EMAKS BETRAKTELSER 486/LITH 95b - 2020

Bilden här är alltså 95b, den andra kopian i soppan. 95a har lite lägre kontrast, men den blev godkänd ändå. Jag blandar lithframkallaren ganska svagt och får då max 3 bilder på en blandning. Börjar alltid med 35-gradig framkallare ungefär, och sedan svalnar den efterhand. En del använder värmeplattor, men jag har ännu inte hittat nån sån till rimligt pris, så har du tips tar jag gärna emot dom. Det krävs ju metallskål då också och då får man väl låta någon verkstad svetsa till en i rostfritt kanske? För uppvärmd framkallare spar mycket tid. Gör man tre och den första tar 5-10 min, så kan man räkna med att den tredje tar 20 min eller mer i framkallaren, innan svärtan nått den sk. snatch-pointen, då den måste ryckas upp och placeras i stoppbadet.


Lith 95b 2020.

Kiev Universal-1 stl 18x24cm är denna gjord på. 18x24 är ju inte så stort format men bilder behöver inte alltid vara stora. Och sen finns ju även möjligheten att skriva ut scanningen av den mindre bilden i större storlek. Kanske inte så roligt att göra det, men det går ju om man vill. Universal-1 verkar vara ett ganska häftigt papper i lithframkallare. Otroligt fin och lagom gulbeige färgton som inte är för stark, och så den lite smutsiga svärtan på det. Då blir det bra. Detta papper har också en tendens att ge lite längsgående "strukturlinjer" i svärtan, men det får man lära sig utnyttja, och behärska.

Vissa bilder kan ibland ändå vinna på att komma upp i storlek, så utskrifter i större storlek av dessa mindre lithprintar är då ett alternativ. Vad jag förstått så pysslar Fotografiska i Stockholm precis med det, att skriva ut silvergelatinoriginal i större storlekar när man har sina utställningar av fotografer vars bilder är just silvergelatin från mörkrummet. I så fall är man ju i gott sällskap om man skulle få för sig att göra det. Galleri Kontrast ska ha bildauktion nu på onsdag såg jag också. Rolf Adlerkreutz hade där en bild från 1970 på David Bowie i en version utskriven med bläckstråle i stl 52x70cm i upplaga på 20 ex. Utropspris 20.000kr. Men jag såg också Christer Strömholms bilder på ett galleri i Malmö för något 10-tal år sen. Där hade man gjort så också, skrivit ut några av hans bilder i upplaga på bläckstråle och exklusivare papper. Dessa låg i pris kring 5000kr, medan inte någon av de andra silvergelatinoriginalen som visades, kostade under 20.000kr. Med det räknesättet skulle alltså silvergelatinoriginalet på Bowie ligga kring 100.000kr...? Ja hur detta värderas vet de lärde säkert bättre, men det är idag tydligen fullt accepterat även inom den exklusivare gallerivärlden, att sälja bilder som scannats från originalen och sedan skrivits ut, för ganska höga summor.

EMAKS BETRAKTELSER 485/Lith 93a - 2020

Jag har inte så mycket att säga om mina bilder egentligen. Därför blir det ofta lite skriverier om hur dom kom till, vad för papper jag använde etc. Men det skippar jag den här gången, och visar bilden utan någon kommentar i övrigt...



//

EMAKS BETRAKTELSER 484/Kiev Universal-1

Nja, inte kameran Kiev, den ryska mätsökaren. Utan fotopapperet Universal-1 från Institutet för fototeknik/material i Kiev. Om de har med varandra att göra vet jag inte? Jag köpte 4 st 100-packar 18x24 och en 100-pack 24x30 av det papperet från Ukraina, på vinst och förlust. Oöppnade givetvis, jag chansar inte i onödan. Som jag kunde tyda på paketen, utgångsdatum eller tillverkade 1991. Införskaffade i första hand för lithkopiering. Det fungerar (till skillnad från vanlig svartvitkopiering) även med gamla och slöjade papper. Sändningen kom idag och levererades till dörren. Med fanns också ett annat fabrikat, ett 100-pack Iodocont stl 30x40cm, som även det var ett sovjetryskt papper. Men det provade jag inte vid dagens mörkrums-sejour. Det blev bara Kiev Universal-1, vilket fungerade ungefär som jag hade hoppats. Väldigt snygg färgton också.


