EMAKS BETRAKTELSER
EMAKS BETRAKTELSER 476/Stenarna talar till mig...
Hemma vid sjön Läen i Lessebo. Rakt över viken där jag bor. En av mina många turer med kameran i de närmaste omgivningarna. Då var det vinter i början av 1990-talet, is och kallt, inte mycket snö. Mest bara frost som satt på stenarna i strandkanten. Blev fina ytor för fotografiskt bildmakeri. Tänk så mycket man hittat här, alldeles invid husknuten...
Lith 82c - 2020.
Stenarna talar till mig. Stumma, men ändå vill dom säga något. Ögon, blickar möts, mun - men utan ljud. Tyst är bildens språk. Bara isen som knäpper och knakar när sprickor bildas. Och jag hittar saker, jag ser det. Det som kommer fram om man ger sig tiden. Men kanske inte andra ser det ändå? Jag vet i alla fall att jag funnit något som jag själv uppskattar, det räcker...
Lith 83 - 2020.
//
EMAKS BETRAKTELSER 475/Stenbild från ett negativ fotograferat i början av 1990-talet.
Gjordes först med min speciella rasterteknik, där jag använde ett papper typ smörpapper, fast mycket mera finstrukturerat, i sandwich med negativet vid kopieringen i mörkrummet. Det gav en bild med grövre struktur och lite grafisk karaktär. Fungerade bäst om negativen hade ungefär samma täthet som papperet och inte var för hårda eller hade för detaljerade skuggor. Jag underframkallade därför (och ibland även underexponerade lite) dessa negativ medvetet för att sedan kopieras ihop med rasterpapperet på extrahårt bromsilverpapper. Det enda papper det fungerade vettigt med var Fotokemikas Bromal av hårdaste gradation. Men sen försvann det papperet och då slutade jag göra de här sandwichbilderna. Men med lithframkallning går det utmärkt att använda även tunnare negativ med lägre densitét. Kanske ska prova den här bilden på ett papper som inte ger så mycket färgton istället? Här var det Fortes gamla Porturex Rapid igen. Får se om jag provar ny bild på något annat papper imorgon?
Lith 82b - 2020.
En av två från dagens mörkrumssession. Där det också blev en vanlig svartvit på min fru, naken och höggravid augusti 1986.
För övrigt så såg jag på fejan att två förstoringsapparater, en Durst 800 och en 1000 som tar 4x5" neg, gick för 2400 resp 4400kr på Tradera nyss. Någon menade att det nu verkar ha blivit ett trendbrott och att fler gör sina bilder färdiga på papper i mörkrummet också. Att det därmed blivit större efterfrågan på lite bättre grejor typ dessa. För såna här apparater fick man ju till skänks om man hämtade dom för något 10-tal år sen. Någon annan menade också att folk som börjat fota analogt, fått upp ögonen för att man kan göra mer med negativen än bara scanna dom å lägga ut på Instagram och andra websajter. Nu är jag inte så säker på att det ligger till så, men man kan ju alltid hoppas :-)
//
EMAKS BETRAKTELSER 474/Björnsjön, en morgon i början av 1980-talet.
Visst tog man en massa skitbilder på den tiden. Men några få blev ganska bra ändå. Den här från Björnsjön utanför Kosta gillar jag fortfarande. Mycket sån här fotografi blir ändå till slut ganska urvattnad och ointressant, när man sett några tusen likadana från andra fotografer. Det blir vackert och romantiskt och stryker mina etsetiska smaklökar medhårs, men personligen har jag tröttnat alltmer på denna bildtypen. Diabilden från Björnsjön har ändå fastnat nånstans i bakhuvudet på mig. Det guldfärgade ljuset som blev när det bröt genom diset blev något speciellt. En Kodachrome 64 satt i kamerahuset som var försett med en Zeiss Sonnar T* 2,8/85mm. Det var mycket färgdia då på den tiden, och man influerades av de andra i Fotoklubben som var helt sålda på natur och färgdiavisningar på duk. Bara jag och ett par till pysslade även med svartvitt, mörkrum och lite andra bildtyper. Och det var det som sedan tog överhanden för min del. Fast Ansel Adams var också en stor förebild, så det blev en del svartvita landskap i den stilen också. Men det traditionella natur- och landskapsfotot blev alltmer ointressant för mig när jag såg bilder från fotografer som Christer Strömholm, Gunnar Smoliansky, Sune Jonsson, Gerry Johansson, Tuija Lindström, Georg Oddner, John S Webb, Francesca Woodman, med flera. Dom hade något mera och som attraherade mig, även om det kanske inte var något som tilltalade gemene man på samma sätt som de vackra natur- och landskapsbilderna gjorde (och fortfarande gör).
