EMAKS BETRAKTELSER
EMAKS BETRAKTELSER 725/Tillbaka till 1905
Att söka sig bakåt i fotografins historia kan ge nya infallsvinklar och idéer till fotografi. Alltfler blir trötta på det som genomsyrar flödena på fotosidor, sociala medier och annat. Uttjatat, uttråkat för det mesta. Ingen fantasi, bara skärpa i kvadruppel och upplösning som knappt går att mäta med instrument. Med lite undantag givetvis, där det bildmässiga ändå överskuggar den perfekta tekniska digitaltekniken. Då kan det vara intressant att söka sig bakåt i tiden, närmare bestämt till 1905, då den här kameran kom till. En brittisk Houghton Ensign fallplåtskamera för negativ/glasplåtar i storlek 9x12cm.
Jag använder silvergelatinpapper som negativ, från det Kiev Universal-1 jag köpte billigt i Ukraina, 10st 100-paket tunt stl 18x24. Skärs ner i 4 delar till 9x12cm. Då blir det ganska billigt och enkelt med pappersnegativ. Skulle jag få för mig att bara använda det till negativ för den här kameran, då skulle de räcka till 4000, för 25 öre styck. Jag kontaktkopierade på Fomatone MG Chamois 542, det med varmgul baston och lite struktur. Blir snyggt för såna här små intima bilder tycker jag. Sen kan man variera kontrasten med det papperet också genom att använda olika filter i belysningen från förstoringsapparaten, som ju vid kontaktkopiering inte har något negativ i hållaren utan belyser bara jämnt ner mot pappersnegativet och papperet i sandwich, med en glasskiva över.
Jag gjorde en provbild i sex upplagor med olika slutartider. Kameran har 6st fallplåtskasetter som ramlar ner och lägger sig med negativet/papperet neråt ljustätt när man trycker på en spak efter exponeringen, vilken sköts med en annan spak. Den har dels ca 1/25 sek och dels T tidsexponering, varvid slutaren öppnar sig vid första trycket och sedan kan man låsa det i ett hack så att man slipper hålla avtrycket nere hela tiden med fingret. När man lossar spaken från hacket stängs slutaren. Inne i kameran sitter en meniscous (enlinsig) optik och på framsidan fäller man in 4 olika bländare med hål, från 11 - 32. Jag kom fram till att papperet har ca 1,5 ASA i känslighet, då jag fick bra exponering på den plåt som hade 16 sek exponeringstid med bländare 22 (man laddar i papperna i plåtarna i mörkrummet med mörkrumsbelysning, och tar sen ut dom och framkallar likaså i mörkrummet när dom är färdigexponerade). Det räknade jag ut efter att ha mätt med ljusmätaren på 100 ASA och 1/4 sek bl 22 som rätt exponering. Sen fick jag fram att känsligheten då ska minskas 6 ggr (1/4 till 16 sek) och hamnar då på 1,5 ASA för detta papper som negativ i den här kameran.
Bilden blir ju ganska liten då det är ett negativ på 9x12cm som kontaktkopieras, men det kan vara originellt med så små bilder tycker jag. Snyggt inramat tror jag detta kan bli ganska intressant. Bilder behöver inta vara i jätteformat. Men vill man så kan man, som den digitale analogfotografen gör, scanna/fota av pappersnegativet (eller positivet) och sen skriva ut det i större format med bläckstråleskrivare. De flesta som fotar med film gör väl så idag, att de bara är halvanaloga och avslutar processen digitalt, där man har precis samma möjligheter att fixa till det med photoshop i datorn som vilken heldigital fotograf som helst. Men för min del väljer jag i princip alltid det analoga fullt ut. Även vid själva bildframställningen. Mörkrummet och negativförfarandet med kopiering på silvergelatin även i slutbilden, är ju den analoga fotografins själ som jag ser det. Den förloras lite grand när man digitaliserar negativen. Men det får man naturligtvis tycka vad man vill om. Men så är min uppfattning.
