EMAKS BETRAKTELSER

Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 551/Oändligt skärpedjup på bl 2,5

Nej det är inget konstigt med det. De som fotograferar med storformatskameror kan sånt. Med mindre format blir det svårare, då är det tilt/shift-optik som gäller. Såvida man inte fixar till en egen lösning. Den tunna mellanringen för Pentax-67 har ju bajonettfattningen. I den tejpade jag fast en platta som jag limmat en svart skyddsbälg i plast för MC-stötdämpare i, och nerskärd till lagom storlek. Och sedan i andra änden limmade jag fast en rund hållare som jag kunde skruva fast en gammal projektoroptik för mellanformat i. Den kan skjutas lite fram och tillbaka och sedan skruvas fast, för att få rätt avstånd för att uppnå oändlighet. Optiken, en Leitz Hektor 120mm f/2,5 för mellanformatsprojektor, hittade jag med en gammal projektor på loppis. Jag skruvade bort optiken och lämnade projektorn till återvinningen. Linspaketet sitter i änden på en metalltub och även den änden har jag tagit bort. Nu kan jag tilta lite som jag vill med Hektor. Jag fick det provisoriskt färdigt idag och hann även ta en provfilm. Får leka mera med denna längre fram. Här är ett par bilder från första filmen.

Här blev skärpedjupet oändligt i en diagonal linje, från förgrund till bakgrund. Hur jag gjorde vet i tusan?

Här vred eller tiltade jag lite på optiken för att öka oskärpan i bakgrunden. Svårt att säga hur jag gjorde, för man tittar i sökaren under tiden man vrider och töjer på bälgen.

Tyvärr ingen is på sjön som synes. För två år sen var det i alla fall lite is som höll en kort period, och då var jag ute med långfärdsskridskorna ett par gånger. Det gäller att passa på. Förra året la sig isen knappt och jag har inga förhoppningar att den ska göra det den här vintern heller. Men gör den det så gäller det att ta vara på det som blir.

Den förbaskade hostan och nysningarna håller i sig från förkylningen, så man ger sig inte ut på några långpromendader med kameran precis. Det får blir när det lägger sig istället. Har sluppit feber i alla fall så det får man vara tacksam för. Någon Covid var det inte heller (om testprovet visade rätt). Nu väntar man på kylan, för då kan man kanske äntligen få åka lite utför i backarna här nere i söder också. Förra sässongen var den första sedan jag började köra utför 1980, som ingen av de med snökanoner välförsedda anläggningarna i Sydsverige, kunde öppna över huvud taget. Inte ens Isaberg i Hestra, den största som även har 6-stolslift, kunde få fram tillräckligt med snö. Annars har vi åkt skidor där varenda vinter sedan 1980-talet. Nej något är som som det inte ska vara med naturen, det är en sak som är säker. Trenden har varit tydlig de senaste åren. Värmezonerna sprider sig snabbt allt längre norrut och nu har vi klimat typ tidigare normalt för Danmark-Nordtyskland, här i innerSmåland.
//

//

Postat 2021-01-11 19:28 | Läst 535 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 550/Lith 1 - 2021

Under julhelgen fanns inte tid för något mörkrumsarbete, och lagom till nyår så åkte man på en kraftig förkylning som eskalerade med hosta, vilken håller i sig än. Coronaprov togs direkt efter nyårshelgen och det var negativt. Men förkylningen med hosta och ideliga nysningar släpper inte och nu har det gått upp i bihålorna, som vanligt för mig. Dock ingen feber. Men ikväll blev det årets första mörkrums-session ändå. En bild från Dansbaneskogen i december blev nerpräntad på papper så nu finns den i alla fall, inte bara som negativ utan även rent fysiskt. Jag har visat den tidigare, men då var det bara en bildfil från det avfotade negativet.

Lith 1 - 2020.
Dansbaneskogen, Djurhult. Kopierad på gammalt Agfa MCC118 papper.

Tyvärr ser man inte röken av några halvmiljon-stipendier, vilket skulle behövas som den fattigpensionär (enligt EU.s kriterier) man blivit sedan i somras. Men jag fick Träindustriarbetarnas kulturstipendium på 5000 kr för några år sen för mina bilder. Och även hemkommunen uppmärksammade mina bilder och mitt intresse för Strömbergshyttans glasbruk då de gav mig kommunens Kulturpris 2017. Jag fick ta emot det av självaste Lasse Kronér och samtidigt var kungen på plats. Dock inte för att fira mig, utan Kosta glasbruks 275-årsjubiléum, under vilket priset delades ut.

