EMAKS BETRAKTELSER 651/BW20 - 2022

Det går sakteliga framåt med kopieringsarbetet i mörkrummet. Även om jag ännu inte är ikapp negativtillströmningen riktig. Här är nr 20 för året, en bild jag tagit tidigare i år, fast då i lite annan version. Nu satt ett gulfilter på optiken. Något som brukar ge en naturligare tonskala i svartvitt, där inte himlar fräter ut lika lätt och där moln framträder mera som man upplever det. Ett svartvitfilter som egentligen borde sitta på hela tiden.



Jag fortsätter med mina lite speciella bildutsnitt från byn. Folk tror nog inte man är riktigt klok när man står och riktar kameran mot något de verkar helt oförstående inför. Men det är sånt man får ta. Inget att haka upp sig på. Idag blev en ny film sluttagen. På den första halvan fanns några bilder från helgen av en sten som jag hittade på hemvägen från Bergdala, där jag besökt Arne Perssons fina utställning med målningar på Konstgalleriet. Jag tog vägen genom skogen, så bilen blev lite lerig. Sånt man också får ta som fotograf. Men den här bilden är från en tidigare film, inte dagens. På dagens filmhalva hamnade lite andra bildutsnitt än detta från kyrkbacken.

I helgen, nu på lördag kl 13, är det förresten vernissage på Gerry Johanssons utställning med bokrelease, på Landskrona Foto. Jag funderar på att ta en helgtur dit ner, trots de höga bensinpriserna. Man kan ju kombinera det hela med en helgvistelse i Landskronatrakten, och på så sätt få lite nya vyer för ögonen, och kameran. Det blir gärna enahanda att gå med kameran hemma i Lessebo, även om man ofta hittar nya bilder även här på sina turer.
//

EMAKS BTERAKTELSER 650/Mörkret i öster...

Våren som skulle bli så ljus och fin på alla sätt, har mörkats ner av en vampyr. Vlad Putin i Kreml. Hans lögner gör att t.om gammelkommunister och soldater vars fäder stred mot nazismen under WW2 äcklas. Må ljuset segra i detta mörker, och fredsduvorna skita så mycket träck över Kreml, att vampyren inte kommer ur sin kista utan stannar där för evigt. Ryssland är värt ett bättre öde än en blodsugande Nosferato till ledare.



//

EMAKS BETRAKTELSER 649/Att se sökarbilden med båda ögonen

Det skrevs något i en blogg nyss att man alltmera fotograferade genom att se på kamerans bildskärm och hålla den med raka armar framför sig. Så har det alltid varit för mig, ända sedan jag provade min fars Ikoflex på 1970-talet,  när jag började intressera mig för fotografi. Jag blev så bekväm med det sättet att fotografera, att se bilden men båda ögonen, att jag skaffade mig en egen som inhandlades på Nybro Fotomagasin. En Rolleiflex TLR och med den fina Zeiss Tessar-optiken. Fast jag stod ju inte med armarna rakt ut framför mig, som man gör idag, utan jag tittade ner i ljusschaktet där mattskivan finns för att komponera. Precis som Vivian Maier gjorde när hon tog sina idag geniförklarade bilder i Chicago. En lupp att att fälla in fanns, till hjälp för att ställa skärpan. På den jag hade var det en ren rutmönstrad mattskiva, precis som på den Pentacon Six TL som jag skaffade senare (även den bytte jag till mig på Nybro Fotomagasin, Gösta Persson gav alltid bra inbytespriser på den tiden) för att kunna variera brännvidden. Det blev då även en Flektogon 50mm och en Sonnar kort tele, utöver normalen Biometar 80mm. Men jag bytte in även den i Nybro efter några år och förföll åt småbildsfotografering med mina Contaxkameror.



Fast visst saknade man detta sätt att fotografera genom att komponera bilden med båda ögonen och att titta ner i ett ljusschakt. Så kring 2000 såg jag att Photax i Nybro tagit in de kinesiska Seagull-kamerorna, ett mellanting mellan Rolleiflex och Yashicamat 124G. Fin MC-behandlad Tessartyp på den också, som minsann inte stod originalet långt efter. Den hade jag några år innan slutaren krashade ihop, förmodligen pg av att sanden från Råbjerg Mile på Jylland letat sig in även där och ställt till det. Efter det besöket då det blåste en del yrsand fick jag rengöra hela kameran invändigt. Och sen efter ett tag krashade slutaren. Då köpte jag en småbilds Agfa Colorflex med ljusschakt för ett par hundralappar på Tradera, vilken jag maskade av sökaren på för att lättare kunna komponera kvadratiskt. Den använde bl.a jag till Bornholmsboken 2014.

