EMAKS BETRAKTELSER
EMAKS BETRAKTELSER 491/Det rullar på i mitt mörkrum...
Ett mörkrum som egentligen inte är ett mörkrum, utan groventrén i huset, intill köket. Modern luktfri kemi gör det möjligt för mig att hålla till där. Och en äkta hälft som låter mig hållas, inte minst. Nostalgiker som blivit digitala säger att de saknar doften av fix. Skitsnack säger jag, det är skönt att slippa den. Idag finns både luktfritt fix och stoppbad. Framkallare luktar inte speciellt mycket heller. Jo lithframkallare luktar om man sticker näsan intill, och det luktar gott tycker jag.
Lith 102 - 2020.
Sen använder jag ju Lavaquick sköljtidsförkortare, selentonare och guldtonare också. Någon enstaka gång även bruntonare. Lavaquick luktar inte mycket, bara om man sticker näsan intill och då är det lite svag ammoniakdoft. Selen luktar en del ammoniak då det är bindemedlet i den, så därför häller man upp den precis innan toningen och häller tillbaka den när man tonat färdigt. Då slipper man det bekymret. Guldtonare är helt luktfri och de få gånger jag använt bruntonare, så är det modern och luktfri sådan, inte den svaveldoftande skiten man hade förr. Det gick inte att ha inomhus.
Lith 103 - 2020.
491 förresten (som bloggnumret), en klasssik kultfilm av Vilgot Sjöman med Lena Nyman i en av huvudrollerna. Kom 1964, men släpptes inte i oklippt version i Sverige förrän 10 år senare. I Norge totalförbjuden till 1971. Ganska harmlös egentligen med dagens mått mätt, och med tanke på all skit som visas idag på nätet. Totalförbud, det ska användas mot sånt som rasism och liknande, sånt som hotar och vill avskaffa demokratin. Finland har t.ex totalförbjudit Nordiska motståndsrörelsens verksamhet i landet. Och i Tyskland har sådana förbud mot bl.a nazistorganisationer funnits sedan länge. Inte så konstigt med tanke på deras mörkbruna historia.
Lith 104 - 2020.
Lite bruna bilder med det pappersvita också i brunt, blir det även med det här papperet som jag lithprintat dessa på igår och idag. Ett gammalt bulgariskt papper från 1992, med namnet Fokar (Fohar) Sofia Exfo (Expo). Hittade 3 st oöppnade 100-paket 18x24 av normal kontrast hos en ebay-handlare i Sofia. Det var lite av ett chansköp, som nu verkar väldigt lovande för lithkopiering. Jag har fått fram några kopior som jag är ganska nöjd med. Lite extremt dock, för man tvingas belysa papperet flera minuter med ett negativ av normal täthet/kontrast. Dessutom behöver man ha framkallaren uppvärmd till 50-60 grader för att få tider i lithframkallaren som man står ut med. Med den temperaturen blir det ändå mellan 20-30 minuter. Men det blir vacker ton så besväret är värt mödan. Silveremulsionen blir också väldigt känslig av den varma temperaturen, så man får vara försiktig när man hanterar papperet med pincetten i framkallaren. Synd att jag "bara" hittat 300 st 18x24, skulle gärna vilja ha mer av det. Men är jag noggrann ska det säkert räcka till bortåt 150 färdiga bilder ändå.
Lith 105 - 2020.
Jag snitsade till det lite här, för att visa hur det ser ut om bilderna ramas in med passepartout. Dom är 16x22cm med en cm kant runt om. Lade upp dom i samma storleksproportion som dom är tänkta att presenteras (om dom nu eventuellt kommer att visas någon gång). Samma lätta varmton som i den syrafria kartong som jag har använt tidigare när jag visat lithbilder på utställning. Ramen är 40x40cm och jag har några såna, målade i en ljusgrå ton. Bilder gör sig alltid bättre med en passande presentation. Det får dock inte bli överdrivet, med dubbla eller tredubbla (jag har sett sånt också) passepartouter och ramar i grälla färgtoner och/eller överdrivet utseende. Då tar de intresset från bilden tycker jag.