Jag har också precis provat att publicera mina bilder på ett för mig nytt webbforum, Art Limited, och fått några av bilderna utvalda av editorerna att pushas och visas lite extra. Det gick ganska snabbt, för när jag lagt in tre bilder var redan en av dom utvald som "Excellence". Sen har ytterligare några valts ut av de tolv jag lagt upp i den första uppladdningen. Har även fått flera inbjudningar att gå med i diverse projekt och visa mina bilder i på den sidan, samt en del positiva omdömen. Kanske har man hittat rätt webbforum för sitt fotograferande, eller är det möjligen bara sånt där vanligt ryggdunkande och kompiskommenterande som det brukar bli på de vanliga ställena som facebook, instagram och de flesta andra sajter/forum där alla tycks hänga dagarna i ända? Vi får se hur det utvecklar sig och vad det blir av det? Om det ligger någon seriositét bakom det som händer där? Men bilder på papper blir det oavsett hur det blir med det, eller om de kommer upp på webben eller ej.

Man börjar annars tröttna lite på hur de sociala medierna och internet fungerar, med konstellationer och innefolk i rätta kretsar och med de rätta namnen, som känner varandra (eller försöker verka känna varandra) och dunkar varandra i ryggen, oavsett om man har något vettigt att komma med eller ej. Och sen alla som vill vara med och vara vänner med "de rätta" och sen bara visar sig vilja ha en massa "fina" vänner att visa upp och antar de rätta uttrycken och sätten att agera, utan att egentligen mena något med det. Man genomskådar sånt ganska snabbt och ser vilka de verkliga vännerna är. Förutom mina egna närmaste och lite mera bekanta som man känner både utan och innan, så är de riktiga vännerna på webben ytterligt få. Jag har ju själv någon eller några webb-vänner bland de lite mera "kända/berömda" fotograferna, så jag ska kanske inte gnälla. Men det är faktiskt dom som frågat om jag ville bli vän med dom, inte tvärtom. Jag är själv ingen person som vill dra fördel av andra, och har aldrig varit sån. Men det finns gott om den kategorin av människor på många ställen, det har man förstått. Och jag är glad att de få man känner är riktigt äkta, också är väldigt sympatiska och att man fått bra kontakt med dom, som man också känner kommer från ett ärligt engagemang/intresse. Inte bara något de vill visa upp eller dra egen fördel av.
//

Postat 2021-01-09 23:48 | Läst 570 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 549/Det duger lika bra med en Praktica.

Praktica PLC3 är den enda M42-kamera jag har idag, som fortfarande fungerar klanderfritt. Gedigen och pålitlig helmekanisk slutarkonstruktion med metallameller som går som en klocka. Inget lull lull, utan precis det man behöver på en kamera Exponeringsmätare med visarnål och +/- (finns inget bättre), tidsratt och ISO-inställning. På 1970- och 80-talen så såg man lite nedlåtande på Praktica som märke. Östtysk billig skit som bara krånglar, var det man hörde. Så man skaffade annat istället. Men nu inser man att det kanske just var en Praktica man skulle skaffat sig då? För mina elektroniskt styrda Contax-kameror har lagt av eller krånglar, på ett eller annat sätt. En 137MA och en RTS. Den enda som fungerar är ett Contax S2 helmekaniskt hus som jag skaffade för ungefär 10 år sen. Inget lull-lull på den heller. Jubileumskameran som tillkom då Zeiss firade Contax-kamerornas 60-årsjubiléum 1992. Den var dyr från början, så då hade jag inte råd att köpa den. Jag fick vänta 20 år innan jag hade råd att skaffa såna saker. Byggd helt i titan och med en mekanisk slutare på 1/4000 sek!!! Då förstår ni att en sån kamera inte är billig. Nu har jag skaffat en adapterplatta till den också, så att jag kan använda även alla mina gamla M42-gluggar på den. Visserligen ingen fullöppningsmätning med automatisk nedblädning då. Men den standard spotmätare som finns i S2-huset är ganska svår att använda. Så extern ljusmätare är det jag mest kör med den kameran ändå. 1/4000 uppskattar man om det sitter snabb film i kameran och man vill använda ljusstarka gluggar fullt öppna på sommarhalvåret.

Men Praktican är fin och rent arbetsmässigt ett bättre redskap. Med Praktica electric M42-optik på PLC3 så har man fullöppningsätning. Annars får man mäta nedbländat med vanlig M42-optik (det finns en nedbländningsknapp/spak på de flesta M42-gluggar). PLC3 gillar jag skarpt och funderar på att skaffa ett hus till av. De verkar funktionssäkra och kostar bara några hundralappar på ebay. De är snabbare och smidigare att använda än det mesta som det står Leica på, och som man får betala väldigt dyra pengar för. På bilden här sitter en superoptik i Leicaklass på, Carl Zeiss Ultron 50mm f/1,8 med M42-gänga. Som även prismässigt har hamnat i Leicaklass under de senaste två åren.

