsida https://nils-bergqvist.webnode.se/ och välja ut någon bild att köpa, så skulle jag skänka samma summa som priset för den till en av de etablerade hjälporganisationerna för Ukraina. Nu hörde en person av sig och ville köpa två stycken. Priset för den ena 1500:- har jag nu satt in på Rädda Barnens konto för Ukraina. Ett alldeles för lågt pris egentligen för en silvergelatinkopia, som dessutom är en unik lithprint. Men jag satte specialpris för detta ändamål då jag verkligen ville få något gjort för att lindra det stora lidandet där borta.
//

EMAKS BETRAKTELSER 653/Landskrona var en fin betraktelse.

Jag har fortfarande den tredje filmen oframkallad från helgens tripp till Landskrona. Det får bli morgondagens syssla, sen får vi se om jag hinner kopiera i mörkrummet? Jag ligger efter en del med kopieringsarbetet, men det fina vädret inbjuder inte direkt till att stå i dunkelkammaren och ta fram bilder. Det var ju annars Gerry Johanssons vernissage på Landskrona Foto som var det som lockade oss till staden. Men tre 120-filmer blev tagna där. Och man får väl säga att bilderna blev helt i hans anda. Inte för att man vill kopiera Gerrys stil, utan för att jag gillar den och inspireras av den. Och det kan väl aldrig vara fel? Det är så fotografin utvecklas och går framåt. Fotografer som inspireras av andra fotografer och tar bilder med samma entusiasm och glädje.  Men med en personlig prägel givetvis.





Den första  bilden är från hotellet vi bodde på. Och den andra alldeles i närheten, på väg in mot centrum. Bilder i flykten, där man passerar. Det blir oftast så när vi är på tur tillsammans, hustrun och jag. Med följd att hon får stå och vänta. I gengäld får jag stå och vänta när hon tar itu med det hon intresserar sig för. Men då erbjuds ofta tillfälle att fotografera det man ser runt omkring sig.

På hemvägen åt vi på på ett ställe där jag såg en massa möjligheter till bilder. Men då var det inte lönt att försöka fotografera. Men kanske kan det bli ett framtida projekt, vi får se vad som kan komma av det? I så fall blir det till att göra ett par egna utflykter med kameran dit. Skulle vara intressant att försöka göra något sådant.
//

EMAKS BETRAKTELSER 652/Landskrona i helgen.

Tre bilder från helgens vistelse i Landskrona. De två första bilderna är från lördag förmiddag, före den stora vernissagen med Gerry Johanssons "The Books" på Landskrona Foto. Mycket folk där, både kända och okända. För mig mest okända, utom fotografen själv då. Den sista bilden är från söndag förmiddag och den sista 120-filmen som togs i stan. Den andra filmen rullade genom kameran på lördag eftermiddag, men den är inte framkallad än. Det ska göras senare idag. Sen ska det bli kopior i mörkrummet av några av dom också. Det här är är digitaliserade/avfotograferade negativ.







Man inspireras ju av olika fotografer, och Gerry Johansson är en av dom som jag inspirerats av. Det syns väl också i mina bilder, vilket någon också påpekat. Men jag var nog ganska inställd på den typen av fotografi redan innan jag började få upp ögonen för hans bilder. Att fotografera mänskliga avtryck, snarare än människorna själva, har jag alltid gillat och pysslat med. Och att komponera noggrant är också något som jag försökt göra. Dessutom har jag alltid gillat att gå på upptäcktsfärder, både i det urbana och det biologiska landskapet. Inte planera några bilder i förväg utan låta det man stöter på av slumpen bli föremål för de bilder man gör. Vad man fotograferar är inte så viktigt, utan hur man fotograferar det. Bilden, inte motivet är det viktiga för mig. Eller som en av de andra jag inspirerats av uttryckte det: "Låt inte motivet skymma bilden". Jag är ingen reportagefotograf som med bilder illustrerar någonting. Texter till bilder behövs inte om det är en bild man gör, inte en avbildning av någonting som kräver en förklaring. Bilder ska stå för sig själva och tala för sig själva. Så ser jag det och så försöker jag arbeta i mitt fotograferande också.

Det här med att inspireras av fotografer och att göra bilder av en viss typ, det finns ju oräkneliga exempel på. Många är väl dom som inspirerats av t.ex Martin Parr eller Lars Thunbjörks färgbilder och arbetar på i samma anda. Likaså Andes Petersen och Daido Moriyama vars kontrastrika och mörka bildstil blivit stilbildande. För att inte tala om Robert Frank, eller för den delen alla som inspirerats av Sune Johnssons bildstil och dokumenterande av bondesamhället t.ex. Brassais kvälls- och nattfotografier av Paris, ser man också en hel del efterföljare till idag, även om bilderna är tagna i andra städer/storstäder. Adams landskapsfoto i storformat har också följts av mängder av mellan-storformatsfotografer som gör bilder i samma stil. Exemplen kan göras många. Så utvecklas fotografin och så har det alltid varit. Ansel Adams var förresten inte den förste som gjorde storvulna landskapsbilder från Yosemite. Det fanns en föregångare även till honom som man ser av Adams bilder att han inspirerats mycket av: Carleton E Watkins vid mitten och slutet av 1800-talet, https://fraenkelgallery.com/artists/carleton-watkins
//