Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 528/Helios eller Helios?

Ja det är frågan? Betydligt värre att svara på än "Aftonbladet eller Expressen" kanske? För skillnaden är väl bara att den ena har något längre brännvidd än den andra? Eller?



Den till vänster är den som dom flesta säkert känner till, Helios 44-2 58mm f:2. Ryska Zeinits kopia av Zeiss Jena Biotar 58mm f:2. Och den som många brukar köpa. Den har lite snurr i bokehn på full öppning, vilken brukar variera lite beroende på motivbakgrund och avståndsförhållandet kamera-motiv-bakgrund. Men så väldigt extrem snurr har den inte tycker jag. Den andra då, vad är det för något? Jo det är en Helios 77-M-4 50mm f:1,8. Lite lätt ljusstarkare och med lite kortare brännvidd.



Dom här Helios/Biotar-gluggarna brukar ofta användas just på full glugg och av porträttfotografer. Men givetvis fungerar dom bra även nedbländade och till annat. Men det är bokehn på full öppning som lockar många. Så även mig. 58/2 är en äldre variant av den vanliga 44-2 men formulan är samma på alla versioner som jag förstått det. Det speciella med denna äldre variant är att den har hela 14 bländarblad, vilket gör att oskärpecirklarna blir mera runda vid nedbländning. På full öppning dock ingen skillnad därvidlag. De nyare 44-2 har 8 blad tror jag. Och 77M-4 "bara" 6 blad. Men som sagt, på full glugg spelar detta ingen roll, och det är det jag personligen mest är intresserad av när det gäller dessa sovjetryska skapelser med Zeiss Biotar-formula. Hur skarpa de är är ganska ointressant som jag upplever det, de flesta objektiv är ändå tillräckligt skarpa i mitten och en bit ut i kanterna också. Så för porträtt och liknande, där man eftersträvar att urskilja objektet mot en diffus bakgrund, behöver man inte bekymra sig om det. Desto intressantare är bokeh-egenskaperna.

Och vad gör man som mestadels analog fotograf, såna här mörka och gråa dagar i december? Då ljuset knappt räcker till ens med Tri-X400? Min exponeringsmätare visade 1/30 på f 2,8 mitt på dagen och utan stativ blir det nästan omöjligt att fota då. Så jag tog med mig de båda Heliosarna för att ta jämförande bilder med digitalkameran istället. Ja nån längre tur blev det inte, utan bara något hundratal meter från huset. Längre beövde jag inte gå. Bilderna är JPEG direkt ur kameran som redigerats med "auto smart fix"-verktyget i Elements och sedan bara minskats ner på vanligt sätt. Den första i ordningen är tagen med Helios 2/58mm, den andra med 1,8/50mm. Har försökt backa lite med 58mm, för att få samma storlek på objektet i skärpa, men lyckades nog inte helt. Och resultatet då? Ja det får man bedöma av bilderna. Som jag ser det är det ingen större skillnad vad gäller själva bokehn. En Helios är en Helios i det avseendet, eller rättare sagt en Zeiss Biotar. Det enda som skiljer dessa två är väl mest brännvidden, så att perspektivet ändras lite lätt för att få samma storlek på objektet.












































