Den långsamma vägen
Jag åkte med min fru till Burlington, Vermont, där hon går en utbildning. Fyra och en halv timma trist motorväg upp till en väldigt trevlig stad. Hem åkte jag solo, och såg inte fram emot att nöta motorväg. Istället bestämde jag mig för att ta god tid på mig, och ta en kortare, men kurvigare, långsammare väg. Google maps försökte ideligen tillrättavisa mig: jag skulle spara fyrtionio minuter om jag bara åkte upp på I89:an.
Det blev en fin tur genom New Englands byar. Jordbruksbygd och gamla bruksorter. Och så stannade jag till i Shelburne Falls, Massachusetts. 1908 byggdes där en spårvagnsbro som förband Shelburne med Buckland med persontrafik och lättare godstransporter. Men så kom bilen. Järnvägen gick i konkurs, och kvar fanns en bro som ingen behövde, men som var för dyr att spränga. 1928 skrev Clara S. C. Barnard till den lokala tidningen med ett idé hon fått från vännen Antoinette Burnham innan denna dog: bron borde göras om till en "skönhetsbro". Shelburne Falls Women's Club skred till verket och planterade blommor, och än idag är Bridge of Flowers ett vackert och mycket omtyckt promenadstråk. Mer än 80 år före New Yorks berömda High Line, kan nämnas.
Jag testade också, som i sista bilden, att använda PC-28:an och D810 som panoramakamera, vilket funkade utmärkt. Kameran på stativ, full skift åt höger, vrid objektivet 180 grader, och en tredje exponering oskiftad. Om den sista behövs är jag inte hundra på, men det gav Lightroom lite mer att jobba med när det skulle slås ihop. En helt okej lösning för mig som inte har råd med vare sig Hasselblad X-Pan eller Fuji 617.
Gillas!
//GöranR
//GöranR
Och detsamma!
Jag har förresten släkt (ingift) i krokarna. Du var inte i Ashfield och Gray's Sugarhouse?
//G