Hur som helst så fungerar det mesta att göra bilder med. Bild är ju inte bara skärpa/upplösning, vilket man annars kan tro när man ser den tekniska utvecklingen och vad som uppmärksammas och skrivs om på fotosajter typ denna. Bilden som ren bild kommer ibland bort i allt tekniskt relaterat, och då är det dags att ta sig en funderare om vad det är man håller på med tror jag? Fotografisk bild är och kan vara så mycket olika saker. Det går ju faktisk bra att fotografera t.om utan kameror och optik, när allt kommer omkring. Och en "leksaks" plastkamera från Hong-Kong, duger också bra som bildredskap. Men då får man kanske se lite "utanför boxen", vidga sina vyer och lägga invanda tankemönster åt sidan...

//

Postat 2021-01-04 18:18 | Läst 677 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 548/Och så rullar det på...

Första bilderna tagna 2021. Och det blev med film. Japansk Pentax 67 och Östtysk Sonnar 180mm f/2,8. Engelsk film i 120-format: Ilford HP5plus. Framkallare: Amerikansk Kodak DK-50. Digitaliserad med Japansk kamera/optik och en svenskuppfunnen anordning som man ställer direkt på ljusbord med negativet fast i en mask under, och kamerans optik i en rund öppning uppe på. Jag ville ha en gänga att fästa optiken i, men uppfinnaren tyckte det blev bättre om jag istället limmade fast en filterring utan glas (eller en stepuprinng, med samma gänga som filtergängan på optiken, runt hålet istället. Sonen tillika konstruktören, ser ni på bilden. Och bilden är en av de 10 rutor jag exponerade på denna första film för året. Sonen har också tillverkat digitaliseringsandordningen i sin 3D-skrivare. Bra med samarbete, både över nations- och åldersgränser. Och mellan gammal och ny teknik. Den gamles idéer, byggda på erfarenhet, kan realiseras tack vare den yngres kunskaper och färdigheter i modern teknik.

Den gamle förresten, ja jag menar han på Leica som nu aviserat att han lämnar in. Fast jag vet inte om han är gammal? Men tydligen tillräckligt gammal för att ha varit med på den tiden det inte fanns några digitala kameror. Han tycker företaget förlorat sin själ i den utvecklingen som varit de senaste åren, med internetbaserad fotografi och övergången från mera mekanik/optikteknik till mjukvaruteknik. Ja, vad ska man tycka om det? Och han lämnar i en tid då företaget eventuellt har en helt ny traditionell analog kamera på gång? Och när filmförsäljningen tycks öka stadigt för varje år, och då alltfler yngre vill börja fotografera analogt. Alltså inte de gamla som vill tillbaka, utan helt nya som vill börja med det traditionella. Förra året framkallade jag en första film åt en tjej på orten i gymnasieåldern, som skaffat sig en Mamiya RZ67, och hon var mycket entusiastisk. Ja man undrar om "förstePutsaren" på Leica vet hur mycket det analoga växer just nu? Men kanske är det inte där det hakat upp sig, analogt/digitalt, utan något annat?

Vad gäller den digitala fotografin idag, så tycker jag nog att den gjort att bilderna lite grand förlorat sin själ ändå. Men det är vad jag tycker, inget objektivt konstaterande. Det blir för perfekt och plastiskt för mitt sätt att se på fotografi. Men egentligen är det fel att jämföra de båda. Jag tycker det mera blir som att jämföra modern akrylmålning med traditionell oljemålning inom den målade konsten, eller en blyertsteckning med en kolteckning, eller nånting i den stilen kanske? Två olika tekniker som visserligen framställs med samma eller liknande grundredskap, men där resultatet ändå skiljer sig lite grand i själva det tekniska uttrycket. Film ger en bra känsla tycker jag. Allt blir mjukare på något sätt, oavsett synligt eller osynligt korn.För det där med silverkorn har faktiskt sin speciella själ och sitt speciella sätt att tolka verkligheten som jag inte tycker finns i det digitala. Och som många med mig gillar. Det är väl därför man fortsätter som förut. Kanske är det också därför som många unga nu fastnar för foto med film, att det ger ett speciellt uttryck som saknas i det digitala?
//

Postat 2021-01-03 21:14 | Läst 616 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 547/Årets som gått i bilder

Populärt att redovisa året som gått i bilder. Så man får väl inte vara sämre själv. Fast här blir det bilder från mitt bloggande under året, och inte alltid att bilden är tagen just då. Men bilden är i alla fall gjord vid den tidpunkten. En bild från varje månad är utvald. Märker att av de jag valde så är nio av bilderna tagna här hemmavid, i närområdet. Några av dom bara ett hundratal meter från där jag sitter nu. Och en är från trädgården ca 20 meter från datorn, juli-bilden.
Ha ett fint och bättre 2021!

JANUARI:

FEBRUARI:

MARS:

APRIL:

MAJ:

JUNI:

JULI:

AUGUSTI:

SEPTEMBER:

OKTOBER:

NOVEMBER:

DECEMBER:

//