EMAKS BETRAKTELSER 490/Och i förmiddags kom 101:an...

Jag kunde inte hålla mig borta från mörkrummet idag heller. På förmiddagen framkallades silvret i Lith 101 - 2020. Den blev lite speciell. Det Bulgariska Fokar-papperet Expo från Sofia har jag bara använt som ett enda snabbprov tidigare, och fick då lite hum om hur det fungerar i lithframkallare. Det kräver mycket längre exponeringstid än många andra papper, och tiden i framkallaren blir också extrem, såvida man inte värmer den kraftigare än normalt. Jag brukar start med ca 35 grader och sedan svalnar den. Nu startade jag med hälften från gårdagens sparade och förbrukade lithframkallare och sedan blandade jag andra hälften med nytillblandad. Fast jag hällde i kokt vatten i uträknad mängd efter att ha blandad i den nya i den från gårdagen. Så jag tror att starttemperaturen blev över 50 grader. Trots det så krävdes det ca 15 minuter i framkallaren. Belysningstiden var 4 minuter på bl 4 med ett negativ som var av normal kontrast och täthet. Men det blev bra i alla fall tycker jag. Så nu vet man lite mera om detta intressanta papper. Det blir lite som att lära på nytt, varje gång man provar att lithkopiera på okänt material.


Lith 101 - 2020.
Dansbaneskogen, Lessebo.
Fokar Expo Sofia, Moersch Easylith.

//

EMAKS BETRAKTELSER 489/Nu är det nummer 100.

Jag räknade på det idag. Mörkrumsarbetet med efterföljande sköljning, torkning och planing samt ev retusch, har tagit minst 500 timmars arbete  i anspråk hittills i år. Det är 3 månaders heltidsarbete ungefär. Och då är inte fotografering och filmframkallning inräknat. Lithkopiering tar tid, men det blir speciellt när man får till det. Här är nummer 100 i ordningen för 2020. Kan passa bra med en liten reflektion då. Sedan september månads början har jag gjort lithprintar av 30 st negativ, det blir en om dagen. Märks att man som pensionär har mera tid. Förr året kom jag upp i 60 st ändå, trots att jag jobbat heltid på mitt ordinarie arbete då. I år har jag varit fri från det arbetet sedan början på juli, med undantag för ett litet inhopp för några dar sen.


Lith 100b - 2020.
Ett 28 år gammalt negativ, lithkopierat på sovjetiskt Bromexpress-1, tillverkat 1988.

Nu har jag ju inte gjort "bara" 100 lithkopior hittills i år. Men några är unika ändå. Några finns också i version b. Ett fåtal även i version c. Sen de man misslyckats med helt och kasserat. Så det går åt lite mera papper än vid vanlig kopiering, när man lithprintar. Därför är det ytterligare en fördel med dessa gamla papper, inte bara att de oftast funkar bra för lith och ger fina effekter mot de flesta nya, de är relativt billiga också i jämförelse med de nyproducerade. Hittar man stora mängder så är det bara att köpa på sig. Inget att tveka om. Nånstans mellan 2 kr och upp till 5-10 kr per papper brukar man få ge i snitt beroende på storlek. Nyproducerat är ca 2-4 ggr dyrare än de dyraste gamla. Fast jag köper enbart oöppnade förpackningar, eftersom det finns en del okunniga blindstyren därute som får för sig att öppna dom i vanligt ljus när dom räknar hur många som finns kvar. Har t.om sett att man ibland lägger ut bilder på dom öppnade, och fotograferade i vanligt ljus. Ja världen är full av dårar och okunnigheten är vår sämsta vän.
//

EMAKS BETRAKTELSER 488/LITH 99b - 2020.

En bild från dagens dunkelkammarvistelse. Det är inspirerande att stå där i dunklet, med enbart det ganska svaga röda lyset. En del har musik på, men inte jag. I mörkrummet ska det vara tyst. Inget ska störa upplevelsen av bilden när man arbetar fram den, det är så jag vill ha det. Arkivet med lithprintar fylls på mest varje dag numera som det ser ut. Här var det åter det gamla ryska Bromexpress-1 (denna paket tillverkad 1988) som fick tjäna som pappersmedium. Ett härligt silvergelatin fiberpapper, som passar fint för lithkopiering om man vill ha den riktigt råa svärtningen och de infektuösa effekterna.


Lith 99b - 2020.

//

EMAKS BETRAKTELSER 487/Nytt från mörkrummet...

Lith 96 - 2020.

Jag har några äldre negativ med  sten och stenar, som jag ska ta mig an i mörkrummet innan jag ger mig ut med kameran på jakt efter nya att fotografera. Men när man letar bland negativen så hittar man en del annat också. Här var det tre bilder från Plåtslagarvägen i Lessebo i november 2009, som fick bli provkopierade på Kiev Universal-1, ett gammalt papper som jag köpt från Ukraina. Jag har mycket av det i stl 18x24 så jag behöver inte vara rädd för att använda dom i onödan. Jag har tänkt mig att göra en serie lithbilder på de här gamla sovjetiska silvergelatinpapperna, utöver Universal-1 även på Bromexpress som jag tror tillverkades av Slavich i Ryssland. Jag har mycket papper även av det fabrikatet på lager. Båda ger en ganska rå svärta och en lagom färgton som inte är överdriven när man lithframkallar dom (Universal-1 verkar ha lite mera färgton än Bormexpress). Dessutom diverse infektuösa effekter som inte så ofta uppkommer med andra papper, men som kan bli fina formelement i bilden. Den sista bilden, med det som på lithspråk kallas "pepparkorn", krävde 50 minuter i framkallaren, eftersom den då var avsvalnad till rumstemperatur och på gränsen till förbrukad. Ett annat papper som jag måste testa mera är det Bulgariska Fohar (Fokhar) Sofia. Har bara gjort en bild med det förut och det var lovande också. Jag hittade tre 100-packar 18x24 av det i Bulgarien.


