EMAKS BETRAKTELSER 279/Fotografi som står för sig själv...
När hjärncellerna sätts på prov och du själv får tänka ut något, känna något, associera till något eller uppleva något. Då är fotografi som mest intressant tycker jag. När man inte styr in betraktaren på något spår.
Fotografi (eller bild) är ju ett språk i sig. Det är en svår konst att tala med det språket, inte med ord eller förklarande texter. Möjligen är jag annorlunda än de flesta där, men det är den typen av fotografi som jag tycker bäst om, den som inte har några givna svar. Ibland stöter man på saker som ger känslor och associationer av olika anledningar, men som man kanske inte direkt kan sätta ord på. Eller något som man fastnar för men ändå inte riktigt kan förstå varför. Allt behöver inte stryka medhårs, allt behöver inte vara bedårande vackert, häftigt, spektakulärt, uppseendväckande eller tufft. Det måste finnas plats även för det som inte har någon direkt förklaring.
//