Lith 94a - 2020.

Det gick åt några papper innan jag hittade rätt. Tillsammans med det ävenså sovjetryska Bromexpress, tror jag att jag kommer att kunna få väldigt kul i mörkrummet framöver. Fina lithpapper båda två, om man vill ha den här lite ruffiga och "smutsiga" karaktären i bilderna.
//

EMAKS BETRAKTELSER 483/Åkerivägen, Lessebo.

En ny lithprint från mörkrummet för dagen. Man får ligga i om det ska bli något. Arbeta, som min bror Åke säger om sitt konstnärsskap. Grovjobba. Han är fullt uppe i sitt arbete med en utställning som ska visas på Eksjö museum nästa höst, "Kurbitsskogen - en oduglig skog" (en uppföljning till utställningen om den "Odugliga mossen" som visades på Vandalorum i Värnamo vintern 2018-19 ).

Den här dagsaktuella lithkopian blev inte bra förrän på fjärde försöket så det gick några timmar därinne. Godkänd i alla fall. Jag håller annars på att leta upp stenar på gamla negativ, som kan passa till det projektet. Det finns några till som jag tror kan bli bra, men nu hittade jag ett par rutor från ett av industriområdena på orten, tagna förra året. Här är det vid Åkerivägen. Man ser bilder överallt utan någon speciell genre eller något fack att placera in dom i. Det är annars det som begränsar seendet lite grand när man fotograferar på projekt, eller ser sig som gatufotograf, landskapsfotograf (eller för den delen stenfotograf) osv. Då missar man en del. Å andra sidan tränar man upp sitt bildseende för en viss typ av motiv/bilder.


Lith 92 - 2020.
Åkerivägen, Lessebo.

Det där med bildsinnet igen,  man tränar det med åren och lär sig/får erfarenheter hela tiden som man sedan bygger vidare på. Man utvecklar ett sätt att se som också alltmer återspeglar sig i bilderna man tar. Bilder utan tanke, känsla eller bildspråk, blir i det sammanhanget mera som ren illustration/dokumentation för mig. Så försöker i alla fall jag tänka i mitt eget bildmakeri. Hur man sedan lyckas är en annan sak, men strävan dithän är alltid med.
//

EMAKS BETRAKTELSER 482/Stora Alvaret vid Albrunna.

I våras besökte vi Albrunna Lund, som vanligt på våren. Utanför ligger Stora Alvaret, öppet och vidsträckt. Det landskapet är inte lätt att fotografera, men man gör sina försök. Här var det en gammal och enkel Agfa Isoly från 1960-talet som användes. Den ger negativ på strax över 4x4cm med 120-film. Jag gillar kameratypen då den är så pass simpel, men ändå ger bra teknisk bildkvalitét. Jag har tre såna av olika årgångsmodeller, inköpta på Tradera för nån hundralapp styck.


Lith 91b - 2020.

Det blev tre lithprintar av det här negativet från Alvaret under dagens sejour i dunkelkammaren. Alla gjorda på samma framkallningstillblandning. Och alla med lite olika kontrast. Jag belyste ändå alla samma tid, men i och med att lithframkallaren förbrukas ganska snabbt så ändras kontrasten och utseendet lite grand allteftersom papprena går genom framkallaren. Med vissa fabrikat ändras det ganska mycket, med andra mindre. Här var det Emaks K888 av ganska sen tillverkning, och den ger inte så stora variationer som de som tillverkades på 1970- till 80-talet (vad jag kunnat se).

De senare tillverkade batcharna strax före nedläggningen av fabriken i Kroatien vid början av 2000-talet, ger dock lite mera färgton i lith som jag upplever det. Och det var en sån paket jag tog från idag. För att få ner den rosa-bruna färgtonen så använde jag därför guldtoning. Men det gäller att ta upp bilden ur guldtonaren innan färgen försvunnit för mycket, för det eftertonar en del även i sköljen. Guldtonare ger som separat tonare (i motsats till vad många tror) inte någon färgton eller guldton, utan den tar snarare bort tonen som finns i svärtan och ger den en väldigt kall eller svagt blåaktig ton. I kombination med selen kan den dock förstärka den svagt rödbruna tonen som blir, och ge den en riktigt kraftig dito.