Att det är natur och landskap som fortfarande säljer bäst, även i svartvitt, det fick jag bekräftelse på när jag hade den andra utställningen på mitt Fotogalleri i Skruv 2009. Då letade jag upp de bästa av mina gamla traditionella svartvita landskapsfoton samt några nytagna med min Pentax 67, och kopierade upp i mörkrummet. Alla på Emaks K888 och det blev den bäst säljande utställningen i galleriets 12-åriga historia och den enda utställningen som gett något överskott. Alla de andra har antingen gått back eller jämnt ut. Så skattemyndigheten har inte haft mycket att hämta från min fotoverksamhet. Har man kunnat sälja en eller två av utställningsbilderna så har man fått vara glad. Denna med de svartvita landskapen resulterade dock i 11 sålda bilder. Vill man "håva in kosing" är det det den typen av traditionell natur- och landskapsfotografi man ska koncentrera sig på, det är ett som är säkert. Men mitt intresse idag ligger som ni säkert sett, på andra områden. Fast det ska inte förnekas att man nog ändå har fått en viss influens från natur- och landskapsperioden, som kanske även syns i de bilder som kommer till idag?
//
EMAKS BETRAKTELSER 473/En sten som varit med förr...
Det finns stenar som varit med förr. Bl.a den här på en bild från 9 januari 2005, dagen efter Gudruns härjningar i Smålandskogarna. Då hade några entusiaster från södra Sverige bestämt fototräff vid Kyrkö Mosse utanför Ryd. Men jag kom inte långt den morgonen. Ungefär 500 m och sen var det stopp för ett stort träd som låg över vägen. Jag vände hem och tog min Holga toycam, tittade mig lite runt och insåg att det nog skulle bli rätt svårt att gå i skogen. Träden låg som plockepinn, men ute på ett hygge bredvid idrottsplatsen gick det att ta sig fram. Där låg frost kvar på marken också och då kom bl.a den här stenbilden till.
Jag gjorde denna och två andra bilder från samma ställe med frost, i mörkrummet då. En med bara gräs och en med en gren diagonalt i gräset. Då i vanligt svartvitt. Jag skickade sedan in de tre bilderna till tidningen FOTO:s Mästartävlan i svartvitt, vilket resulterade i ett hedersomnämnande det året. Ett av ytterligt få tillfällen jag deltagit i fototävlingar. Något år senare fanns dom med på en utställning jag hade med toycambilder på legendariska Uffes Källare i Växjö. Och samma år sökte jag Skogs- och Träfackets Kulturstipendiums med bl.a dessa tre svartvita bilder och ytterligare ett antal. Det resulterade i ett bidrag på 5000 kr, som sedan blev grundplåten för min utställningsverksamhet vid Fotogalleriet i Skruv fr.om sommaren 2008. Galleriet är numera nedlagt i och med min pension från mitt arbete denna sommar (där det var beläget). Men jag är med i en Konst- och Hantverksgrupp som håller utställningar, och sen kom ju mitt webbgalleri K888 Gallery till när galleriet i Skruv upphörde (min Portfolio här på Fotosidan). Fast givetvis skulle jag tycka det vore kul om man fick chansen att visa bilder fysiskt på något annat ställe också. Vi får se hur det kan bli med den saken framöver.
