EMAKS BETRAKTELSER 282/Inte bara glas i ljusboxen.

Experimenterande med det som faller ner. Det börjar redan komma lite höstfärger och nu har äntligen min nya adapter för Yashica/Contax objektiv också kommit (den förra var en billig skit som var felsvarvad) så jag provade att ta några bilder i ljusboxen med en Zeiss Tessar T* 2,8/45mm (pankaksoptik från 1980-talet). Blev nästan "för skarpt" tycker jag, men något annat var väl inte att vänta med just den gluggen. Det finns några såna här platta 45-or av olika fabrikat, Pentax, Konica m.fl. På en X-T2 blir det en 67,5mm.

Inväntar även några "nya" vintage optiker av olika brännvidder 1950- till 1980-tal,  som inhandlats på begagnatmarknaden, och det ska bli intressant att prova dom på min X-T2 när de kommer. Några ryska och några tyska, Mir, Helios, Zeiss Jena, Meyer-Optik Görlitz, Enna/Revuenon. Det är kul att fotografera med äldre objektiv på en modern kamera. Personligen tycker jag det fungerar bra då jag är van att ställa focus manuellt. Objektiven kanske inte alltid (med vissa undantag) har perfekta tekniska egenskaper, men de har utan tvekan karaktär som man kan utnyttja i bildskapandet.
//

EMAKS BETRAKTELSER 281/ Bara bokeh...

Experimentbilder med Helios 40-2 85mm/1,5. Full glugg. Undrar dock vad de skarpa små fläckarna i de sk "bubble bokeh"-ringarna är för något, dammpartiklar på frontlinsen?















Intressant det här med bokehn i olika optik. Moderna och lite mera avancerade konstruktioner har ofta en ganska utslätad och jämn bokeh som inte bjuder på så mycket konstigheter. Äldre och enklare optik däremot kan ha ganska speciella egenskaper vad gäller bokehn. T.ex Meyer-Optik Görlitz, som har en del väldigt speciella objektiv från 1950- till 70-talet. Trioplan och Domiplan (båda tre fristående linser), Primoplan, Primotar samt några till. De ryska Helios och originalet Zeiss Biotar kan även ge svirlande bokeh, vilket kan utnyttjas. Svirlet blir dock inte lika markant med en 1,5 crop sensor som i X-T2. Och ringarna i bubble bokehn blir likaså lite större än med en ff kamera. Idag har tillverkning av de gamla Meyer-Optik Görlitz-konstruktionerna återupptagits och säljs till skyhöga priser. Även de äldre har stigit i pris men kan hittas betydligt billigare på begagnatmarknaden än de nya. Jag har fått tag i några stycken, både Meyer-Optik, Helios och Zeiss Jena, som jag väntar med spänning på. En som kör med bl.a Domiplan och Primotar är Erwin Staudt. Länk här: https://www.flickr.com/photos/estaudt/albums/72157693130518031. Han fotar även med Zeiss Jena Tessar 2,8/50, använder studio och efterberabetar nog en hel del också. Men snyggt blir det i alla fall. Skulle tro att han även sätter samman flera exponeringar med olika focusinställning i studiobilderna, för att få lite större skärpedjup utan att förlora bokehn. På slutet av Meyer-Optik albumet finns även närbilder fotade utanför studion, där han utnyttjar Primotar- och Domiplankonstuktionernas bubble bokeh på ett förnämligt sätt..
//

EMAKS BETRAKTELSER 280/Jupiter 3+ som macro...

En optik som väl mest används till gatufoto , porträtt och liknande, kan den fungera som macro? Den gamla Zeiss Sonnar 1,5/50mm i rysk tappning från KMZ i Krasnogorsk, dessutom nytillverkad i 39mm Leicafattning. Satte den på mellanringen som används till Industar 50 3,5/50mm, när den inte sitter på en Zenit SLR med 39mm fattning. Då kom jag ner ordentligt i närgräns. Jag ville ha en ganska mjuk teckning och lite mjukare skärpa, så full glugg var givet. Resultatet blev så här.




 //

EMAKS BETRAKTELSER 279/Fotografi som står för sig själv...

När hjärncellerna sätts på prov och du själv får tänka ut något, känna något, associera till något eller uppleva något. Då är fotografi som mest intressant tycker jag. När man inte styr in betraktaren på något spår.



Fotografi (eller bild) är ju ett språk i sig. Det är en svår konst att tala med det språket, inte med ord eller förklarande texter. Möjligen är jag annorlunda än de flesta där, men det är den typen av fotografi som jag tycker bäst om, den som inte har några givna svar. Ibland stöter man på saker som ger känslor och associationer av olika anledningar, men som man kanske inte direkt kan sätta ord på. Eller något som man fastnar för men ändå inte riktigt kan förstå varför. Allt behöver inte stryka medhårs, allt behöver inte vara bedårande vackert, häftigt, spektakulärt, uppseendväckande eller tufft. Det måste finnas plats även för det som  inte har någon direkt förklaring.
//

EMAKS BETRAKTELSER 278/Motljus...

//