Nordirland

En fantastisk sak med att frilansa är att man ofta väljer var man jobbar och med vem. Man kan exempelvis välja att jobba med sina bästa vänner. Jag och Johannes Frandsen pluggade foto på Viebäcks folkhögskola en gång i tiden och hörs sedan dess nästan varje dag. Vi har också gjort en längre reportageresa tidigare, och bestämde oss för att det var dags igen. