EMAKS BETRAKTELSER

Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

Emaks betraktelser 37/ Landskap med struktur - del 1.

Att bo nära naturen är en förmån. De fem bilderna har jag fotograferat ca 200 m från där jag bor. Trots otaliga bilder från sjön Läen tröttnar jag aldrig. Landskapet har stora variationer och ser aldrig likadant ut. Idag fick dessutom filmen och framkallaren ge lite extra struktur åt landskapet. Den vintermörka gråväderskänslan passar fint att återge med skarpare och mera markerat korn. Utslätade ytor och fina detaljer är inte allt här i världen. När Georg Oddner en gång i tiden såg en grovkornig bild av Rickard Avedon, förändrade den hela hans sätt att uppfatta fotografi. Han skriver att han "kände silvermaterialet" och bilden gav honom en kick. Som i ett slag förstod han att det är möjligt att kontrollera fotografi. Han förstod mellanrummets, pausens, betydelse på bildytan. Den bilden fick honom att bli fotograf.

Själv fascineras jag mycket av hur silverkornens struktur bygger bilden och ger den en grafisk karaktär. Har även experimenterat en del med T-max 3200 i Rodinal och Adolux ADX för att få extremt markerat och skarpt korn, och jag gillar även det. Att lägga på grovt korn digitalt blir inte alls lika bra, eller som jag vill ha det. Det blir inte samma sak som när det är själva silverkornets struktur som bygger bilden och detaljerna. Bilderna här är precis som dom blir, inget har lagts på efter negativscanningen. Bara vanlig grundredigering av kontrast/ljus.
















Postat 2014-02-09 21:13 | Läst 3289 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Emaks betraktelser 35/Fyra objektiv i tegelväggstest!

Ytterligare en testfotografering av tegelvägg med Voigtländers 28 mm. Passade också på att testa två andra objektiv samtidigt, Leica Summarit M 35 mm och 50 mm. Dessa har jag visserligen tegelväggstestat förut, men för att få en bättre jämförelse med Ultronen så gjorde jag testet en gång till. Sen satt det en film i min lilla Contax T som jag också passade på att framkalla samtidigt med den nytagna. Upptäckte då att även på den filmen fanns några testbilder av den vita tegelväggen, tagna i höstas. Contax T har en Zeiss 38 mm som fast optik. De fyra provade objektiven är alltså Cosina Voigtländer Ultron 28 mm/2, Leitz Summarit M 35mm/2,5, Leitz Summarit M 50 mm/2,5 och Zeiss T* 38 mm/2,8.

Filmen som användes var nu Fomapan 400 vilken framkallades i Adox APH 09 (Ur-Rodinalen enligt ett Agfa-recept från 1918). Ett ganska korkat val av film och framkallare för ett sånt här test kan tyckas, men jag ville se om även Fomas 400-film (precis som 200:an) blir grövre och skarpare i kornet med Rodinalen av äldre formula. Och som jag bedömer det nu blev den inte det. Jag kan inte se någon märkbar skillnad i kornstruktur mellan dessa filmer framkallade i APH 09 och de jag framkallat tidigare i Calbes och Fomas R09. Kan detta ha att göra med att 400-filmen är av traditionellt snitt, och inte som Fomapan 200 en T-kornsfilm? APH 09 rekommenderas ju speciellt för traditionella filmer och kanske passar den sämre för modernt plattkorn? Möjligtvis kan bilderna tagna med Contax T vara något grövre i kornet, men det beror nog i så fall på att den filmen exponerades ett antal månader innan den framkallades.

Ultron 28 mm/2:

   
bl 2                                               bl 2,8                                            bl 4

   
bl 5,6                                           bl 8                                               bl 11

 
bl 16                                             bl 22



Summarit M 35 mm/2,5:

   
bl 2,5                                           bl 2,8                                            bl 4

   
bl 5,6                                           bl 8                                               bl 11


bl 16



Summarit M 50 mm/2,5:

   
bl 2,5                                            bl 2,8                                           bl 4

   
bl 5,6                                           bl 8                                               bl 11


bl 16



Contax T med Zeiss T* 38 mm/2,8:

   
bl 2,8                                            bl 4                                               bl 5,6
                                                                                                                                                                     
   
bl 8                                               bl 11                                              bl 16


En bonusbild från den gamla filmen som suttit i Contax T ett bra tag. Min fru slet av hälsenan i september. Bilden tagen på akuten samma dag. Som synes är humöret inte allt för nedstämt och nu är hon på fötter igen.

