EMAKS BETRAKTELSER 724/En förmiddag i Ljungby.
Eftersom jag inte vill vänta i evigheter på att få hörapparater (det vänstra örat är jag nästan helt döv på) tog jag vårdgarantin på 3 mån och fick åka 10 mil till Ljungby. Hade tid strax efter 08.00 och efter halvannan timme var allt klart, både hos öronläkare och audionom. Jag behöver hörapparat till båda öronen sa läkaren. Det vänstra örat var inte mycket att komma med konstaterade han. Nu valde jag vårdgarantin igen eftersom det är minst 10 månaders väntetid på hörapparater i region Kronoberg. Troligtvis blir det nu Skåne och Kristianstad, men vi får se när remissen kommer vart jag får åka? I alla fall så ska kameran följa med, precis som den gjorde nu till Ljungby.
Det blev en runda i centrum av stan och efter första filmen tog jag kaffe och bulle på Espresso House. Skönt att sitta där i de bekväma fåtöljerna och värma upp sig en stund samt byta film i kameran (jag hade två 120-rullar HP5plus med). Man får ha förståelse för att folk i allmänhet inte har nån som helst hum om fotografi och vad det kan innebära att göra bilder. De flesta har en förutfattad mening om att det ska vara något vackert eller tilltalande lättsmält man riktar kameran mot. Få tänker sig att det finns annat som kan intressera en bildmakare. När folk står och glor frågande inför det man håller på med (komponerar med precision och noggrann mätning av ljus etc) då vill man gärna vända upp kameran i fejset på dom och trycka av lite snabbt innan den frågande blicken försvunnit. Det skulle kunna bli ett intressant projekt det också kanske?
På första filmen var det inte många kvadrater jag blev nöjd med, men på den andra var åtta av dom ganska ok. Kanske gjorde kaffet susen. Så några ska nog kunna hamna på papper också, inte bara som här i version avfotograferde negativ. Jag tror de blir lättkopierade för exponering och framkallning ser närmast perfekt ut för en gångs skull. Men så var ljuset ganska jämnt också, denna grådaskiga dag i Ljungby den första december 2022. Då är det lätt att hitta rätt med alla rutor på samma film. Lite lätt minusexponering samt lite plusframkallning mot normalt, så sitter allt ganska bra rent tekniskt också.
Jag hade det kvadratiska motljusskyddet som är av bälgtyp med, samt enbensstativet. Flera av bilderna är fotograferade på 1/15 och 1/30 sek. Och det verkar ha gått bra, utan att för den skull bli hundra micro-knivskarpt. Men det duger ändå för normala bildstorlekar. Annars kan den här typen av fotografi, gärna missgynnas av att det blir lätt luddigt. Bara en optik hade jag med också, normalen på 80mm. Den räcker långt och man får anpassa det hela både med komposition och att ställa sig "rätt" för att få ut optimalt med bara en brännvidd.
Ibland hittar man nya utsnitt i ett tidigare. Fast båda kan vara ok ändå, som här t.ex. Jag vet inte vem det var som skrev om detta, men det handlar i alla fall om att man arbetar sig in i ett motiv under tiden man fotograferar. Det är ett sätt att ta sig an sitt fotograferande, och inte så sällan hittar man rätt när man gör så. Men inte alltid. Det kan vara lika rätt från början, vilket jag tycker det blir i detta fallet.
Sista rutan på den sista filmen, nr 13 alltså. Ja man kan faktiskt få ut 13 kvadrater med en Pentacon Six ganska enkelt. Smålänning som man är så vill man givetvis utnyttja den möjligheten. Och detta hus förresten, som var nyservat när jag skaffade det, fungerar alldeles utmärkt. Begagnade och äldre kameror som man köper får man annars räkna med behöver en slutarservice. Minst en tusenlapp får man punga ut med. Min Exakta 66, också den med P6-fattning, ska jag skicka till Berlin för genomgång. För det huset går, i motsats till min Pentacon Six, inte riktig att lita på har jag märkt. Köpte det för den fina Xenotar MF 2,8/80mm som satt på, och som användes till dom här bilderna. Huset kom så att säga "på köpet", men det måste som sagt ha en slutarservice fär att man ska "våga" använda det seriöst. Den moderna mattksivan med snittbild och microraster i Exakta-huset är betydligt ljusare och lättare att ställa focus med. Likadant med det tredje huset, Arax 60, som ju är en uppgraderad Kiev 60. Väldigt trevligt att arbeta med den kameran också. Men då jag förra vintern hade problem i kyla (slutaren utlöste inte ibland), så får det förbli en kamera för vår-sommar-höst. Vågar inte använda den seriöst heller, när det börjar krypa ner mot nollan eller kallare.
//
Välkomponerat genomgående. Respekt.
Ha det gott
Bob