Jaha, hur gör man då man bara har sex plåtar med pappersnegativ och är iväg nånstans utan mörkrum? Inga problem, man har en hel liten ask med papper nedskärda till 9x12 med sig i en ljustät plastförpackning innanför (såna som papper kommer i när man köper dom). Och har man ingen toa eller garderob utan fönster man kan använda i närheten för att byta papper i plåtkasetterna, så har man en ljustät mörkrumssäck med sig, som man kan sticka in händerna i och arbeta med bytet av papper helt ljustätt, även ute i naturen. Finemang vad det finns för fina saker. Jag visar provbilden här som den blev (inget av värde bildmässigt bara ett exempel som Helge sa), med svart runt som det blir när man kontaktkopierar ett mindre negativ på ett större papper. Och här med en varmbeige passepartout på det. Ser skapligt ut tycker jag. Jag hade ingen liten rektangulär passepartout att prova med, annars blir det nog bättre än en kvadratisk. Passar fint i en 30x30 ram även med denna bildstorlek 9x12.
//
EMAKS BETRAKTELSER 724/En förmiddag i Ljungby.
Eftersom jag inte vill vänta i evigheter på att få hörapparater (det vänstra örat är jag nästan helt döv på) tog jag vårdgarantin på 3 mån och fick åka 10 mil till Ljungby. Hade tid strax efter 08.00 och efter halvannan timme var allt klart, både hos öronläkare och audionom. Jag behöver hörapparat till båda öronen sa läkaren. Det vänstra örat var inte mycket att komma med konstaterade han. Nu valde jag vårdgarantin igen eftersom det är minst 10 månaders väntetid på hörapparater i region Kronoberg. Troligtvis blir det nu Skåne och Kristianstad, men vi får se när remissen kommer vart jag får åka? I alla fall så ska kameran följa med, precis som den gjorde nu till Ljungby.
Det blev en runda i centrum av stan och efter första filmen tog jag kaffe och bulle på Espresso House. Skönt att sitta där i de bekväma fåtöljerna och värma upp sig en stund samt byta film i kameran (jag hade två 120-rullar HP5plus med). Man får ha förståelse för att folk i allmänhet inte har nån som helst hum om fotografi och vad det kan innebära att göra bilder. De flesta har en förutfattad mening om att det ska vara något vackert eller tilltalande lättsmält man riktar kameran mot. Få tänker sig att det finns annat som kan intressera en bildmakare. När folk står och glor frågande inför det man håller på med (komponerar med precision och noggrann mätning av ljus etc) då vill man gärna vända upp kameran i fejset på dom och trycka av lite snabbt innan den frågande blicken försvunnit. Det skulle kunna bli ett intressant projekt det också kanske?
På första filmen var det inte många kvadrater jag blev nöjd med, men på den andra var åtta av dom ganska ok. Kanske gjorde kaffet susen. Så några ska nog kunna hamna på papper också, inte bara som här i version avfotograferde negativ. Jag tror de blir lättkopierade för exponering och framkallning ser närmast perfekt ut för en gångs skull. Men så var ljuset ganska jämnt också, denna grådaskiga dag i Ljungby den första december 2022. Då är det lätt att hitta rätt med alla rutor på samma film. Lite lätt minusexponering samt lite plusframkallning mot normalt, så sitter allt ganska bra rent tekniskt också.
Jag hade det kvadratiska motljusskyddet som är av bälgtyp med, samt enbensstativet. Flera av bilderna är fotograferade på 1/15 och 1/30 sek. Och det verkar ha gått bra, utan att för den skull bli hundra micro-knivskarpt. Men det duger ändå för normala bildstorlekar. Annars kan den här typen av fotografi, gärna missgynnas av att det blir lätt luddigt. Bara en optik hade jag med också, normalen på 80mm. Den räcker långt och man får anpassa det hela både med komposition och att ställa sig "rätt" för att få ut optimalt med bara en brännvidd.
Ibland hittar man nya utsnitt i ett tidigare. Fast båda kan vara ok ändå, som här t.ex. Jag vet inte vem det var som skrev om detta, men det handlar i alla fall om att man arbetar sig in i ett motiv under tiden man fotograferar. Det är ett sätt att ta sig an sitt fotograferande, och inte så sällan hittar man rätt när man gör så. Men inte alltid. Det kan vara lika rätt från början, vilket jag tycker det blir i detta fallet.