Postat 2014-02-05 23:28 | Läst 3724 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Emaks betraktelser 33/Mera från bygdens son - En kommun i fritt fall...



Lessebo är en by på dekis. Ja hela kommunen är faktiskt i fritt fall kan man säga. Samma bygd som Sylvester Schlegel kommer från, och som han också sjöng om i helgens deltävling av melodifestivalen i Malmö. Bygdens son, ja vad ska man säga?

Först var det glasindustrin, där Orrefors-Kosta/Boda dragit ner personalstyrkan kraftigt och lagt ner bruken i Orrefors och Åfors under de senaste två åren. Nu återstår endast en produktionsenhet i den en gång så stora koncernen, den i Kosta där bara ca 30 personer arbetar kvar på den varma delen (hyttan). Så sent som på 1970- och 80-talen jobbade väl kring 100-150 personer enbart i hyttan, och säkert ytterligare 150 anställda i sliperi/måleri/gravering/packning. Som mest tror jag att 400-450 personer jobbade enbart på Kosta glasbruk när det begav sig. Och då fanns det också många fler bruk i drift.



Men det är inte enbart glasindustrin som är i kris. Lessebos massa- och pappersbruk har i dagarna minskat personalstyrkan från 180 till enbart 100 anställda. Detta efter ytterligare en konkurs i december 2013. Konkursen i december 2012, då Vida-koncernen ägde bruket, slutade med att de nytillträdda ägarna drog ner personlastyrkan från ca 250 till 180. Innan dess tror jag det var kring 300 som arbetade på Lessebo bruk under Klippans ägo. Så antalet anställda har väl minskat med nästan 200 personer under de senaste 6-7 åren. Detta är fullständig katastrof för en liten kommun som Lessebo med knappt 9000 invånare, och lägger man nerdragningarna inom glasindustrin på detta kan man undra hur framtiden ska te sig för denna bygd? Att det inte är så muntert här just nu är därför förståeligt. Bilderna kanske också visar lite av den smått tragiska stämning som lagt sig som ett lock över Lessebo samhälle och hela kommunen.


Pappers-och massafabriken.

Vid Lessebo bruk har det tillverkats papper sedan 1693. Det lilla handpappersbruket finns fortfarande kvar, sedan ett år tillbaka i egen regi med en ägare som satsar på att utveckla verksamheten. Och det verkar, i motsats till den maskinella massa- och papperstillverkningen, gå relativt bra. Handpappersbruket  i Lessebo måste vara något unikt, kanske världsunikt? Här har gjorts papper kontinuerligt i 321 år (!) med samma manuella metoder och verktyg. Ett kulturarv som borde vara av riksintresse, men frågan är om man ser det så från centralt håll i landets huvudstad?


Handpappersbruket. Här har det tillverkats papper med samma verktyg och metoder, kontinuerligt sedan 1693! Ett unikum som troligen väl skulle kvalificera sig som världsarv.

