EMAKS BETRAKTELSER 471/En bild om dagen är lagom.

En bild om dagen i mörkrummet. Då blir man inte så trött. Och då har man ju 365 gelatinsilverprintar klara när året är slut. De flesta av dom i två ex också. Förutom lithprintar som ofta blir i två versioner (även om man ibland har tur att få två ganska lika). Nu blir det nog inte riktigt 365 om året, utan snarare betydligt färre. Men idag blev det ytterligare en i alla fall. En som jag bara haft som scannad bildfil förut sen några veckor. Nu finns den på papper också, i två färska och fräscha silvergelatinkopior direkt från mörkrummet. Samma papper som igår, det ryska Slavich Unibrom 160BP i matt. Fungerade lika fint med denna bilden som med den första på det papperet från gårdagen. Bara lite enkel skuggning och efterbelysning, sen var det klart.


BW19 - 2020.
En av mina stenbilder som nu är färdig på papper.

Här har jag givetvis tänkt lite för att få en "kul" komposition. Stenen rakt av i vanligt svartvitt, och utan någon särskild tanke eller komposition är nog inte så intressant. Men här såg jag en möjlighet. Pinnarna på marken låg ganska symmetriskt ordnade när jag stod i en viss vinkel och med den optik jag använde. Två lite mera lodrätta längst ner (och en ruta om man så vill) som harmoniserar med de två högstubbarna framför och snett bakom den större stenen. Och sedan den lilla stenen i hörnet av rutan, från den två pinnar pekande i ett V på båda sidor om den mellanstora stenen, upp mot den stora. Allt detta leder in i bilden från förgrunden till den stora stenen och den bakersta högstubben. Jag vet inte om det fungerar som komposition, men jag tror det? För mig får bilden en annan dimension/betydelse än en bild rakt av utan tanke.  Nu tror säkert många att jag fixat till detta och lagt alla pinnar tillrätta så att det ska passa. Men det låg faktiskt precis så som det gör. Ingenting är varken borttaget eller ditlagt. Det gäller bara att använda sitt öga (jag vågar knappt säga det andra ordet b.......e längre) för att upptäcka och se dessa vinklar och linjer som kan uppstå när man tar sig tiden att leta efter dom.
//

EMAKS BETRAKTELSER 470/Unibrom 160BP - fint papper även för vanligt svartvitt!

Det finns väl bara tre olika fabrikat av traditionellt graderat silvergelatinpapper kvar på marknaden idag. Ilfobrom Galerie, Fomabrom och Slavich Unibrom. Tyvärr är Ilfords Galerie dubbelt eller mer än dubbelt så dyrt som dom andra två för exempelvis 50 blad stl 24x30cm. Men det är inte dubbelt så bra, inte ens bättre utan ungefär lika bra. Vilket man föredrar beror nog mera på smak än på kvalitén. 62 EUR för Fomabrom, 70 EUR för Unibrom och 141 EUR för Galerie (gällande 50 blad 24x30). Man får alltså dubbelt, eller mer än dubbelt så många papper för samma pris om man väljer Foma eller Slavich. Dessutom finns Galerie bara i blankt, dom andra två finns i både blankt och matt. Personligen tycker jag valet är ganska enkelt, även fast Galerie finns i två kontrastgrader mer än de andra två, dock svårt att få tag i grad 1-2 som det verkar.


Scannad mörkrumskopia på Slavich Unibrom 160BP matt.

Idag provade jag för första gången att kopiera vanligt svartvitt på det ryska graderade Unibrompapperet. Det är den matta ytan jag har och som jag hittills bara lithkopierat på. Jag ville prova eftersom den senaste batchen jag fick av Unibrom inte fungerade så bra med lithkopiering, då det blev snöbollseffekt på lithspråk. Jag har ett par hundra blad av den batchen så det var lite surt. Men glädjande nog så fungerade det alldeles utmärkt att kopiera vanligt svartvitt på det matta Unibrom. Och det bästa av allt, papperet verkade förlora väldigt marginellt i kontrast efter att det torkat, vilket det vanligtvis brukar göra en del med matta papper. Använder man  tvåbadsframkallning kan man också variera kontrastgraden ungefär ett steg från den fasta som papperet har från början. Här körde jag ett negativ av normal kontrast på Unibrom 160BP av normal kontrast. Och det tycker jag fungerade fantatiskt fint för att få de toner jag vill ha. Jag behövde inte köra bilden i mjukframkallaren någonting. Det finns även hård kontrast av Unibrom, och då kan man med hjälp av tvåbadsframkllning variera kontrasten steglöst ytterligare ett steg uppåt, om man har av båda gradationerna. Det räcker oftast för mig personligen, för det är sällan jag hamnar så fel i exponering och filmframkallningen att man behöver ta till extremt hård eller extremt mjuk filtrering/gradering vid kopieringsarbetet i mörkrummet.
//

EMAKS BETRAKTELSER 469/Några bilder som blev över...

Från ett av våra Stockholmsbesök nu i sommar. Det blev dagens arbete att sitta vid datorn och redigera bilder från scannade negativ som blivit över. Förbaskat blåsigt idag, blomkrukorna på pelargontrappan blåste ner. Ja då vill man inte gå ut, så det fick bli några timmar vid datorn istället. Mörkrummet får vänta lite. Jag har ju stått där nästan varenda dag sen jag blev pensionär. Man behöver vila lite från det också för att få samla energi.