//
EMAKS BETRAKTELSER 490/Och i förmiddags kom 101:an...
Jag kunde inte hålla mig borta från mörkrummet idag heller. På förmiddagen framkallades silvret i Lith 101 - 2020. Den blev lite speciell. Det Bulgariska Fokar-papperet Expo från Sofia har jag bara använt som ett enda snabbprov tidigare, och fick då lite hum om hur det fungerar i lithframkallare. Det kräver mycket längre exponeringstid än många andra papper, och tiden i framkallaren blir också extrem, såvida man inte värmer den kraftigare än normalt. Jag brukar start med ca 35 grader och sedan svalnar den. Nu startade jag med hälften från gårdagens sparade och förbrukade lithframkallare och sedan blandade jag andra hälften med nytillblandad. Fast jag hällde i kokt vatten i uträknad mängd efter att ha blandad i den nya i den från gårdagen. Så jag tror att starttemperaturen blev över 50 grader. Trots det så krävdes det ca 15 minuter i framkallaren. Belysningstiden var 4 minuter på bl 4 med ett negativ som var av normal kontrast och täthet. Men det blev bra i alla fall tycker jag. Så nu vet man lite mera om detta intressanta papper. Det blir lite som att lära på nytt, varje gång man provar att lithkopiera på okänt material.
Lith 101 - 2020.
Dansbaneskogen, Lessebo.
Fokar Expo Sofia, Moersch Easylith.
//
EMAKS BETRAKTELSER 489/Nu är det nummer 100.
Jag räknade på det idag. Mörkrumsarbetet med efterföljande sköljning, torkning och planing samt ev retusch, har tagit minst 500 timmars arbete i anspråk hittills i år. Det är 3 månaders heltidsarbete ungefär. Och då är inte fotografering och filmframkallning inräknat. Lithkopiering tar tid, men det blir speciellt när man får till det. Här är nummer 100 i ordningen för 2020. Kan passa bra med en liten reflektion då. Sedan september månads början har jag gjort lithprintar av 30 st negativ, det blir en om dagen. Märks att man som pensionär har mera tid. Förr året kom jag upp i 60 st ändå, trots att jag jobbat heltid på mitt ordinarie arbete då. I år har jag varit fri från det arbetet sedan början på juli, med undantag för ett litet inhopp för några dar sen.
Lith 100b - 2020.
Ett 28 år gammalt negativ, lithkopierat på sovjetiskt Bromexpress-1, tillverkat 1988.
Nu har jag ju inte gjort "bara" 100 lithkopior hittills i år. Men några är unika ändå. Några finns också i version b. Ett fåtal även i version c. Sen de man misslyckats med helt och kasserat. Så det går åt lite mera papper än vid vanlig kopiering, när man lithprintar. Därför är det ytterligare en fördel med dessa gamla papper, inte bara att de oftast funkar bra för lith och ger fina effekter mot de flesta nya, de är relativt billiga också i jämförelse med de nyproducerade. Hittar man stora mängder så är det bara att köpa på sig. Inget att tveka om. Nånstans mellan 2 kr och upp till 5-10 kr per papper brukar man få ge i snitt beroende på storlek. Nyproducerat är ca 2-4 ggr dyrare än de dyraste gamla. Fast jag köper enbart oöppnade förpackningar, eftersom det finns en del okunniga blindstyren därute som får för sig att öppna dom i vanligt ljus när dom räknar hur många som finns kvar. Har t.om sett att man ibland lägger ut bilder på dom öppnade, och fotograferade i vanligt ljus. Ja världen är full av dårar och okunnigheten är vår sämsta vän.
//
EMAKS BETRAKTELSER 488/LITH 99b - 2020.