Lika unik är den svenska manuella glasindustrin i sydöstra Sverige (det sk. glasriket). Här har man i större skala tillverkat hushålls- och konstglas sedan 1742 då Kosta glasbruk anlades, även detta med i princip samma metoder och verktyg som användes från början. Men intresset från rikets styrande för detta kulturarv har varit otroligt svalt. Inte mycket pengar har kommit glasindustrin till del efter Nils G Åslings stödmiljoner på 1970-talet, då storkapitalisterna med bl.a Vallenberg-koncernen i spetsen tog över de krisdrabbade glasbruken, enkom för att få dessa miljoner av staten (som jag bedömer det). Här villkorades nämligen bara att driva de ingående bruken i tre år. Flera Kosta- och Orreforsägda mindre bruk i regionen lades sedan ner helt, efter att man drivit dom den tid staten krävde för att dela ut miljonbidragen. Pengarna som delades ut då gick rakt ner i storfinansens fickor, och människor här nere fick inga nya jobb. Tvärtom fick de betala med arbetslöshet och avfolkningen av bygden tog fart. Storkapitalet hade inget intresse av att driva bruken vidare som förr. Då var det flera lokala glaspatroner som ägde och drev verksamheten, ofta med nollresultat eller t.om med förlust vissa år. Men sammantaget gjorde man sig en liten vinst ändå. Och det var tillräckligt, för här var det kärleken till glaset och hantverket som var drivkraften, inte suktandet efter storvinster.


Bruksgatan.

Men visst finns det kvar en del företag här ändå. Det som varit grundstommen för kommunens näringsliv sedan urminnes tider håller dock på att raseras. Och jag vill inte tänka på vad som ska hända om Lessebo bruk tvingas stänga helt. Jag tror att det kommer dra med sig en del andra verksamheter i fallet också. Ungdomsarbetslösheten i kommunen är den högsta i länet och vi tillhör de mest skuldsatta i landet. De yngre flyr till regioner där det finns jobb...


Stationsgatan. I detta hus bottenvåning fanns förr bibliotek, bank, polis, kemikalieaffär och matservering. Idag inhyses kommunens fjärrvärmebolag samt bostadstiftelsen där. Båda förlustverksamheter för kommunen, som kostat skattebetalarna stora pengar de senaste åren.


Stationsgatan. I den mittersta stora  lokalen fanns till för något år sedan en pappershandel med presentaffär. Idag är dom lokalerna lediga.

En del hyreslängor har redan rivits. Några som hotats med rivning har dock köpts av ett företag som ska renovera upp dom och sedan hyra ut till studenter i Växjö och Kalmar, där bristen på studentbostäder är stor. Man lockar med subventionerade buss- och tågresor och i Nybro har konceptet fungerat bra. Vi får hoppas det går lika bra i Lessebo.


Stationsgatan 24. Här bodde jag och min fru Margreth mellan 1979 - 82, Margreth sedan 1977. Huset ovanför har rivits. Även 24:an skulle rivas men räddades av samhällsinnevånare som protesterade. Det har stått tomt många år men nu har en privat intressent köpt det för att renovera upp och hyra ut till studenter.

Annars har vi ju vårt eget miljonprogramsbygge även i Lessebo. Detta i form av kvarteret Hackan. Idag med en blandad befolkning av infödingar, flyktingar och gruppboende med särskilda behov. Lessebo tar emot mycket flyktingar. Ett av husen i Hackan hyr Migrationsverket enkom för ensamkommande flyktingbarn. Och i Kosta finns en förläggning utanför samhället vid Visjön, där fn 130 flyktingar hyses av Migrationsverket.


Kvarteret Hackan, Rasthagsvägen. I detta huset bodde vi under 1983.


Hackan.


Hackan, mot Odengatan.


Hackan.

Och så har vi vårt stolta Folkets Hus i Lessebo. Fram till 1980-talet sjudade här av aktivitéter i form av studiecirklar, bio, diskotek, teaterföreställningar, fritidsgårdsverksamhet mm. Men för några år sedan gick föreningen i konkurs och huset är numera privatägt. En bioförening fortsatte men fick läggas ner i höstas då det inte längre kom något folk på föreställningarna. Kommunens huvudbibliotek är dock inhyrt i lokalerna och även pensionärsdanser hålls här. På övervåningen brukar också muslimska flyktingar hålla sina fredagsböner. Pensionärerna är väl förresten de enda som håller föreningarna vid liv i komunen numera. Hur det ska gå när 40-talisterna inte orkar längre kan man lätt räkna ut...


Lessebo Folkets Hus.

Även naturlandskapet vid sjön Läen kan vid denna årstiden te sig lite dystert och grått. Så jag avslutar med några bilder från strandpromenaden längs sjön.


