EMAKS BETRAKTELSER 546/Konica analogt - underskattade kameror och optik.

Ämnet gamla kameror/optik. En Konica T3N som tillverkades 1974-77. Arvegods från fader Putte, som i sin tur fick den av grannen. Följde med några objektiv också. Men denna 85mm f/1,8 har jag köpt på Tradera. Konicas analoga kameror och optik ligger i en förmånlig prisklass mot en del annat av äldre snitt. Men T3:an är en underskattad modell som i mitt fall fungerar klanderfritt fortfarande. Några få hundralappar kan man köpa dom för idag.

 

Lite halvtaskigt mellandagsväder inbjuder inte till några fotoexpeditioner precis, speciellt inte med film då 400ASA knappt räcker till i mörkret. Men med adapter kan man använda i princip all äldre optik på moderna digitalkameror, speciellt de spegellösa. Och digitalt är det inga problem att ställa upp ISO till 1600, vilket räcker gott i vintermörkret. Så några testbilder runt huset med 85:an på digitalhuset blev det i alla fall på förmiddagen.

Provade även en gammal ljusstark Zeiss Jena Biotar 75mm/1,5 från början av 1950-talet tidigare i helgen, känd för sina speciella bokeh-egenskaper. Men även denna Hexanon 85mm har en fin bokeh, fast med lite annan karaktär. Riktigt läcker måste jag säga och troligen väldigt användbar för t.ex porträtt. Skulle inte förvåna mig om begagnat-priserna på denna 85mm stiger framöver, då porträttfotografer upptäcker hur pass bra den är på full glugg och stora bländaröppningar, och vilken angenäm bakgrundsoskärpa den kan ge. Så glad att jag upptäckte den "i tid" kanske man ska säga? Det går att få den för inte allt för dyra pengar fortfarande.

Denna versionen är tillverkad mellan 1965-70, men det finns nyare utföranden också, alla med samma formula. Bokehn är som sagt lite annan än med Biotaren. Men behagligt mjuk och angenäm ändå. Blir den nästa kultglugg bland digitala porträttfotografer måntro? Eller ska priserna fortsätta ligga på en överkomlig nivå? Konicas analoga kamerahus från 1970-talet däremot, dom kommer säkerligen fortsätta att ligga på några hundralappar, det är min tro. Det diskuteras mycket på fb om analogt just nu. Leica har ju på gång en helt nytillverkad analog M-kamera som ska vara lite "billigare". Men billigt när det gäller Leica, brukar ändå vara detsamma som väldigt dyrt för de flesta. De analoga M-kamerornas användbarhet är dock inte direkt något man kan applådera över om man jämför med mycket annat analogt på marknaden. Men man hoppas ju att den nya åtminstone ska ha en inbyggd exponeringsmätare.

Bilderna från förmiddagen är väl inga mästerverk direkt, utan mera ämnade som testbilder av Konicas fina 85mm. Jag tror den kan bli skön att använda framöver. De vita prickarna som finns på några ställen är från duggregnet. Brydde mig inte om att retuschera bort dom på de här provbilderna.













//

EMAKS BETRAKTELSER 545/ Dagens provokation...

EMAKS BETRAKTELSER 544/Ilfords HP5 plus i Kodaks DK-50 verkar riktigt bra!

Mina prov med byte från Tri-X till HP5 plus som 400ASA-film i mellanformat fortsätter. De två första filmerna körde jag i D96, men fick en kornkänsla som om kornet var upplöst på något sätt och att en del skärpa därmed förlorades. Lite luddigt korn. Vädret har väl inte varit perfekt för att fota med film under helgen, jo Juldagen tog jag ju en film och har visat ett par bilder från, bl.a den igår. Den var framkallad i D96 och helt ok vad gäller exponering/framkallning. Men det fattas något som jag upplever det. Då var det bättre ljus än idag. Betydligt mörkare nu, och bara minstingen med pappa som var ute en sväng i trädgården innan regnet kom.



1/60 på full glugg och 105/2,4 med Pentax 67 gav några ganska fina bilder, som man inte bara får se som prov för jag tycker dom blev fina. Nu framkallade jag HP5 plus i Kodaks DK-50 istället. Detta eftersom jag har 20 st paket med pulver som vardera blandas till 3,8 liter koncentrat och som jag fått av en yrkesfotograf. Och se, nu blev det lite klassisk kornkänsla, istället för det där svårdefinierbara luddet som jag fick med D96.