Lith 97 - 2020.

Med det här papperet Universal-1, och även med Bromexpress, blir det ofta pepparkorn i den sista bilden innan framkallaren gett upp. Det kan man givetvis utnyttja medvetet, om man vill ha det. Annars får man använda den första eller som det oftast blir, den andra bilden, vilken i regel inte ger sånt vid den här spädningen jag använder. Den första bilden här är den andra i en ny soppblandning. Den andra bilden är den första efter att jag kasserat hälften av framkallaren och sedan tillfört hälften ny framkallare.  Då får man ungefär samma effekt som på den andra i ny soppa.  Och den tredje och sista bilden är den som jag gjorde efter den, i samma soppa. Så finkänsligt är det med lithkopiering och det här papperet från Kiev.


Lith 98 - 2020.

Mina motiv är ofta från bakgårdar, skräpiga eller övergivna miljöer. Eller från områden där de flesta inte ser något att fotografera. Men det kan vara nästan vad som helst. En som jag inspirerats av  vad gäller den här typen av motiv är Jan Bernhardtz, säkerligen välkänd av många. Vi är fb-vänner och följer varandra på Instagram. En av hans bilder hänger på väggen här hemma. Titta gärna bland hans bilder, och särskilt Berlin-bilderna, så förstår ni vad jag uppskattar och tycker är bra fotografi i denna genre. Han och Gerry Johansson har sopat banan med alla på Fb och Instagram det senaste året (för att använda en annan nestor, Micke Bergs ord). Men alla har vi vårt sätt att se vad som är intressant att göra bilder av i tillvaron. Och alla har vi utvecklat bildseendet på olika sätt och med olika inriktningar. När man hållit på så länge som jag gjort, så märker man också hur man utvecklats med åren. Och den utvecklingen har inte avstannat så här vid uppnådd pensionsålder, utan den pågår kontinuerligt som jag upplever det personligen. Men en del sitter givetvis kvar sen tidigare, det kan man nog aldrig undvika. Något sitter väl kanske också i generna?
//

EMAKS BETRAKTELSER 486/LITH 95b - 2020

Bilden här är alltså 95b, den andra kopian i soppan. 95a har lite lägre kontrast, men den blev godkänd ändå. Jag blandar lithframkallaren ganska svagt och får då max 3 bilder på en blandning. Börjar alltid med 35-gradig framkallare ungefär, och sedan svalnar den efterhand. En del använder värmeplattor, men jag har ännu inte hittat nån sån till rimligt pris, så har du tips tar jag gärna emot dom. Det krävs ju metallskål då också och då får man väl låta någon verkstad svetsa till en i rostfritt kanske? För uppvärmd framkallare spar mycket tid. Gör man tre och den första tar 5-10 min, så kan man räkna med att den tredje tar 20 min eller mer i framkallaren, innan svärtan nått den sk. snatch-pointen, då den måste ryckas upp och placeras i stoppbadet.


Lith 95b 2020.

Kiev Universal-1 stl 18x24cm är denna gjord på. 18x24 är ju inte så stort format men bilder behöver inte alltid vara stora. Och sen finns ju även möjligheten att skriva ut scanningen av den mindre bilden i större storlek. Kanske inte så roligt att göra det, men det går ju om man vill. Universal-1 verkar vara ett ganska häftigt papper i lithframkallare. Otroligt fin och lagom gulbeige färgton som inte är för stark, och så den lite smutsiga svärtan på det. Då blir det bra. Detta papper har också en tendens att ge lite längsgående "strukturlinjer" i svärtan, men det får man lära sig utnyttja, och behärska.

Vissa bilder kan ibland ändå vinna på att komma upp i storlek, så utskrifter i större storlek av dessa mindre lithprintar är då ett alternativ. Vad jag förstått så pysslar Fotografiska i Stockholm precis med det, att skriva ut silvergelatinoriginal i större storlekar när man har sina utställningar av fotografer vars bilder är just silvergelatin från mörkrummet. I så fall är man ju i gott sällskap om man skulle få för sig att göra det. Galleri Kontrast ska ha bildauktion nu på onsdag såg jag också. Rolf Adlerkreutz hade där en bild från 1970 på David Bowie i en version utskriven med bläckstråle i stl 52x70cm i upplaga på 20 ex. Utropspris 20.000kr. Men jag såg också Christer Strömholms bilder på ett galleri i Malmö för något 10-tal år sen. Där hade man gjort så också, skrivit ut några av hans bilder i upplaga på bläckstråle och exklusivare papper. Dessa låg i pris kring 5000kr, medan inte någon av de andra silvergelatinoriginalen som visades, kostade under 20.000kr. Med det räknesättet skulle alltså silvergelatinoriginalet på Bowie ligga kring 100.000kr...? Ja hur detta värderas vet de lärde säkert bättre, men det är idag tydligen fullt accepterat även inom den exklusivare gallerivärlden, att sälja bilder som scannats från originalen och sedan skrivits ut, för ganska höga summor.