Södermalm.


Gustavsberg.

Småbilds M42-kamera och Eastman 5222 motion film var det som användes här. Den bästa film jag någonsin använt för svartvitt för övrigt. Optiken är 35 och 50mm och från ca 1970. Brännvidder som man lätt trivs med. Och från innan den mera effektiva multicoatingen slog igenom. Men för mig passar det fint med det som fanns redan då.


Årsta.

Årsta.

Årsta.

Nu väntar jag på att vädret ska bli lämpligt för att ta bilder av min gamla gymnasieskola i Växjö, Teknikum. Den ritades av arkitekten Åke E. Lindqvist och togs i bruk 1966. Byggd i modernistisk stil. Varför den fångat mitt intresse nu beror på att den av föreningen Arkitekturupproret utsetts till Smålands fulaste byggnad, och då ska tävla om att bli Sveriges fulaste byggnad. Jag gick där i början av 1970-talet. Samme arkitekt har ritat grannbyggnaden Katedralskolan som stod färdig 1958. Den har blivit mera uppskattad för sin arkitektur och även fått ett eget avsnitt i "K-märkt modärna".

När man läser rapporter om läget för Covid-19 i Sverige, så blir man glad. Allt verkar gå åt rätt håll med kraftigt minskade fall och väldigt få avlidna. Tyvärr verkar inte flera andra länder se denna minskning, utan för många är det oförändrat eller t.om så att det ökar oroväckande. Det kan man undra över, för det är länder som haft betydligt strängare restriktioner än oss? Och nu har båda våra grannar Norge och Danmark ett sämre läge än oss vad gäller dödlighet och smittspridning per vecka och folkmängd. Ja vi får se var detta slutar, vi lär inte bli kloka förrän det är över, om ett eller två år kanske? Eller kan det i värsta fall bli så att vi måste lära oss att leva länge med detta, ingen vet säkert?
//

EMAKS BETRAKTELSER 468/Att komponera en bild...

...kan man göra på många olika sätt. En del verkar inte komponera eller tänka alls, utan skjuter bara rakt ut. Själv försöker jag i alla fall tänka på det jag gör. Att bara visa något rakt avbildat, utan någon som helst tanke eller organilitét/knorr, är inte så kul. Men det är svårt, fast det går om man försöker och tänker till. En som är fenomenal på det är Gerry Johansson, men jag tror inte alla ser vad han ser eller vill visa i bilderna. Många betraktar honom istället som den tråkiga grå dokumentärens fotograf. Och då tänker man ofta på hans ganska grå tonskala. Men man ska inte luras av den utan istället försöka tänka lite, och då kommer saker fram som en ovan betraktares öga kanske inte alltid ser. Man måste ha ett tränat bildsinne när man betraktar hans bilder. Ofta absurditéter och saker som gör att bilden kan tolkas väldigt surrealistiskt. Jag tror inte jag sett en enda bild av Gerry Johansson som inte har denna extra knorr, i komposition och/eller innehåll. Och det är fantastiskt hur han alltid lyckas med detta i sina bilder. Personligen påverkas och inspireras jag väldigt mycket av den bildtypen. När man lyckas göra något intressant, utan någon spektakulär presentation eller extraordinärt tekniskt utförande/form, då vet man att man har att göra med en duktig fotokonstnär. Och Gerry Johansson tillhör definitivt dom. Titta gärna in på hans websida: Gerry Johansson Där har man mycket att lära som fotograf. Han finns även på Facebook och Instagram om du söker.


Nya kommunhuset i Växjö, ett scannat svartvitnegativ från förra veckans besök i stan. Här försökte jag tänka till och få vinklar och linjer att harmonisera. Ett sätt att komponera bland många andra.
//

EMAKS BETRAKTELSER 467/Växjös nya kommunhus smälter in fint i miljön...

Växjös nya kommunhus smälter in fint i miljön vid stationsområdet i stan. I alla fall på bilderna. Men många tycker det är fult och ett skrytbygge. Att tycka om det lämnar jag därhän. Jag ville försöka göra något av det hela med min kamera, och då är såna här lite orginella objekt tacksamma. Efter gårdagens missöden i mörkrummet så blev det desto lättare idag när jag tog till ett gammalt beprövat lithpapper som jag lyckligtvis har mängder av kvar sen tidigare, Fomatone MG 542II Chamois. Och jag har mycket av både den första versionen 542,med den otroligt vackra helmatta ytan med tydligare struktur, och av det sista 542II som har en något slätare yta. En fröjd att lithkopiera på det papperet. Jag gjorde fyra kopior ikväll, den första lite halvkass som vanligt. Men sen flöt det på som en dans med tre ungefär likadana i svärtningskaraktär och kornstruktur. Då blir man glad igen. Ganska färgglatt svartvitpapper i lith dock, som kanske inte passar till alla bildtyper.


Nya kommunhuset sett från öster.

Vy från nordväst, perrongen vid järnvägen  och bussterminalen.

Från nordost på Norra Järnvägsgatan.
//