Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 608/Mera om bild...

Det kallades fram bilder från både Stockholm och Göteborg på senaste filmen som framkallades. Vad som sen framkallas i bilden när man ser den är givetvis lite olika, olika punctum har jag lärt mig att det heter nu. Det andra, studium, lär vara rent neutralt och baserat på det andra kompositionsmässiga och tekniska. Men jag kan ha fattat det fel? Om man vill säga något med bilden, men inte tycker själva bilden är det viktiga utan istället det man vill säga med den, så kallas det koncept. Det har jag också lärt mig. Och då är det något specifikt som man vill ska framkallas hos betraktaren. Inte något som betraktaren framkallar själv, utan just det där speciella som man själv vill att betraktaren ska ledas till.

Det verkar vara mycket akademiskt begrundande med bilder, och det tror jag inte alltid är så bra kanske? Kan de akademiskt analytiska inte få in det de ser i något de redan vet eller känner till genom sin utbildning, är det då obegripligt eller svårt för dom att ta till sig? Skiter det sig då för dom, som det heter på vanligt språk? Ibland undrar man i alla fall? Bildspråk förresten, vad är det? Inte lätt att förklara kanske? Men det tror jag är något man inte kan förklara akademiskt med ord, det sitter där ändå precis som berget en sten består av. En sten gjord av bergmaterial, formad av tiden och naturens växlingar till en sten med ett visst utseende. På samma sätt består bilden av komponenter som format den till dess utseende. Kompositioner formade av en fotograf i en process, skapad utifrån olika erfarenheter och kunskaper. Bildspråket finns där per automatik, utan bildspråk ingen bild. Utan berg format av tiden ingen sten. Det är bilden som blir till språket, inte orden. Och bildernas språk är oändligt mycket varierande, från det som man lätt kan ta till sig och känna inför, det vackra och behagliga. Till det som inte är så vackert och behagligt, och kanske inte så lätt att ta till sig eller känna något inför. Men ändå intressant. Åtminstone för en del, får man hoppas.


Göteborg - november 2021.

Beträffande akademikerna och bildkonsten så skulle jag vilja citera en kommentar som Örjan Kristenson (under många år kopist åt Christer Strömholm) skrev under ett fb-inlägg jag gjorde tidigare i år: "Den traditionella fotografin är usurperad (det ordet får ni nog slå upp, min anm.). Inte främst av fotografer – men av kuratorer som följer "Mainstream" Tyvärr är det inte bara i Sverige det händer. Det är globalt. Fotograferna har förlorat initiativet till sin egen självklara position som bildskapare. Idag tar akademikerna över, de är de som styr – med möjligtvis teoretiska kunskaper om vad det innebär att vara fotograf."
Oavsett om man håller med eller ej, så tycker jag det är tänkvärt, speciellt när det skrivs av en person som verkligen borde veta vad det här med fotografisk bild går ut på.

Jag skulle även vilja citera Marianne Lindberg De Geer i en kulturartikel i Expressen BRA KONST BEHÖVER INGEN VETENSKAPLIG FRÖRKLARING: "Den mystik, det som skaver och lämnas i fred, som bra konst har, ni vet det där som inte går att sätta ord på, försvinner lätt genom akademiseringen, till förmån för det förklarande." Hela artikeln i länken för den intresserade: https://www.expressen.se/kultur/bra-konst-behover-ingen-vetenskaplig-forklaring/

//

Inlagt 2021-12-29 10:24 | Läst 1153 ggr. | Permalink
Go forts. Nils
Tack för en intressant artikel, jag tänker ibland i dessa banor.
När foto var "en riktig hobby" (analogt) för många och det gjordes bilder på papper, gavs ut årsböcker och det fanns många fotografer som var proffs på tidningarna lokalt dessutom, så såg fotografiet annorlunda ut. Jag har en del gamla 50-60-talsböcker från STF och fotografisk årsbok som är underbara. Bilderna berättar om tiden, samhället och människorna. De skildrade något som alla förstod på ett tidlöst sätt. En vardag.
Och människor köpte dessa böcker.
Bilderna var bra då på ett annat sätt. Det var en fotografi som låg nära läsarna/prenumeranterna. Idag är det annorlunda. Det mesta i lokalpressen är köpt från stora nyhetsbyråer fotograferat av fotografer på en annan plats/i en annan värld. Ingen närhet i bilden. Men, vi har fått FB och Insta istället.
USUPERAD var ett fint ord jag inte förstår.
Det är kanske därför bilden blivit mer "akademiskt".
Ha de gott.
Jerry
Svar från Nils Bergqvist 2021-12-29 13:55
Usurperad, ett ord som tydligen användes redan 1627. "orättmätigt lägga beslag på, bemäktiga sig; inkräkta"
https://www.saob.se/artikel/?unik=U_0733-0178.U9dt
Hej. Jag tror att den del av fotodebatten som handlar om vad vi ser och läser in i bilder ofta glider in i det här med studium och punctum. Lite onödigt egentligen. Det går att resonera om bilder ändå. Vad Barthes menar med studium är inte alldeles solklart men att punctum är betraktarens ensak så att säga är klockrent.
Att bild är ett av många olika språk är nog inget nytt och som alla språk bygger bildspråket på tecken, överenskommelser, kulturella fenomen och så vidare. Men precis som skriftspråk kan förekomma som poesi, varudeklarationer, reportage. romaner, annonser, fakta, korta som långa kan bilder det också. Om en bild är tänkt att läsas som poesi hjälps vi kanske av sammanhanget. Inte alltid, det kan ju hända att ett poetiskt, öppet bildspråk kan användas i ett reklamsammanhang där syftet inte är att skänka en stunds skönhet utan att helt enkelt sälja en produkt. Som ett exempel.
Örjan Kristensons inlägg är ju slående men handlar, tror jag, om något helt annat. Om bilden som vara. Där marknaden har utvecklat sina kanaler med utställare och curatorer som lägger ribban och ser var dagsformen så att säga befinner sig. Och det är sannerligen ingen önskvärd utveckling.
Visst är det också så som Marianne Lindberg De Geer uttrycker det. Konstbild ska nog helst få vara i fred. Samtidigt kan man väl ändå tycka att konsthistoria, eller konstvetenskap har en funktion.
Det finns mer att tycka och skriva om i det här ämnet men att ge medborgarna verktyg som hjälper läsning och förståelse av bild kan jag inte se något problem i. Snarare är det väl så att desto längre man kan tränga in i en bilds budskap, desto rikare blir upplevelsen.
Ha det gott och gott nytt år
/Gunnar S
Svar från Nils Bergqvist 2021-12-29 18:48
Intressanta synpunkter. Att ge människor verktyg för att betrakta en bild är ju inte fel utan ganska bra. Men att försöka förklara en bilds magi med ord, det tror jag ändå kan bli lite som De Geer skriver, att försöka "skriva balett".