Sista rutan på den sista filmen, nr 13 alltså. Ja man kan faktiskt få ut 13 kvadrater med en Pentacon Six ganska enkelt. Smålänning som man är så vill man givetvis utnyttja den möjligheten. Och detta hus förresten, som var nyservat när jag skaffade det, fungerar alldeles utmärkt. Begagnade och äldre kameror som man köper får man annars räkna med behöver en slutarservice. Minst en tusenlapp får man punga ut med. Min Exakta 66, också den med P6-fattning, ska jag skicka till Berlin för genomgång. För det huset går, i motsats till min Pentacon Six, inte riktig att lita på har jag märkt. Köpte det för den fina Xenotar MF 2,8/80mm som satt på, och som användes till dom här bilderna. Huset kom så att säga "på köpet", men det måste som sagt ha en slutarservice fär att man ska "våga" använda det seriöst. Den moderna mattksivan med snittbild och microraster i Exakta-huset är betydligt ljusare och lättare att ställa focus med. Likadant med det tredje huset, Arax 60, som ju är en uppgraderad Kiev 60. Väldigt trevligt att arbeta med den kameran också. Men då jag förra vintern hade problem i kyla (slutaren utlöste inte ibland), så får det förbli en kamera för vår-sommar-höst. Vågar inte använda den seriöst heller, när det börjar krypa ner mot nollan eller kallare.
//
EMAKS BETRAKTELSER 723/Bilder från skogen och sjön
Inte mycket att säga om bilderna. Dom får tala med sitt egna språk. Fotograferade under gårdagen i markerna hemmavid. Jag tycker det är så det ska vara. Bilder ska klara sig på egen hand. Utan förklarande texter eller ledande beskrivningar. Fotografi är ju ett språk, inte något som ska illustrera en text man skriver. För då blir det något annat, mera som journalistik och reportage än ren fotografi. Så ser jag det i alla fall.
//
EMAKS BETRAKTELSER 722/Black and white week.
Så kan man beskriva den. Av flera anledningar. Fotograferat svartvitt hela veckan. Mest mellanformat men även småbild. Och sen blev det en akut färd in till sjukhuset för kontroll med EKG och blodprover. Det var det svarta. Det vita i det sammanhanget var att det inte verkade vara någon vajsing med pump eller annat. Så då är det väl bara att köra på. Som idag t.ex, då det blev några kilometers tur med kameran tills filmen tog slut. Sen i rask takt tillbaka, så man får upp lite flås. Då blir det lite träning också, inte bara nöje med fotograferandet. Har börjat göra så, att jag går och fotograferar tills filmen tar slut. Där vänder jag och går tillbaka lite snabbare. Att gå långsamt och stanna här och där (som man måste när man letar bilder) det ger ingenting fysiskt, tror jag.
Idrottsplatsens nya konstgräsplan.
Dansbaneskogen.
Skogen vid scoutstugan.
//
EMAKS BETRAKTELSER 721/Tyst ljus i gråskala november.
Jag fick två kommentarer på de här bilderna när jag lade in dom på min fb-sida. Jag satte ihop kommentarerna till en rubrik. Tyckte dom beskrev precis det bilderna förmedlar. Speciellt det där med "tyst ljus" var underbart bra. Så vackert och genialt...
För den teknikintresserade kan förtäljas att det satt en färsk film i Exakta-kameran den här gången, en HP5plus. Och att det var Xenotar MF 2,8/80mm som satt på kameran. Har även fått tag i ett ordentligt motljusskydd värt namnet för 500kr, ett kvadratiskt med utdragbar bälgfunktion för olika brännvidder. För Bronica SQ, men passar givetvis andra märken lika bra. Har även ett rektangulärt från Hama för småbild sedan 1980-talet. Används dock alldeles för lite. Men det här för mellanformat ska jag försöka använda mera. Behövs, inte minst med denna Schneider-glugg som verkar något mera ströljuskänslig än t.ex Jenas Biometar 80mm.
Det här är avfotograferade negativ. Mörkrumsarbetet får bero tills jag fått nya rör dragna, förhoppningsvusís nästa vecka. Men man vet aldrig med hantverkare. Passade ändå bra nu när jag egentligen inte har några negativ att göra bilder av. Behöver fotograferas lite för att få något nytt att arbeta med. Inga planer direkt, bara fotografera och göra bilder. Det är vad det går ut på. Det får bli det som faller på och kommer i ens väg.
//