Emaks betraktelser 36/Baksidor - 3

Fortsättning av...

Del 1.
Del 2.

Emaks betraktelser 35/Fyra objektiv i tegelväggstest!

Ytterligare en testfotografering av tegelvägg med Voigtländers 28 mm. Passade också på att testa två andra objektiv samtidigt, Leica Summarit M 35 mm och 50 mm. Dessa har jag visserligen tegelväggstestat förut, men för att få en bättre jämförelse med Ultronen så gjorde jag testet en gång till. Sen satt det en film i min lilla Contax T som jag också passade på att framkalla samtidigt med den nytagna. Upptäckte då att även på den filmen fanns några testbilder av den vita tegelväggen, tagna i höstas. Contax T har en Zeiss 38 mm som fast optik. De fyra provade objektiven är alltså Cosina Voigtländer Ultron 28 mm/2, Leitz Summarit M 35mm/2,5, Leitz Summarit M 50 mm/2,5 och Zeiss T* 38 mm/2,8.

Filmen som användes var nu Fomapan 400 vilken framkallades i Adox APH 09 (Ur-Rodinalen enligt ett Agfa-recept från 1918). Ett ganska korkat val av film och framkallare för ett sånt här test kan tyckas, men jag ville se om även Fomas 400-film (precis som 200:an) blir grövre och skarpare i kornet med Rodinalen av äldre formula. Och som jag bedömer det nu blev den inte det. Jag kan inte se någon märkbar skillnad i kornstruktur mellan dessa filmer framkallade i APH 09 och de jag framkallat tidigare i Calbes och Fomas R09. Kan detta ha att göra med att 400-filmen är av traditionellt snitt, och inte som Fomapan 200 en T-kornsfilm? APH 09 rekommenderas ju speciellt för traditionella filmer och kanske passar den sämre för modernt plattkorn? Möjligtvis kan bilderna tagna med Contax T vara något grövre i kornet, men det beror nog i så fall på att den filmen exponerades ett antal månader innan den framkallades.

Ultron 28 mm/2:

   
bl 2                                               bl 2,8                                            bl 4

   
bl 5,6                                           bl 8                                               bl 11

 
bl 16                                             bl 22



Summarit M 35 mm/2,5:

   
bl 2,5                                           bl 2,8                                            bl 4

   
bl 5,6                                           bl 8                                               bl 11


bl 16



Summarit M 50 mm/2,5:

   
bl 2,5                                            bl 2,8                                           bl 4

   
bl 5,6                                           bl 8                                               bl 11


bl 16



Contax T med Zeiss T* 38 mm/2,8:

   
bl 2,8                                            bl 4                                               bl 5,6
                                                                                                                                                                     
   
bl 8                                               bl 11                                              bl 16


En bonusbild från den gamla filmen som suttit i Contax T ett bra tag. Min fru slet av hälsenan i september. Bilden tagen på akuten samma dag. Som synes är humöret inte allt för nedstämt och nu är hon på fötter igen.

Emaks betraktelser 34/Vad kan en tegelvägg berätta?

En hel del faktiskt. T.ex om ditt objektiv vinjetterar, om det har distorsion och hur skärpan ter sig i mitt och kanter/hörn. Jag brukar fotografera en vit mexitegelvägg intill mitt jobb i Skruv, baksidan av den gamla möbelaffären. Men nu fick det duga med den brunröda tegelväggen bakom Swedbank. Innanför denna finns bankvalv, men jag tror inte där förvaras några pengar längre. Man hanterar över huvud taget inte pengar längre på det lokala bankkontoret. Endast i bankomaten på framsidan finns det sedlar att hämta.

Testoptik för dagen: Cosina-Voigtländer Ultron 28 mm/2 med Leica M-fattning.
Avstånd till väggen ca 2-3 m. Frihandstagning med tider från 1/500 (bl 2) till 1/15 (bl 11). Optiken har även bl 16 och 22, men det testades inte då tiderna skulle bli för långa för frihandstagning.




Ultron 28mm, bl 2.


Ultron 28 mm, bl 2,8.


Ultron 28 mm, bl 4.


Ultron 28 mm, bl 5,6.