Sjön Läen vid Strandpromenaden.


Läen vid luckorna.


Läen med Lillö.

Inte för att jag vill vara elak, men jag tror att ni som bor i expandernade stadsregioner inte alltid känner till hur det ser ut utanför stadsgränserna i Konungariket Sverige. På många ställen är det kris i ordets rätta bemärkelse, och jag tror att en del sk "landsbygdspartiers" tillbakagång och andra lite mera nationalistiska partiers framgångar, delvis kan förklaras med denna allt större differentiering mellan stad och land. Men vi får ändå hoppas att allt ordnar sig till slut. På något sätt brukat det ändå  det...



Postat 2014-02-03 01:37 | Läst 4952 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Emaks betraktelser 31/Bessa R4A - Nördig pryl eller smart redskap?

Så har då en ny bekantskap anlänt...


Vidvinkelkameran Bessa R4A med Ultron 28 mm/2 (som synes har jag redan lyckats sätta ett tumavtryck på det stora sökarfönstret).

2006 lanserade japanska Cosina-Voigtländer de två modellerna R4M och R4A. Den förstnämnda med helmekanisk slutare, den andra med valbar tidsautomatik. Båda har tider ner till 1/2000 sek (precis som alla de övriga modellerna av mätsökarkameror från Voigtländer). A-modellen dessutom med låsknapp för inställt exponeringsvärde i tumgreppet på baksidan. Så länge den är intryckt behålls värdet. Leicas M7 och en del andra kameror har låsningen i avtrycket (till hälften nertryckt) vilket fungerar bättre som jag ser det. Att Voigtländer valt att placera en låsknapp på baksidan vet jag inte, men visst fungerar även det.

Det unika med dessa två Voigtländer-modeller är att de har vidvinkelsökare med  sökarramar för 21, 25, 28, 35 och 50 mm. Ramarna anpassar sig som vanligt efter hur avståndet ställs, för att kompensera exakt för parallaxfelet. Husen är helt anpassade för vidvinklar. En del mera konservativa mätsökarfotografer kanske ser de här kamerorna som onödiga eller nördiga och ska jag vara ärlig så såg jag dom nog lite så också när de kom. Men med tiden har jag börjat förstå hur innovativa och användbara de är. Bäst fungerar de med 21, 25 och 28 mm eftersom 35 och 50 mm ramarna är ganska små i det vidvinkliga sökarfönstret. Sökaren har lite svag tunnformig distorsion men det upplever jag inte som direkt störande. De vidvinkliga tillbehörssökare (21, 25 och 28 mm) som finns att tillgå för vanliga mätsökarhus, har ganska kraftig tunnformig distorsion, det är i så fall betydligt mera störande.

Jag har sedan förut en Color-Skopar 21mm/4 men har nu även skaffat Ultron 28mm/2. 21 mm ramen på R4A syns precis med glasögonen på vilket uppskattas, och ramen för 28 mm ligger tydligt innanför synfältet i sökaren. 35-ramen upplever jag som något liten och kommer därför använda R2A-huset för den brännvidden samt 50 mm. Cosina-Voigtländer har även ett hus vars sökare visar 1:1 och alltså är anpassat för 40-50 mm brännvidder samt tele 75 och 90 mm. Med det huset kan du fota med båda ögonen öppna utan problem.

