Mina bilder jag tog i Landskrona är nog rätt svårsmälta. De flesta ser väl fotografi som något som ska vara en vacker vy eller liknande. Och det mesta man ser annars idag är sånt som är spektakulärt och extraordinärt. Något man kanske joxat till i datorn så att det ska kompensera för bristande komposition eller en annars ointressant bild. Mina bilder är väl mera lågmälda och jag försöker hitta bilder i vad som helst. Det är inte motivet som är det viktiga för mig, utan bilden. De flesta kommer till av en slump, när jag och Margreth är ute på stan eller gör någon utflykt. Eller när man själv går på upptäcktsfärd på något ställe och ser saker man passerar. Jag tycker också en bild ska kunna stå för sig själv, utan förklarande/ledande texter. Bilder har ett eget språk. Och de ska inte vara illustrationer till en text. Annars har man misslyckats som fotograf/bildmakare. Såvida man inte tar bilder för ett skrivet reportage eller liknande. Men sånt pysslar inte jag med, jag är bildmakare. Hur jag lyckas ska jag inte själv uttala mig om. Men jag försöker i alla fall, och det är det viktigaste.