Ultron 28 mm, bl 8.


Ultron 28 mm, bl 11.

I nedre högra hörnet stod en tunna som skuggar lite, och till vänster tror jag att ett tak över en gångpassage mellen två byggnader skuggar lite grand. Men man ser nog rätt bra ändå hur optiken presterar. Min vanliga tegelvägg i Skruv är dock bättre vad gäller jämnt ljusinfall.

Vad kan man då säga utifrån detta inte helt ovetenskapliga test? Två saker är nog ganska klara.

1. Ultronen vinjetterar en hel del på stora bländaröppningar men minskar vid nedbländning. Den försvinner dock inte helt. Med en modern digital M-Leica eller med ett avancerat datorprogram, tror jag detta kan kompenseras så att vinjetteringen i princip elimineras. Men för oss helanaloga filmfotografer finns inga såna finesser. Vid förstoringsarbete i mörkrummet brukar dock en del av vinjetteringen kompenseras i och med att förstoringsoptiken också vinjetterar mer eller mindre, samt att utlysningen med kondensorapparat ofta blir mörkare i kanter och hörn. Vinjettering kan dock vara ganska välgörande fär många bilder och man ser ganska ofta att en del fotografer medvetet lägger på sån i efterarbetet/mörkrummet.

2. Ultronen är i princip helt fri från distorsion och därmed raktecknande. Även sånt kan annars kompenseras med moderna digitala hjälpmedel i datorn.

Vad gäller kontrasten så är den kanske något lite lägre på bl 2, annars ganska lika på alla bländare. Skärpemässigt så är den inte perfekt på bl 2, men  fullt användbar som jag bedömer det. Vid nedbländning till 2,8 förbättras den och från 4 är den mycket bra både i mitt, kanter och hörn. Bäst sammantaget tycker jag optiken presterar på bl 5,6 och 8, vilket iofs inte är så konstigt då de flesta objektiv brukar ha sin maximala prestanda just där. Ja, det är väl  i stort vad tegelväggen kan berätta för oss om den här ganska kompakta vidvinkeln.

Emaks betraktelser 33/Mera från bygdens son - En kommun i fritt fall...

Lessebo är en by på dekis. Ja hela kommunen är faktiskt i fritt fall kan man säga. Samma bygd som Sylvester Schlegel kommer från, och som han också sjöng om i helgens deltävling av melodifestivalen i Malmö. Bygdens son, ja vad ska man säga?

Först var det glasindustrin, där Orrefors-Kosta/Boda dragit ner personalstyrkan kraftigt och lagt ner bruken i Orrefors och Åfors under de senaste två åren. Nu återstår endast en produktionsenhet i den en gång så stora koncernen, den i Kosta där bara ca 30 personer arbetar kvar på den varma delen (hyttan). Så sent som på 1970- och 80-talen jobbade väl kring 100-150 personer enbart i hyttan, och säkert ytterligare 150 anställda i sliperi/måleri/gravering/packning. Som mest tror jag att 400-450 personer jobbade enbart på Kosta glasbruk när det begav sig. Och då fanns det också många fler bruk i drift.



Men det är inte enbart glasindustrin som är i kris. Lessebos massa- och pappersbruk har i dagarna minskat personalstyrkan från 180 till enbart 100 anställda. Detta efter ytterligare en konkurs i december 2013. Konkursen i december 2012, då Vida-koncernen ägde bruket, slutade med att de nytillträdda ägarna drog ner personlastyrkan från ca 250 till 180. Innan dess tror jag det var kring 300 som arbetade på Lessebo bruk under Klippans ägo. Så antalet anställda har väl minskat med nästan 200 personer under de senaste 6-7 åren. Detta är fullständig katastrof för en liten kommun som Lessebo med knappt 9000 invånare, och lägger man nerdragningarna inom glasindustrin på detta kan man undra hur framtiden ska te sig för denna bygd? Att det inte är så muntert här just nu är därför förståeligt. Bilderna kanske också visar lite av den smått tragiska stämning som lagt sig som ett lock över Lessebo samhälle och hela kommunen.


Pappers-och massafabriken.