Dom här Voigtländer-kamerorna är prisvärda alternativ till Leica M eller Zeiss Ikon. Mitt sökarlösa L-hus har jag haft sedan 2003 och det helmekaniska R2 sedan 2004-2005. Inget av dom har krånglat, förutom när en myra kom in i L-huset och fastnade mellan slutarlamellerna så att dom låste sig. En tandpetare fixade detta och sedan funkade den som vanligt igen. Husen har alltså gått problemfritt i 10 år. Mitt R2A hus har jag också haft några år nu och inte heller det har krånglat. Jag uppskattar tidsautomatiken så mycket att de andra två kamerorna fått vila alltmer.Betydligt fler rutor på filmerna blir rätt exponerade tack vare automatiken och knappen för exponeringslåsning på baksidan. Det ska vara lätt och enkelt att fotografera och det är det med A-husen. Utan automatiken blir det ibland inte så bra exponerat.  Detta var också en av anledningarna till nyförvärvet R4A. Om man som jag, också är analog fotograf fullt ut och alltså kopierar bilderna traditionellt i mörkrum, betyder perfekta exponeringar mycket mera för slutresultatet. Du har inte alls samma möjligheter att kompensera där som när du scannar dina negativ till datorn och redigerar i ps eller annat lämpligt program. Möjligheten att arbeta snabbt med tidsautomatiken är ytterligare en anledning till att jag gillar de här mätsökarhusen med tidsautomatik från Voigtländer väldigt bra.

Postat 2014-01-31 22:24 | Läst 3861 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Emaks betraktelser 28/Lägesrapport efter långt uppehåll i fotobloggandet över jul och nyår

Så var man då tillbaka med en ny blogpost. Efter uppehåll sedan  24 november...(!).

Helgerna har varit ganska lugna och fina, och kroppen fick vila från arbetet ovanligt länge den här gången. Har haft lite problem med nacken förut och den långa ledigheten var välbehövlig ur det hänseendet. Annars har man rört på sig en del rent konditionsmässigt, och det behöver pumpen. Men det enformiga arbetet med att mata brädor i en maskin är väl inte helt optimalt om man så säger. Bilderna nedan visar jobbarkompisen Andreas vid regelpallmaskinen, där jag står mest och arbetar. Har efter nackpproblemen fått byta hand att lägga i brädorna med, så jag växlar och det har förbättrat en hel del. Arbetsgivaren skickade mig också till företagshälsans sjukgymnastik och även den träningen har förbättrat. Tänk vad bra vi har det här i landet, inte ett öre behövde jag betala. Det är annars mest under vinterhalvåret de här bekymren med nacken kommer. När värmen smyger sig på framåt vårkanten brukar det mesta försvinna.


Bessa R2A och 35mm.



Tror jag körde Petersen-metoden här, dvs satte på blixten på den lilla Contax T som bilden är tagen med vid detta tillfälle.

Fotograferandet har väl inte legat på topp under vintern, men en del ströbilder har det blivit. Kanske kan det bli något i mörkrummet av det framöver? Jag använder mest min  mätsökarkamera Voigtländer Bessa R2A och har till den ett par Leica-gluggar 35mm och 50mm, samt Voigtländer 21 och 90mm. Ett äldre helmekaniskt Bessa R2 hus finns som backup. Till 21:an har jag även en sökarlös Bessa L med tillbehörsökare för 21mm, som också funnits med sedan 2003 då jag köpte den i paket med en 15mm superwide. Supervidvinkeln var dock så svår att använda eftersom mina fötter ofta kom med i bilderna, så den sålde jag och skaffade 21:an istället.

Mina tankar har så här vid den 28:e blogposten gått mot brännvidden 28mm. Men kamerahuset Bessa R2A visar bara ram för ner till 35 mm då den har 0,7 sökare. Och då jag har glasögon kan jag heller inte utnyttja området utanför ramen när jag komponerar (annars brukar många göra så då det brukar stämma bra med just brännvidden 28mm). Ett extra hus för vidvinklar har därför beställts, ett Bessa R4A som har vidvinkligare sökare (0,5) och ramar för 21, 25, 28, 35 och 50mm. Bör passa bra för min 21mm samt för den nya Ultron 28mm/2 som också beställts. Precis som den fina Color-Skopar 21mm/4 från Voigtländer är Ultronen i princip distorsionsfri, vilket uppskattas. Dock har den inte Leica-optikens jämna och fina utlysning utan vinjetterrar lite grand på de största bländarna. Men det kan jag leva med, precis som jag kan leva med att min Leica 35mm  har lite tunnformig distorsion. Ett hus för 21 och 28mm alltså, och ett för 35 och 50mm. Perfekt då jag ofta har två brännvidder med mig. Nu slipper jag byta optik och kan istället ha ett extra hus med påsatt optik i fickan eller kameraväskan.

