Närkontakt

Närkontakt med ett får. Och ett digert efterarbete med att göra rent ett, guskelov, uv-filter och inte en frontlins från en tackas kärleksfullt våta kyssar. Och detta trots ett omfångsfullt motljusskydd.

(Nu snackar vi oskärpa. Frågan är på vilket hårstrå skärpan ligger. Nikkor 24-70 2,8.)

Gruppboende

Det här hittade jag på Otterön utanför Grebbestad i somras. Men först nu såg jag att ett par havstulpaner bosatt sig på ett ostron som i sin tur bosatt sig på en blåmussla. Och då infinner sig frågan, hur är det med grannsämjan? Men det kanske fungerar bra. Man kan ha glädje av varann även om man är olika. Så blötdjur man är.

( I brist på sysselsättning riggar jag upp för makrofoto. Då är det inte oskärpans år 2018 som gäller. Ljussättningen är enkel. Ett ljust rum och en reflekterande pappskiva. Problemet är att få hyfsad skärpa genom hela skärpedjupet. Och så kan jag inte låta bli att tänka på nyligen bortgångne Stefan Ohlsson. Nu får vi förvalta det vi lärt oss. Nikon D800 Nikkor Mikro 55mm.)

September 17

Spenörten. I september. Går ner till bryggan i sista ljuset. Det är här i den här lilla strandskogen, det lilla makroklimatet som årens första blåsippor dyker upp. Nån gång i mars brukar det vara. Alltid lika hoppfullt.

Det enkla livet

Den klotrunda zuccinin har lite mer smak än den mörkgröna köpesquashen. Lite nötigare som man ofta säger. Plantorna har gett bra i år. Idog vattning trots torkan har gett resultat. Bönorna är en ganska gammal sort med mycket smak och textur ( sånt vi normalt kallar tuggmotstånd tror jag.) Så rullas odlingarna sakta ihop. Skördetid. Häromdagen kom den första lilla höstkänslan hit ut. Skärgården ligger en eller ett par veckor efter. Man går och plockar. Gör ett par knop. Det enkla livet.

Något saknas

Vad då? Jag tar en sväng ut på fjärden. Ljuset är påtagligt mjukt. Milt skulle man kunna säga. Men vad är det som saknas? Kondensstrimmorna från flygtrafiken in mot Arlanda. Eller bortifrån. Det här råkar vara en tillfällighet. Jag kollar på flightspotting. och, jo nog är det en hel del kärror i gång däruppe. Men just vid detta tillfälle är det märkvärdigt lugnt.
Och senare. Det blev en svart natt. Men lika fullt lyser stjärnorna.

(Norröran, Sundaskären i Svartlögafjärden. D800 24mm. Jag tycker fortfarande att det är kul att ta vidvinkelbilder med antingen väldigt låg, eller hög horisont.)