Vid Lessebo bruk har det tillverkats papper sedan 1693. Det lilla handpappersbruket finns fortfarande kvar, sedan ett år tillbaka i egen regi med en ägare som satsar på att utveckla verksamheten. Och det verkar, i motsats till den maskinella massa- och papperstillverkningen, gå relativt bra. Handpappersbruket  i Lessebo måste vara något unikt, kanske världsunikt? Här har gjorts papper kontinuerligt i 321 år (!) med samma manuella metoder och verktyg. Ett kulturarv som borde vara av riksintresse, men frågan är om man ser det så från centralt håll i landets huvudstad?


Handpappersbruket. Här har det tillverkats papper med samma verktyg och metoder, kontinuerligt sedan 1693! Ett unikum som troligen väl skulle kvalificera sig som världsarv.

Lika unik är den svenska manuella glasindustrin i sydöstra Sverige (det sk. glasriket). Här har man i större skala tillverkat hushålls- och konstglas sedan 1742 då Kosta glasbruk anlades, även detta med i princip samma metoder och verktyg som användes från början. Men intresset från rikets styrande för detta kulturarv har varit otroligt svalt. Inte mycket pengar har kommit glasindustrin till del efter Nils G Åslings stödmiljoner på 1970-talet, då storkapitalisterna med bl.a Vallenberg-koncernen i spetsen tog över de krisdrabbade glasbruken, enkom för att få dessa miljoner av staten (som jag bedömer det). Här villkorades nämligen bara att driva de ingående bruken i tre år. Flera Kosta- och Orreforsägda mindre bruk i regionen lades sedan ner helt, efter att man drivit dom den tid staten krävde för att dela ut miljonbidragen. Pengarna som delades ut då gick rakt ner i storfinansens fickor, och människor här nere fick inga nya jobb. Tvärtom fick de betala med arbetslöshet och avfolkningen av bygden tog fart. Storkapitalet hade inget intresse av att driva bruken vidare som förr. Då var det flera lokala glaspatroner som ägde och drev verksamheten, ofta med nollresultat eller t.om med förlust vissa år. Men sammantaget gjorde man sig en liten vinst ändå. Och det var tillräckligt, för här var det kärleken till glaset och hantverket som var drivkraften, inte suktandet efter storvinster.


Bruksgatan.

Men visst finns det kvar en del företag här ändå. Det som varit grundstommen för kommunens näringsliv sedan urminnes tider håller dock på att raseras. Och jag vill inte tänka på vad som ska hända om Lessebo bruk tvingas stänga helt. Jag tror att det kommer dra med sig en del andra verksamheter i fallet också. Ungdomsarbetslösheten i kommunen är den högsta i länet och vi tillhör de mest skuldsatta i landet. De yngre flyr till regioner där det finns jobb...


Stationsgatan. I detta hus bottenvåning fanns förr bibliotek, bank, polis, kemikalieaffär och matservering. Idag inhyses kommunens fjärrvärmebolag samt bostadstiftelsen där. Båda förlustverksamheter för kommunen, som kostat skattebetalarna stora pengar de senaste åren.


Stationsgatan. I den mittersta stora  lokalen fanns till för något år sedan en pappershandel med presentaffär. Idag är dom lokalerna lediga.

En del hyreslängor har redan rivits. Några som hotats med rivning har dock köpts av ett företag som ska renovera upp dom och sedan hyra ut till studenter i Växjö och Kalmar, där bristen på studentbostäder är stor. Man lockar med subventionerade buss- och tågresor och i Nybro har konceptet fungerat bra. Vi får hoppas det går lika bra i Lessebo.


Stationsgatan 24. Här bodde jag och min fru Margreth mellan 1979 - 82, Margreth sedan 1977. Huset ovanför har rivits. Även 24:an skulle rivas men räddades av samhällsinnevånare som protesterade. Det har stått tomt många år men nu har en privat intressent köpt det för att renovera upp och hyra ut till studenter.

Annars har vi ju vårt eget miljonprogramsbygge även i Lessebo. Detta i form av kvarteret Hackan. Idag med en blandad befolkning av infödingar, flyktingar och gruppboende med särskilda behov. Lessebo tar emot mycket flyktingar. Ett av husen i Hackan hyr Migrationsverket enkom för ensamkommande flyktingbarn. Och i Kosta finns en förläggning utanför samhället vid Visjön, där fn 130 flyktingar hyses av Migrationsverket.


