EMAKS BETRAKTELSER

Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 611/Grådis är fint i svartvitt.

I förgår hann jag bara fixa till en bild. Här kommer några till från den sista grådisiga dagen på förra året. De får bli de första på detta året. Ett Praktica kamerahus, några gamla M42 från Zeiss Ikon/Voigtländer och en T-Max 3200. Den filmen behövdes då i det grådisiga mörkret när jag inte ville dra på ett stativ nere i byn. Bilderna är tagna med Tessar 2,8/50 och Dynarex 3,4/90mm. Bilden från nyårsafton samt höjdbilden här med de två lutande träden, har jag fotograferat idag igen med finkornigare film, Eastman 5222, och med stativ. Det var disigt och fuktigt nu också, ungefär som på Nyårsafton. Man får se vilken version man gillar bäst, den korniga eller den med mindre (utan) korn? Jag ska även göra dom i mörkrummet på papper idag och under de närmaste dagarna. Det är dags att fylla på ny kemi i tankarna och sätta igång med sånt nu igen, när barn och barnbarn lämnat. Under julhelgen var det full fart med dom på isen och i snön. Nu är snön borta och isen lite osäker, täckt av ett lager med vatten. Det får bli kopiering istället för vinterlekar.

Djurhultsvägen.

Odengatan.

Odengatan.

Kvarteret Hackan.

Zebran.

Vikingagatan.

Höjdbilden med de två lutande träden och den lutande lyktstolpen, samt den från fritidshemmet Zebran, kanske i de flestas ögon är skitbilder? Men jag gillar dom själv och det är det som betyder något. Man ska vara ärlig mot sig själv och inte falla för trycket från andra. De har något som jag gillar i kompositionen. Något som gör dom lite ovanliga mot de andra bilderna, vilka kanske enbart talar med sin stämning och traditionellt "lättsmälta" komposition. Det mera originella som kan vara svårt att se eller uppfatta/tillgodogöra sig för de som inte lever i ständigt bildletande och bildsökande.

Det blir allt mera den bildtypen man söker när man letar efter kompositioner i den vardagliga miljön, vilken man annars stirrar sig blind på dagligen och stundligen. När man står och fotograferar sånt händer ibland att folk kommer fram till en och undrar vad det är man fotograferar? Det är förståeligt att de gör det, för en som inte är på samma väglängd i sitt tänkande, och kanske inte är speciellt insatt i fotografi eller bild över huvud taget, kan nog ha svårt för att förstå vad man intresserar sig för. Det får man räkna med och inte ta så allvarligt utan försöka förklara så gott det går, vad det är som man ser men som den som frågar verkar helt oförstående inför. Gunnar Smoliansky skrev om detta också nån gång, hur det var när folk kom fram till honom och frågade vad han fotograferade när han stod med sin kamera riktad rakt ner i gatan, mot ett tuggummi eller något annat skräp som han såg en bildkomposition i.
//

Postat 2022-01-02 14:02 | Läst 708 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 610/ Ett grådisigt Djurhult..

Med T-Max 3200 i Prakticas PLC3 och en M42 Carl Zeiss Tessar 2,8/50mm från Zeiss Ikons Voigtländerfabrik i Braunschweig (samt en Skoparex 35mm och en Dynarex 90mm i varsin ficka), gav jag mig ut på årets sista runda idag strax före skidåkningen i Tour De Ski började. Återigen det där grådisiga vädret som blir så fint i svartvitt och med kornig film. Idag extra kornigt eftersom jag använde TMax3200 och framkallade den i Fomas Rodinal-variant Fomadon R09. Det är vackert med grådis tycker jag, väldigt vackert. Och hur man fångar det bäst på bild är väl personligt. Och hur man känner för dagen. Idag blev det så här. Man bor i en fin del av Småland, och i en fin del av Lessebo. Nära sjön och naturen. Bara att gå ut och låta känslorna fröjdas. Önskar därmed alla Ett Mycket Bättre År 2022! Hoppas vi :-)

Djurhult, Lessebo i grådis på årets sista dag.
PLC3 + Tessar 2,8/50mm och T-Max 3200 exponerad efter 1600 ASA. Digitaliserat negativ.
//

Postat 2021-12-31 19:47 | Läst 1208 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 609/Covid-året 2021

Så här på årets sista vers, en bild som får symbolisera det som varit.

//

Postat 2021-12-30 20:34 | Läst 806 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 608/Mera om bild...