Nöjd med resultatet, trots att jag inte prickade framkallningstiden perfekt. Det blev lite lätt överframkallat, men det gick fint att digitalisera i alla fall. Jag hittade tiderna för HP5 plus i DK-50 på digitaltruth och körde nån halvminut extra mot rekommenderat där, eftersom vädret var ganska grådaskigt med låg motivkontrast. Hade dock räckt med 5½-6 min istället för 6½ som jag körde nu, som jag kan se av negativen. Men huvudsaken är att jag gillade resultatet av Ilfords HP5 plus i DK-50, så nu får det bli den framkallaren istället.



Normalframkallningstid för medel motivkontrast ligger för mig kring 5 min med HP5 plus i DK-50 tror jag. Och är det soligt får man minska tiden till 4-4½ min. Med låg motivkontrast som idag, 5½-6 minuter cirka. Och då kan man nog även ställa filmkänsligheten på 500-640 ASA, istället för 400 som jag använde nu. Det är vad jag kan utläsa av dagens bildserie.



Jag är riktigt nöjd med resultatatet, både vad gäller framkallaren DK-50 och med att yngsta barnbarnet agerade som ett riktigt modellproffs framför kameran. Stod still och for inte runt som han brukar. Men det var kanske mera den stora broilern Pentax 67 som fångade hans intresse och nyfikenhet, och gjorde att han stod mera stilla och tittade?
//

EMAKS BETRAKTELSER 543/Mera försök med HP5 plus i mellanformat.

Jag håller på att köra in mig på denna film som 400ASA-film i mellanformat. Har hittills bara framkallat den i D96. Men måste prova andra också. Helst skulle jag vilja att den blir bra i D96, då jag använder den framkallaren för 5222 i småbild också. Men börjar tvivla lite? Lite lamt och "grumligt", svårdefinierbart korn som jag inte får riktigt grepp om kanske? D76 tror jag inte gör så stor skillnad mot D96. De är nog samma typ av framkallare som löser upp kornet lite mera och gör det finare. Även Microdol-X är en sån, fast kanske lite mera extremt upplösande då. Kodaks DK-50 som jag har mycket av får bli nästa att prova. Hoppas kunna ta en film i morgon för att testa den. Men här är det HP5 plus i Kodaks D96 och Pentax 67 mellanformat.



//

EMAKS BETRAKTELSER 542/ Mera prov med Biotar 75mm

Har äntligen hittat en Biotar 75mm f/1,5 som visserligen inte ser så snygg ut, men med helt felfria glas. Patina och lite smårepor i silvermetallen  gör ju inget för den optiska kvalitén. Den är tillverkad tidigt 1950-tal och har alltså nästan 70 år på nacken, så inte så konstigt att det blir lite ytligt slitage i metallen. Jag tog en film med den strax före julhelgen, och då var det så mörkt att Eastmans 5222 på 250ASA knappt räckte till för att få det skarpt. Men lite uppfattning om bokehn fick man i alla fall då. Mera provande blev det idag, då jag satte den på digitalkameran med adapter. Körde på 800ASA och det räckte fint, för det är på full öppning den här godbiten från Zeiss Jena gör sig bäst. Bokehn är välkänd bland porträttfotografer som använder den, men här var det bara några bilder runt huset som jag testade den med. Det är väl meningen att det även ska kunna bli lite porträtt och liknande också framöver. Blåsten och det mörkruskiga vädret idag lockade dock inte några familjemedlemmar till att agera modeller för såna experiment. Så vi hoppas på bättre väder för det innan julledigheten är slut och de hemkomna reser tillbaka till sina egna bosättningar.









Jag hade ju en Zenit Helios 85mm f/1,5 också, som jag nu sålt i och med att jag fick tag i Biotaren. Den var en gigantisk pjäs som vägde kring ett kilo, nästan dubbelt så mycket som denna, vilket också var den största anledningen till bytet. Hur de skiljer sig rent optiskt återstår att se, men Biotaren är i alla fall inte sämre fullt öppen som det ser ut. Bokehn är dock det jag mest intresserar mig för och den verkar superb på den här Biotaren från Zeiss Jena. Tror den kan bli fin att använda både till porträtt/modell och annat.
//