Kvarteret Hackan, Rasthagsvägen. I detta huset bodde vi under 1983.


Hackan.


Hackan, mot Odengatan.


Hackan.

Och så har vi vårt stolta Folkets Hus i Lessebo. Fram till 1980-talet sjudade här av aktivitéter i form av studiecirklar, bio, diskotek, teaterföreställningar, fritidsgårdsverksamhet mm. Men för några år sedan gick föreningen i konkurs och huset är numera privatägt. En bioförening fortsatte men fick läggas ner i höstas då det inte längre kom något folk på föreställningarna. Kommunens huvudbibliotek är dock inhyrt i lokalerna och även pensionärsdanser hålls här. På övervåningen brukar också muslimska flyktingar hålla sina fredagsböner. Pensionärerna är väl förresten de enda som håller föreningarna vid liv i komunen numera. Hur det ska gå när 40-talisterna inte orkar längre kan man lätt räkna ut...


Lessebo Folkets Hus.

Även naturlandskapet vid sjön Läen kan vid denna årstiden te sig lite dystert och grått. Så jag avslutar med några bilder från strandpromenaden längs sjön.


Sjön Läen vid Strandpromenaden.


Läen vid luckorna.


Läen med Lillö.

Inte för att jag vill vara elak, men jag tror att ni som bor i expandernade stadsregioner inte alltid känner till hur det ser ut utanför stadsgränserna i Konungariket Sverige. På många ställen är det kris i ordets rätta bemärkelse, och jag tror att en del sk "landsbygdspartiers" tillbakagång och andra lite mera nationalistiska partiers framgångar, delvis kan förklaras med denna allt större differentiering mellan stad och land. Men vi får ändå hoppas att allt ordnar sig till slut. På något sätt brukat det ändå  det...

Emaks betraktelser 32/"Bygdens son" på vandring genom byn...

Det var ett tag sedan jag tog en tur med kameran genom byn. Men idag den 1:a februari var det ingen större  snöyra och då passade jag på. Disigt och grått däremot, och det gör sig bra i vartvitt. Hade dock inte räknat med att filmframkallaren APH 09 (Ur-Rodinalen enligt recept från 1918) skulle ge så pass grovt korn med Fomapan 200. Den modernare Rodinalen som jag använt förut, Calbe R09 och Fomadon R09, har inte gett denna distinkta och skarpa kornstruktur med Fomapan 200. Tvärtom har de gett den filmen ett ganska moderat och återhållet korn, jämförbart med T-Max 400 i samma framkallare. Men skillnaden i resultat mellan de olika Rodinal-varianterna visade sig alltså vara ganska stor. Något att lägga på minnet för framtiden, det var första gången jag provade APH 09. T-kornsfilmen Fomapan 200 fick nu ett korn som var tydligare än Fomapan 400 i vanlig Rodinal som jag upplever det. Nästan i paritét med T-max 3200 faktiskt. Men jag tycker ändå det blev ganska fint och stämningsfullt. Fotografi kan se ut på många olika sätt och en tydlig kornstruktur tycker jag många gånger kan tillföra bilderna något som den digitala fotografin saknar. Visst, du kan lägga på korn i efterhand i ps, men själv tycker jag sällan det blir jämförbart med äkta korn där det är silverkornens struktur som bygger upp bilden och dess detaljer/delar.


Lindgatan, Djurhult.


Kraftledningen som försörjer Lessebo bruk med ström.


Pappersbrukets hålldamm.


Herrgården från 1700-talet, även kallad Flustret.


Stationsgatan nedanför kyrkan.


Högstadieskolan Bikupan.


Vid Bikupan...


Vid Bikupan...


Framför grusplanen vid Bikupan.

Ja så kan det se ut när bygdens son hänger kameran runt nacken och sätter på sig kängorna för en tur genom byn. En kamera med objektiv som fö användes första gången (Voigtländer Bessa R4A med Ultron 28mm/2).