//

Inlagt 2020-12-14 17:27 | Läst 554 ggr. | Permalink
Zeiss Biotar 2/58mm är Willy Mertés ljusstarka vidareberäkningen (1930) av Paul Rudolps Planarpatent från 1996. Den långa brännvidden av 58mm blev sedan nödvändig för att lämna tillräcklig snittvidd för spegeln.
Önskemålet var ju ändå att komma ner till 50mm – och det arbetet gjordes av Harry Zöllner i och med Pancolar 2/50mm (den första serien för Praktina gick under namnet Flexon 2/50mm).
Din nyare Helios är alltså den Sovjetiska varianten av Zeiss Pancolar 2/50mm, och det objektiv du visar i bild är tillverkat av Valdai Optical-Mechanical Factory - men man höjde ljusstyrkan till f:1,8 på samma optiska formula som ursprunget. Samma är fallet med Zeissobjektivet - det kom en kort serie Zeiss Pancolar 1,8/50mm på ursprungsformulan.
För att riktigt krångla till det så räknade professor Zöllner senare även en ny MC Pancolar 1,8/50mm - men det är en annorlunda och mer avancerad konstruktion som är ett av den tidens bästa normalobjektiv, och ganska efterfrågat i M 42 i dag.
Svar från Nils Bergqvist 2020-12-14 19:33
Tack för infon! Jag har ju två st Pancolarer också. En äldre sk Zebra 1,8/50mm och en "nyare" Pancolar electric MC 1,8/50 från Zeiss Jena. Dom är inte jättedyra. Är det samma som dom du beskriver kanske? Fast det finns en Pancolar 1.4/50mm också, som gjordes till proffskameran Pentacon Super (vilken aldrig blev någon större succe). Den får man inte under 20.000SEK
syntax 2020-12-14 19:54
Det är just dom två Pancolarer jag beskriver. I Zebravarianten är det nästan alltid Pancolar 2/50mm som gäller - din 1,8 är ovanlig.
Kul att du även har MC Pancolar 1,8/50mm! Harry Zöllner gav det objektivet en liknande optisk formula som Paul Rudolphs Makro Plasmat, och det är ett objektiv som har alla aberrationer väl under kontroll.
Jo, gamla 1,4:an till Pentacon Super är ett samlarobjekt i dag. Jag vill minnas att brännvidden var 55mm?
Det gjordes faktiskt ytterligare en Pancolar 1,4 av VEB Carl Zeiss JENA - nämligen Pancolar 1,4/50mm, som i praktiken mest kom B-bajonett och då under samlingsnamnet Prakticar.
Svar från Nils Bergqvist 2020-12-14 20:44
Ja möjligt det var 55mm. Men intressant detta med utvecklingen från Biotar till Pancolar. Jag har ytterligare en Pancolar, en 1,8/80mm, som är eftertraktad av porträttfotografer. Den fick jag av en gammal arbetskamrat och låg i en kasse han kom ner med på jobbet till mig, samma dag han flyttade. hade hittat en del gamla fotogrejor från släktingar på vinden, och ville jag inte ha det så skulle han åka till tippen med det.
syntax 2020-12-14 22:30
Somliga har tur.
Jag har det objektivet i B-bajonett, och har använt det mycket till porträtt.
Svar från Nils Bergqvist 2020-12-14 23:28
Har mest provat det för "cityscape" här på byn, bl.a nattfoto. och den är riktigt vass. Porträtt borde den vara perfekt för
Det var jäkeln vad lika de var! Nästan så man undrar om det är "samma" objektiv fast med nån liten ändring för att korta brännvidden från 58 till 50 mm. Särskilt med tanke på att 50:an uppenbarligen har rätt mycket mer longitudinell kromatisk aberration, som kanske annars krävt en total omkonstruktion.
Jag vet att det finns vissa gamla storformatobjektiv där man byter den främsta linsen för att ändra brännvidden. De bakre (kanske två eller möjligen tre element) är kvar och korrigeringen lär bli sisådär för att funka med båda.

Jag ogillar starkt den där typen av bakgrundsoskärpa på lite större avstånd, men på nära håll tillför den en del liv och gör bakgrunden snygg jämfört med ett "bättre" objektiv. Optimalt tycker jag det är när bokehn är stökig på kort håll och lugnar sig mer ju längre bort man fokuserar. Zeiss 50/1,4 ZF (inte C/Y, den är annorlunda!) beter sig just så. Tyvärr lirar det inte så bra med sensorer med tjock glasplatta framför dock, trots att utgångspupillen är rätt långt bort.

Edit: En kul grej kunde vara att prova att ta identiska bilder med stativ från samma avstånd och sen beskära 50:an till motsvarande 58. Borde bli väldigt likt:-)
Svar från Nils Bergqvist 2020-12-15 11:44
Ja de blev förvånansvärt lika. Hade inte förväntat mig det. 58 har jag använt lite grand, 50 knappt alls. Men jag veta Att en del föredrar den då den tycks vara lite skarpare på full glugg.
Svar från Nils Bergqvist 2020-12-15 12:09
Kollade formulabilder på www.allphotolenses.com där ser det ut som samma antalet element i båda, men på 50mm är de två bakre grupperna lite mindre än de två främre.
syntax 2020-12-15 17:57
Jovisst - båda följer Paul Rudolphs Planarpatent från 1896. Två mot varandra ställda akromater omgärdade av konvex/konkava samlingslinser - bruka även kallas Dubbel-Gaussobjektiv.
Det är sedan, när Professor Zöllner räknar efterföljaren MC Pancolar 2/50mm, som han gör en liknande förändring i den bakre gruppen som i Rudolphs Makro-Plasmat.