Det kallades fram bilder från både Stockholm och Göteborg på senaste filmen som framkallades. Vad som sen framkallas i bilden när man ser den är givetvis lite olika, olika punctum har jag lärt mig att det heter nu. Det andra, studium, lär vara rent neutralt och baserat på det andra kompositionsmässiga och tekniska. Men jag kan ha fattat det fel? Om man vill säga något med bilden, men inte tycker själva bilden är det viktiga utan istället det man vill säga med den, så kallas det koncept. Det har jag också lärt mig. Och då är det något specifikt som man vill ska framkallas hos betraktaren. Inte något som betraktaren framkallar själv, utan just det där speciella som man själv vill att betraktaren ska ledas till.

Det verkar vara mycket akademiskt begrundande med bilder, och det tror jag inte alltid är så bra kanske? Kan de akademiskt analytiska inte få in det de ser i något de redan vet eller känner till genom sin utbildning, är det då obegripligt eller svårt för dom att ta till sig? Skiter det sig då för dom, som det heter på vanligt språk? Ibland undrar man i alla fall? Bildspråk förresten, vad är det? Inte lätt att förklara kanske? Men det tror jag är något man inte kan förklara akademiskt med ord, det sitter där ändå precis som berget en sten består av. En sten gjord av bergmaterial, formad av tiden och naturens växlingar till en sten med ett visst utseende. På samma sätt består bilden av komponenter som format den till dess utseende. Kompositioner formade av en fotograf i en process, skapad utifrån olika erfarenheter och kunskaper. Bildspråket finns där per automatik, utan bildspråk ingen bild. Utan berg format av tiden ingen sten. Det är bilden som blir till språket, inte orden. Och bildernas språk är oändligt mycket varierande, från det som man lätt kan ta till sig och känna inför, det vackra och behagliga. Till det som inte är så vackert och behagligt, och kanske inte så lätt att ta till sig eller känna något inför. Men ändå intressant. Åtminstone för en del, får man hoppas.

Göteborg - november 2021.

Beträffande akademikerna och bildkonsten så skulle jag vilja citera en kommentar som Örjan Kristenson (under många år kopist åt Christer Strömholm) skrev under ett fb-inlägg jag gjorde tidigare i år: "Den traditionella fotografin är usurperad (det ordet får ni nog slå upp, min anm.). Inte främst av fotografer – men av kuratorer som följer "Mainstream" Tyvärr är det inte bara i Sverige det händer. Det är globalt. Fotograferna har förlorat initiativet till sin egen självklara position som bildskapare. Idag tar akademikerna över, de är de som styr – med möjligtvis teoretiska kunskaper om vad det innebär att vara fotograf."
Oavsett om man håller med eller ej, så tycker jag det är tänkvärt, speciellt när det skrivs av en person som verkligen borde veta vad det här med fotografisk bild går ut på.

Jag skulle även vilja citera Marianne Lindberg De Geer i en kulturartikel i Expressen BRA KONST BEHÖVER INGEN VETENSKAPLIG FRÖRKLARING: "Den mystik, det som skaver och lämnas i fred, som bra konst har, ni vet det där som inte går att sätta ord på, försvinner lätt genom akademiseringen, till förmån för det förklarande." Hela artikeln i länken för den intresserade: https://www.expressen.se/kultur/bra-konst-behover-ingen-vetenskaplig-forklaring/
//

Postat 2021-12-29 10:24 | Läst 1159 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

EMAKS BETRAKTELSER 607/Göteborg en helg i början av november...

Det fanns fem rutor från Göteborg på filmen jag framkallade igår. Fyra av dom blev skapliga. Det ligger annars en film och väntar på framkallning med ytterligare några exponeringar från helgen vi var där. Den glömde jag bort igår så den får jag ta mig an idag istället. När jag fyllt på ny luktfri kemi i mina Nova-tankar lite längre fram, så ska det väl kunna bli några mörkrumsprintar också. Sen får dom ligga till sig ett tag (det brukar vara bra att låta dom göra det) och kanske att någon eller några av dom håller med tiden? Det är så flödet fungerar. Man digitaliserar med kamera på ljusbordet, och några av dom lägger man tid på att grundredigera enkelt i datorn. Sen blir det mörkrumskopior som hamnar i syrafria boxar där dom får "ligga till sig" ett tag. Och kanske några av dom i sin tur kan hålla för lite större sammanhang också? Det är en process som framåtskrider så sakteliga, och där det lite mera intressanta med tiden framträder allt tydligare . Bilder måste få ta tid, speciellt ens egna bilder tror jag.

//