Jag hittade också en jättefin Yashicamat 124G på LP-auktion som användes till och från. Den fick gå vidare förra året till en fotograf i Malmö som skulle ha den som andra/reservkamera till sina Hasselblad. För nu under de senaste åren har jag åter skaffat mig några kamerahus för 6x6 med utbytbar optik. Min 50mm Flektogonen som legat sedan 1980-talet kom åter till heders och så kom det till ett par Biometarer 80 och 120mm samt en Sonnar 180mm och nu även en Xenotar MF 80mm från Schneider-Kreuznach. Nu har jag tre kamerahus 6x6, alla av olika fabrikat, Ukraina, Östtyskland och Västtyskland, men med samma fattning Pentacon Six (P6). Två av dom husen, det ukrainska och det västtyska, med både prisma och ljusschakt samt nya ljusa mattskivor som även har rutmönster och snittbild. De fina ljusa mattskivorna och utmärkta ljusschakten gör det till en fröjd att fotografera och komponera med dom två husen. Det ena på bilden här. Men prisma behövs ibland när man ska fotografera rakt neråt och även när man behöver komma upp lite i höjd med kameran. Så dom har man oftast med sig ändå på sina turer där man letar bilder i kvadrat. Det format som jag alltid trivts bäst med. Och nu är det alltså åter mest 6x6, precis som det en gång började med min fars Ikoflex på 1970-talet. En kamera som jag för övrigt fortfarande har kvar.
//

EMAKS BETRAKTELSER 648/Lessebo träsk

Kan inte hålla mig borta från denna biotop, trots att man förra vintern gick in med maskiner och gallrade här. Redan förra sommaren såg man sly snabbt växa upp och denna vår-sommar lär det komma ännu mera, på grund av ökat ljusinsläpp och ökad näringstillförsel genom döda rötter och massor av ris/grenar/avverkade småträd som ligger kvar. Men även miljöer som utsatts för diverse åtgärder kan vara intressanta för en fotograf, trots att det kanske inte ser vackert ut i de flestas ögon, eller att naturvärden gått förlorade. Man får helt enkelt leta bilder i det som finns runt omkring en, oavsett vad som händer eller sker. Som fotograf blir man som en registrator och bildmakare i det som hela tiden förändras. Och bilder kan man hitta, oavsett vad det är man får sig serverat framför ögat. Det subjektiva valet leder fram till slutresultatet. Det är vad fotografi handlar om. Att se och att hitta bilder. Den här är från i onsdags, och precis nykopierad i mörkrummet. 

BW19 - 2022
Silvergelatin 20,5 x 20,5cm på Fomabrom Variant 111.

//

EMAKS BETRAKTELSER 647/BW18 - 2022.

Silvergelatin 20,5x20,5cm. Bilden är gjord i apparaten med blandbox, Durst 605 Color. Den får nu stå i dunkelkammaren ett tag istället fär M670BW som har kondensor, den ställer jag nu undan på vinden. Det finns visserligen färghuvud till 670 också, men dom är otroligt svåra att få tag på. I alla fall om man vill ha den tillsatsen som går att ha till negativ 6x7cm. Jag har ju kondensortillsatsen för 6x7, även den otroligt sällsynt. Men den fanns med apparaten jag köpte för något 10-tal år sen, annars hade det varit meningslöst då min 605:a ju tar upp till 6x6cm. Det gör standardmodellen av 670 också, så vill man köra 6x7 i den krävs tillsatser med en bredare kondensor/blandbox och en speciell utåtbuktande objektivplatta för 75-90 optik. Dessutom en lite bredare utskuren filterhållare i kondensorutförandet. Jag använder inte så ofta min Pentax 67, utan det är mina 6x6-kameror som får arbeta mest. När färghuvudet med blandbox visade sig fungera så pass bra, så får 605:an därför stå kvar. Jag tycker även utlysningen var mera jämn än den man får med kondensor. Så bara att köra på.



Jag kopierade på Fomabrom Variant 111, ett fantastiskt fint papper från tjeckiska Foma. Förra året körde jag mest med Variant 112, det matta, men nu blir det blankt framöver i vanligt svartvitt istället. Framkallare än så länge Eukobrom AC, den miljövanliga citronsyrabaserade framkallaren. Men jag har nu köpt in några flaskor av Moersch Eco 4812 (som jag använde tidigare), även den en modern miljövänlig framkallare som är snäll mot naturen och inte innehåller någon hydrokinon.