Lith 81 - 2020.
Så den här stenen har varit med förr kan man säga. Från dagen efter Gudrun, då den blev fotograferad, via Mästartävlan och sedan en utställning som gav mig ett stipendium. Därefter vid starten på mitt Fotogalleri och här är den igen i ny version, lithkopierad för mitt "projekt" STENAR. Jag gjorde tre lithprintar av samma negativ i eftermiddag. Detta är den sista i sessionen, och den jag gillar mest av de tre.
//
EMAKS BETRAKTELSER 472/Lith 80 - 2020
Mitt bildmakeri fortsätter oförtrutet. Kanske ännu mera nu när jag sedan en månad tillbaka dragit mig tillbaka från ordinarie arbetsliv. Man får mera tid för det man älskar då, och entusiasmen är större än någonsin, det ska inte förnekas. För att inte tala om passionen. Den är viktig tror jag, om man ska komma någon vart. Om man sen gör det är en annan sak, men har man passionen då har man kommit en liten bit på väg tror jag.
Jag fick ju 10 kg gamla fotopapper av Gerry Johansson för ett tag sen. Ett par av dom fabrikaten som fanns i lådan har jag testat för lithprinting. Bl.a detta som jag använde idag, Forte Porturex Rapid med en semimatt yta. Det var ungerska Fortes motsvarighet till Agfas klassiska Portriga Rapid, det varmtoniga porträttpapperet med en lite smått knottrig yta när man tittar noga. Porturex är likadant och det har en cremefärgad bas. Det visade sig fungera alldeles utmärkt för lithkopiering när jag provade det för ett tag sen.
Dagens bild är från Halland och parkeringen vid Mjellby Konstmuseum utanför Halmstad. Där den surrealistiska Halmstadgruppens målningar finns permanent utställda. Vi brukar regelbundet besöka Mjellby och de utställningar som visas där tillfälligt. Jag tycker museet har en väldigt bra verksamhet och visar viktiga konstnärers verk. Inriktningen är som jag förstått feministisk, där de tar fasta på alla de kvinnliga konstnärer som ofta blivit bortglömda i historien, bakom sina manliga kollegor. Många otroligt kompetenta kvinnliga konstnärer har kommit i rampljuset nu i modern tid, tack vare att just Mjellby var först med att uppmärksamma dom. Det ska dom ha en stor eloge för!
Lith 80 - 2020.
Mjellby, Halland - Juli 2020.
Kopierad på Forte Porturex Rapid, med Moersch Easylith 20+20+100 och efterföljande 20 sek selentoning för arkivbeständighetens skull (kort tid i selen påverkar endast svärtan som djupnar något).
I övrigt kan man konstatera vad gäller Covid-19 i Sverige att smittspridning, antal avlidna och intensivvårdade legat på en konstant mycket låg nivå mot tidigare, under hela juli-augusti och även början på september. Och det får vi vara glada för. Värre ser det ut för andra länder. Även en del grannländer, och det är ju inte lika roligt. Jag tror vi måste fortsätta hålla i dessa rekommendationer och restriktioner åtminstone över både höst, vinter och vår för att hålla nere talen på så låga nivåer som möjligt. Sen får vi se vad som hänt till nästa sommar? Kommer vår modell att visa sig vara rätt eller fel? Och när kommer vaccinet? När det sedan kommer, kommer det vara effektivt nog? När man läser en del medicinska och vetenskapliga rapporter så blir man minst sagt skeptisk. Covid-19 verkar inte uppträda helt normalt, som andra virus. Det verkar inte som det är själva viruset som orsakar någon infektion, utan mest att det pga att det kommit in i kroppen ger en överreaktion hos immunförsvaret som slår ut organ och funktioner hos de drabbade och förvärrar redan befintliga sjukdomssymptom.
//