EMAKS BETRAKTELSER

Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 531/En sten till...

Ytterligare en stenbild att lägga till projektet "Stenar". Ett långtidsgöra som pågår hela tiden. Ser man nånting så tar man en bild, och idag blev det två till. Varav jag inte lyckades få focus på rätt ställe på en av dom. Men den andra blev godkänd.

Det där med kort skärpedjup och bokeh. Så här års är man nästan tvingad till det med de ljusförhållanden som råder. I alla fall om man använder film. Fast det ljusnade upp lite mitt på dan, och då får man passa på. Men det blev full glugg ändå för att få tider som går att handhålla kameran på. 1/30 är för lång tid för Pentax 67 och brännvidder från normal och uppåt. 1/60 går dock bra med 105:an, för kameran är tung och stabil och fungerar fint handhållet tycker jag. Sen är jag inte så förtjust av att gå och bära ett stort stativ heller. Jag trivs bäst med att ha kameran handhållen och fri, det blir smidigare och inte så bökigt att komponera på det sättet.

Dansbaneskogen 2020 12 16.
Pentax 67 + 105mm f/2,4.
Tri-X, D96.

//

Postat 2020-12-16 23:02 | Läst 370 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 530/Ilford eller Kodak?

Dansbaneskogen 2020 12 16.
Pentax67 + 105mm f/2,4.
Tri-X, D96.

Min 400ASA 120-film börjar ta slut. Har några rullar T-Max400 och Tri-X kvar. Det har mest blivit dom Kodak-filmerna i 120-format och detta känslighetsområde förut. Men började fundera på Ilford istället, och HP5plus. Priset är ju mycket mera förmånligt på alla Ilfords filmer som det verkar och nu gjorde jag därför en beställning hos Photax på 4st 5-pack HP5plus 120. Ska prova och försöka köra in mig på den filmen istället. Sen får man hoppas att inte det med stor sannolikhet avtalslösa Brexit efter nyår, gör att priserna på Ilfords fotomaterial ökar allt för mycket. För öka det kommer det nog att göra, eftersom ett avtalslöst utträde gör att WTO:s regler med tullar och avgifter i olika grad beroende på vara, kommer att bli gällande mellan EU-länder och Storbritannien då. Och ökar priset på Ilford-film för mycket, så får det bli Kodak igen. Ilfords silvergelatinpapper är redan nu dyrare än andra och personligen har jag aldrig fastnat för deras papper heller. Men för dom som använder dom kommer det säkert märkas i plånboken efter årsskiftet.

Dansbaneskogen 2020 12 16.
Pentax 67 + 105mm f/2,4.
Tri-X, D96.

Idag satt i alla fall en av de sista Tri-X 120 i mitt 67-hus. Ljuset kom tillbaka lite mitt på dagen, så att det blev möjligt att fotografera på fri hand med 105:an (som är min ljusstarkaste 67-glugg) på 1/60 och 1/125. Men jag fick ändå köra på full öppning f/2,4. Det blev en runda i Dansbaneskogen som ligger ungefär 500m från där jag bor, och sen var de 10 exponeringarna på filmen slut. Därefter hem och framkalla. Det finns annat än träsk här i Lessebo att fotografera i (om ni nu inte skulle tro det). Idag provade jag för första gången D96 med Tri-X och det verkar fungera fint. Bara lite små justeringar av hur jag bör lägga exponeringen samt med framkallningstiden, så ska det nog bli perfekt. Kornet verkar faktiskt bli mindre än med T-Max400 i FomadonR09. Skulle tro att nästan vilken film som helst får finare korn i denna framkallaren, som ju Kodak tog fram speciellt för sina svartvita kinofilmer, typ Eastman Double-X 5222.

Dansbaneskogen 2020 12 16.
Pentax 67, 105mm f/2,4.
Tri-X, D96.

Furan i sista bilden är en rejäl sak. Ungefär en meter i diameter. Jag nådde bara lite mer än halvvägs med armarna runt den, när jag tryckte mig mot den. Tur att skogsbruket har vett att spara såna här sk evighetsträd. Den står annars i kanten av en granplantering.
//

Postat 2020-12-16 17:04 | Läst 438 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 529/Gamla negativ digitaliseras.