En bild från dagens dunkelkammarvistelse. Det är inspirerande att stå där i dunklet, med enbart det ganska svaga röda lyset. En del har musik på, men inte jag. I mörkrummet ska det vara tyst. Inget ska störa upplevelsen av bilden när man arbetar fram den, det är så jag vill ha det. Arkivet med lithprintar fylls på mest varje dag numera som det ser ut. Här var det åter det gamla ryska Bromexpress-1 (denna paket tillverkad 1988) som fick tjäna som pappersmedium. Ett härligt silvergelatin fiberpapper, som passar fint för lithkopiering om man vill ha den riktigt råa svärtningen och de infektuösa effekterna.
Lith 99b - 2020.
//
EMAKS BETRAKTELSER 487/Nytt från mörkrummet...
Lith 96 - 2020.
Jag har några äldre negativ med sten och stenar, som jag ska ta mig an i mörkrummet innan jag ger mig ut med kameran på jakt efter nya att fotografera. Men när man letar bland negativen så hittar man en del annat också. Här var det tre bilder från Plåtslagarvägen i Lessebo i november 2009, som fick bli provkopierade på Kiev Universal-1, ett gammalt papper som jag köpt från Ukraina. Jag har mycket av det i stl 18x24 så jag behöver inte vara rädd för att använda dom i onödan. Jag har tänkt mig att göra en serie lithbilder på de här gamla sovjetiska silvergelatinpapperna, utöver Universal-1 även på Bromexpress som jag tror tillverkades av Slavich i Ryssland. Jag har mycket papper även av det fabrikatet på lager. Båda ger en ganska rå svärta och en lagom färgton som inte är överdriven när man lithframkallar dom (Universal-1 verkar ha lite mera färgton än Bormexpress). Dessutom diverse infektuösa effekter som inte så ofta uppkommer med andra papper, men som kan bli fina formelement i bilden. Den sista bilden, med det som på lithspråk kallas "pepparkorn", krävde 50 minuter i framkallaren, eftersom den då var avsvalnad till rumstemperatur och på gränsen till förbrukad. Ett annat papper som jag måste testa mera är det Bulgariska Fohar (Fokhar) Sofia. Har bara gjort en bild med det förut och det var lovande också. Jag hittade tre 100-packar 18x24 av det i Bulgarien.
Lith 97 - 2020.
Med det här papperet Universal-1, och även med Bromexpress, blir det ofta pepparkorn i den sista bilden innan framkallaren gett upp. Det kan man givetvis utnyttja medvetet, om man vill ha det. Annars får man använda den första eller som det oftast blir, den andra bilden, vilken i regel inte ger sånt vid den här spädningen jag använder. Den första bilden här är den andra i en ny soppblandning. Den andra bilden är den första efter att jag kasserat hälften av framkallaren och sedan tillfört hälften ny framkallare. Då får man ungefär samma effekt som på den andra i ny soppa. Och den tredje och sista bilden är den som jag gjorde efter den, i samma soppa. Så finkänsligt är det med lithkopiering och det här papperet från Kiev.
Lith 98 - 2020.
Mina motiv är ofta från bakgårdar, skräpiga eller övergivna miljöer. Eller från områden där de flesta inte ser något att fotografera. Men det kan vara nästan vad som helst. En som jag inspirerats av vad gäller den här typen av motiv är Jan Bernhardtz, säkerligen välkänd av många. Vi är fb-vänner och följer varandra på Instagram. En av hans bilder hänger på väggen här hemma. Titta gärna bland hans bilder, och särskilt Berlin-bilderna, så förstår ni vad jag uppskattar och tycker är bra fotografi i denna genre. Han och Gerry Johansson har sopat banan med alla på Fb och Instagram det senaste året (för att använda en annan nestor, Micke Bergs ord). Men alla har vi vårt sätt att se vad som är intressant att göra bilder av i tillvaron. Och alla har vi utvecklat bildseendet på olika sätt och med olika inriktningar. När man hållit på så länge som jag gjort, så märker man också hur man utvecklats med åren. Och den utvecklingen har inte avstannat så här vid uppnådd pensionsålder, utan den pågår kontinuerligt som jag upplever det personligen. Men en del sitter givetvis kvar sen tidigare, det kan man nog aldrig undvika. Något sitter väl kanske också i generna?
//