R4A har den praktiska tidsautomatiken också, precis som R2A. Dessutom med möjlighet att låsa uppmätt värde. Snabbarbetat för snapshots mot andra mätsökarkameror som saknar den möjligheten. 2000-delen uppskattas likaså. Leica M är nog mera välbyggda kameror, men ska man ha de här för mig uppskattade funktionerna är Leicas alternativ alldeles för dyrt.

Och att jag i svartvitt fotar endast med film har ni nog redan hajat. Kör i småbild mest med Fomapan 200 och 400 idag, och framkallar i Rodinal 1+50. 200 när jag vill ha mindre markerat korn (den är en T-kornsfilm) och 400 när jag vill ha det lite ruffigare. Efkes/ADOX KB100/CHS100 (har ett stort lager i frysen då den slutat tillverkas) tar jag till när jag vill ha extra fint korn. Framkallas då i Adolux ADX, som ger denna traditionella enkelskiktsfilm med mycket silver och av formula från 1950-talet, ett extremt fint korn för sin känslighet. T.om finare än T-Max 100 som jag upplever det. Annars finns Efkes KB100/Adox CHS100 nu i en ny uppdaterad version. Den har jag inte provat än.

Ps. Såg också att man fått fram en ny version av Agfa APX 400. Intressant! Det händer en del även på den filmbaserade fronten.Ds


Postat 2014-01-26 14:45 | Läst 5118 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera
Föregående 1 2 3 

Nils Bergqvist

Skriver om

  • Fujifilm X-T2
  • Mörkrum
  • Vintage lenses
  • Rodinal/R09
  • Fomapan 200
  • Fomapan 400
  • Meyer-Optik Görlitz
  • Contax T
  • Bessa R2A
  • Carl Zeiss West Germany
  • Glas
  • XF 2.8/18-55mm
  • Acros setting
  • XF 2.8-4/18-55mm
  • Russian/Sovjet lenses
  • Bessa R4A
  • Moersch Easy Lith
  • APH 09 (Rodinal 1918)
  • X10
  • Speedmaster 0.95/35mm
  • BRD lenses
  • Summarit M 2.5/50mm
  • Strömbergshyttan
  • Carl Zeiss Ultron 1.8/50mm
  • Dogma 07
  • Ultron 2/28mm
  • Lomo LC-A120
  • KMZ Krasnogorsk
  • Summar SUMUS 2/50mm 1935
  • DDR lenses
  • Tri-X 120
  • Classic Chrome
  • Primoplan 1.9/58mm
  • XF 1.2/56mm
  • Moersch ECO 4812
  • Carl Zeiss Distagon 4/25mm
  • Lithprint
  • Fomabrom Variant IV 123
  • Emaks K888
  • Elements 5.0

    • Innehållskategorier

    Arkiv

    Kategorier

    Plusmedlemskap
  • Blogg
  • Premiumartiklar
  • Fri uppladdning
  • Bättre pris på försäkring
  • Portfolio
  • Rabatt på Fotosidan Magasin
  • Läs mer och köp
    • Fotosidan Magasin
    Prenumerera på Sveriges skarpaste fototidning, full av tips, kunskap och inspiration som gör dig till en bättre fotograf.

    Galleri Fotosidan
    Vårt finaste galleri där du ansöker med en bild för att bli publicerad. En jury fungerar som sluss till detta galleri.
    Fotosidan Akademi
    Vårt utbud av onlinekurser kallar vi Fotosidan Akademi. Här hittar du ett ständigt växande kursutbud med inspirerande inlämningsuppgifter och feedback från kursledaren.

    Följ oss

    Om Fotosidan
    Om Fotosidans redaktion
    Vanliga frågor (FAQ)
    Kontakta oss
    Annonsera
    Cookie- och integritetspolicy
    Generella användarregler
    Villkor
    Annonsera
    Webb / Print: David Elmfeldt
    Fotosidan | Fotosidan Magasin
    White Balance AB