Och det görs med avfotografering på ljusbord. Skulle tro att den specialritade anordning som sonen fixade till i sitt 3d-program och som han ska skriva ut på 3d-skrivaren, kommer bli en julklapp. Men så länge har jag gjort hål i en plastkanna som jag ställer kameran med macro-optik uppe på. Det fungerar hjälpligt. Här är det några bilder som togs på Öland för något 10-tal år sen. Har dom som printar på Ilford-papper men då kopierade jag dom ganska hårt. Nu försökte jag få till en lite mildare tonskala istället. Tror det passar bättre. Pentax 67 + 105mm och 55mm (kanske var det 75mm?). Plus-X120 i nån Rodinalvariant.

//

Postat 2020-12-15 22:04 | Läst 469 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 528/Helios eller Helios?

Ja det är frågan? Betydligt värre att svara på än "Aftonbladet eller Expressen" kanske? För skillnaden är väl bara att den ena har något längre brännvidd än den andra? Eller?

Den till vänster är den som dom flesta säkert känner till, Helios 44-2 58mm f:2. Ryska Zeinits kopia av Zeiss Jena Biotar 58mm f:2. Och den som många brukar köpa. Den har lite snurr i bokehn på full öppning, vilken brukar variera lite beroende på motivbakgrund och avståndsförhållandet kamera-motiv-bakgrund. Men så väldigt extrem snurr har den inte tycker jag. Den andra då, vad är det för något? Jo det är en Helios 77-M-4 50mm f:1,8. Lite lätt ljusstarkare och med lite kortare brännvidd.

Dom här Helios/Biotar-gluggarna brukar ofta användas just på full glugg och av porträttfotografer. Men givetvis fungerar dom bra även nedbländade och till annat. Men det är bokehn på full öppning som lockar många. Så även mig. 58/2 är en äldre variant av den vanliga 44-2 men formulan är samma på alla versioner som jag förstått det. Det speciella med denna äldre variant är att den har hela 14 bländarblad, vilket gör att oskärpecirklarna blir mera runda vid nedbländning. På full öppning dock ingen skillnad därvidlag. De nyare 44-2 har 8 blad tror jag. Och 77M-4 "bara" 6 blad. Men som sagt, på full glugg spelar detta ingen roll, och det är det jag personligen mest är intresserad av när det gäller dessa sovjetryska skapelser med Zeiss Biotar-formula. Hur skarpa de är är ganska ointressant som jag upplever det, de flesta objektiv är ändå tillräckligt skarpa i mitten och en bit ut i kanterna också. Så för porträtt och liknande, där man eftersträvar att urskilja objektet mot en diffus bakgrund, behöver man inte bekymra sig om det. Desto intressantare är bokeh-egenskaperna.

Och vad gör man som mestadels analog fotograf, såna här mörka och gråa dagar i december? Då ljuset knappt räcker till ens med Tri-X400? Min exponeringsmätare visade 1/30 på f 2,8 mitt på dagen och utan stativ blir det nästan omöjligt att fota då. Så jag tog med mig de båda Heliosarna för att ta jämförande bilder med digitalkameran istället. Ja nån längre tur blev det inte, utan bara något hundratal meter från huset. Längre beövde jag inte gå. Bilderna är JPEG direkt ur kameran som redigerats med "auto smart fix"-verktyget i Elements och sedan bara minskats ner på vanligt sätt. Den första i ordningen är tagen med Helios 2/58mm, den andra med 1,8/50mm. Har försökt backa lite med 58mm, för att få samma storlek på objektet i skärpa, men lyckades nog inte helt. Och resultatet då? Ja det får man bedöma av bilderna. Som jag ser det är det ingen större skillnad vad gäller själva bokehn. En Helios är en Helios i det avseendet, eller rättare sagt en Zeiss Biotar. Det enda som skiljer dessa två är väl mest brännvidden, så att perspektivet ändras lite lätt för att få samma storlek på objektet.

//

Postat 2020-12-14 17:27 | Läst 560 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 527/Nya bilder, och nya prov på gång.

