Holy Land USA

En regnig dag i april körde jag upp till Waterbury, Connecticut. Anledningen var en katolsk mässa – något jag sällan sysslar med. Men den här var något speciellt. Den skulle hållas på en plats som kallas Holy Land USA. Det började på 50-talet. Den djupt religiöse advokaten John Greco mindes sin barndoms Italien med dess små helgedomar i bergen. Han hade gott om pengar, och ville göra något liknande. Han köpte en kulle i Waterbury och började bygga miniatyrversioner av platser från Bibeln. Materialen var lite av varje som han kunde komma över – cement, tvättmaskiner, avloppsrör, eternitplattor. Det blev en väldig hit bland katoliker, och tiotusentals kom dit varje år. På 80-talet blev Greco sjuk och avled, och hans temapark föll sönder. Nu jobbar några kämpar med att återställa platsen, en bit i taget. Det blev ett reportage i tidningen American Trails, ute nu.

Hemmavid

Jag är hemma i Östergötland en tid. Besöker platser som bär på många minnen och glädje. Träffar goda vänner och familj. Platser och människor jag alltid längtar till. 

Översvämning

"Flash flood" är ett begrepp jag fått stifta bekantskap med allt mer på senare tid. När molnen dumpar mängder av vatten på kort tid, över stormvattensystemens kapacitet. Igår drog det fram västerifrån. Nödsignal på allas mobiltelefoner och vi fick skynda hem för att stänga fönster som lämnats öppna, men snabbt var det ordentligt med vatten på vägarna, och på vissa håll hade det rentav blivit någon sorts övertryck i avrinningsbrunnarna, som istället sprutade ut mer vatten. Jag knatade ut en kort stund med den vattentäta kameran, eftersom jag redan var genomblöt, och stod med vatten upp till smalbenen. 

Samverkan mot livsmedelsöknar

Ett utbrett amerikanskt problem är i hur hög grad tillgången på hälsosam mat är en klassfråga. "Livsmedelsöken" brukar man tala om. Bättre mataffärer tenderar att ligga på avstånd som mer eller mindre kräver bil, och har man ingen bil, är man hänvisad till kvartersbutiker där mat med högst tveksamt näringsinnehåll säljs. Många av New Londons invånare kämpar med ekonomin, och mat är ett problem även här. Föreningen FRESH New London har några strategier. De står för ett antal koloniträdgårdar runtom i stan. Nu, under sommarmånaderna har de en ungdomsverksamhet som syftar till att öka kunskapen om och intresset för odling. Klart populärt. Odlingslotterna hyrs ut till en inkomstprövad kostnad av 10-20 dollar per år, men kan man inte skrapa ihop det, så säger de inte ifrån om någon vill odla i stan. Det senaste projektet är "snack beds" där vem som helst som går förbi kan, och uppmuntras att ta lite grönsaker. 

Jag har tidigare skrivit om dem i ETC. Sedan nyligen tydligen bakom betalvägg.

Föreningen bad mig dokumentera en dag i ungdomsverksamheten. Knallhård sol mitt på dagen gjorde att jag fick lov att fotografera som jag trivs allra bäst: centralslutarförsedd kompaktkamera och blixt. 

Den långsamma vägen

Jag åkte med min fru till Burlington, Vermont, där hon går en utbildning. Fyra och en halv timma trist motorväg upp till en väldigt trevlig stad. Hem åkte jag solo, och såg inte fram emot att nöta motorväg. Istället bestämde jag mig för att ta god tid på mig, och ta en kortare, men kurvigare, långsammare väg. Google maps försökte ideligen tillrättavisa mig: jag skulle spara fyrtionio minuter om jag bara åkte upp på I89:an.

Det blev en fin tur genom New Englands byar. Jordbruksbygd och gamla bruksorter. Och så stannade jag till i Shelburne Falls, Massachusetts. 1908 byggdes där en spårvagnsbro som förband Shelburne med Buckland med persontrafik och lättare godstransporter. Men så kom bilen. Järnvägen gick i konkurs, och kvar fanns en bro som ingen behövde, men som var för dyr att spränga. 1928 skrev Clara S. C. Barnard till den lokala tidningen med ett idé hon fått från vännen Antoinette Burnham innan denna dog: bron borde göras om till en "skönhetsbro". Shelburne Falls Women's Club skred till verket och planterade blommor, och än idag är Bridge of Flowers ett vackert och mycket omtyckt promenadstråk. Mer än 80 år före New Yorks berömda High Line, kan nämnas.

Jag testade också, som i sista bilden, att använda PC-28:an och D810 som panoramakamera, vilket funkade utmärkt. Kameran på stativ, full skift åt höger, vrid objektivet 180 grader, och en tredje exponering oskiftad. Om den sista behövs är jag inte hundra på, men det gav Lightroom lite mer att jobba med när det skulle slås ihop. En helt okej lösning för mig som inte har råd med vare sig Hasselblad X-Pan eller Fuji 617.