Ett par bilder ytterligare från träskmarken mellan centrum och Djurhult (den del av Lessebo där jag bor) är klara. Jag visar den senaste här. Hoppas de papper jag fick till skänks, Porturex Rapid från ungerska Forte, ska räcka till de bilder jag valt ut från området att kopiera. Fortefabriken förresten, en gigantisk anläggning som byggdes redan 1922 av Kodak, och som sedan moderniserades och byggdes ut. Man tillverkade både fotopapper och film där, fast deras filmer var väl inga höjdare med extremt grovt korn för sina känsligheter. Jag provade Fortepan 200 och den hade korn som en pressad 400 ASA-film ungefär. Deras papper däremot var superba. Fortezo med fast gradation t.ex blev en klassiker. För att inte tala om deras Polywarmtone som det återupplivade tyska Adox nu håller på att försöka återskapa i sin anläggningar. Prover har visats och dom såg mycket lovande ut, så vi får hoppas Polywarmtone i ny tappning snart kommer ut på marknaden.

Lith 110 - 2020. Lessebo Träsk.

Igår tittade jag in på Handpappersbruket i Lessebo, som numera drivs av Studieförbundet Vuxenskolan. Kollade vad de hade för olika akvarellpapper. Jag ville ha lite tjockare för att prova med Liquid emulsion, alltså det jag skrivit om tidigare med ljuskänslig silveremulsion som värms upp och sedan målas ut på papperet under mörkrumsbelysning. Det papperet jag använde då var ett 200 grams skisspapper med beteckningen Lessebo No 1. Emulsionen fäste fint på det, men när jag provade att lägga två lager, med torkning emellan, så lossnade flagor av det övre lagret när jag processade det i kemin. Så ett lager är att rekommendera.

Emulsionen är ju en blandning av gelantin och silver, och när jag pratade med min bror som är konstnär och även gått utbildning på Handpappersbruket på 1990-talet, så sa han att man då troligen hade bytt ut limningen från gelantinbaserat till syntetbaserat. Limningen kan ske genom att man häller den direkt i massan innan guskningen, med efterlimning, eller med bådadera. Och när jag frågade min vän Tonny Nicklasson-Gyllenhammar, som arbetat i många år på handpappersbruket, så bekräftade han detta. Det var ett syntetlim som heter Basoplast eller nånting sånt. Jag hade ju provat lägga emulsion på gammalt koppartryckspapper också, och det var så gammalt att det troligen var gjort med gelantinlimning. Då fastnade inte emulsionen helt och kanske hade det att göra med att det var just gelantinbaserat lim? När jag provade att måla andra lagret med emulsion på det första på den nyare 200-gramspapperet, så fastnade ju inte det så bra heller. Kanske pga att det var gelantin som lades på gelantin i en andra strykning dagen efter? Så vi får hoppas att silveremulsionen fäster även på det nya akvarellpapperet som är syntetlimmat.

Det är ju ganska dyrt som ni kan se på bilden. 689kr för 5st 400 grams ark 49x62cm. Att jag ville ha 400 grams beror på att det tunnare 200 grams buktade sig en del efter att skyddsfernissan från Hahnemühle kom på. Och att varmplana såna här bilder går nog inte, så tjockare papper är väl att föredra. Men jag delar papperna i sex mindre på 20,5 x 24,5cm och på det sättet får jag ut 30 st av dessa ark. Det blir inte så mycket dyrare än fabrikstillverkade Ilford Art 300 i jämförbar storlek ändå, som är ett silvergelatinpapper med gräng/struktur typ akvarellpapper. Och då har jag även räknat in kostnaden för silveremulsionen och fernissan, som ju inte är direkt gratis. Ja vi får se om emulsionen fastnar lika bra på detta akvarellpapper som på skisspapperet? Om inte, så går det förhoppningsvis att sälja till akvarellmålare.
//

Postat 2020-12-12 20:14 | Läst 305 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Föregående 1 ... 40 41 42 ... 145 Nästa

Bloggar

EMAKS BETRAKTELSER

EMAKS BETRAKTELSER 531/En sten till...

EMAKS BETRAKTELSER 530/Ilford eller Kodak?

EMAKS BETRAKTELSER 529/Gamla negativ digitaliseras.

EMAKS BETRAKTELSER 528/Helios eller Helios?

EMAKS BETRAKTELSER 527/Nya bilder, och nya prov på gång.

Nils Bergqvist

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Bloggar

EMAKS BETRAKTELSER

EMAKS BETRAKTELSER 531/En sten till...

EMAKS BETRAKTELSER 530/Ilford eller Kodak?

EMAKS BETRAKTELSER 529/Gamla negativ digitaliseras.

EMAKS BETRAKTELSER 528/Helios eller Helios?

EMAKS BETRAKTELSER 527/Nya bilder, och nya prov på gång.

Nils Bergqvist

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Kategorier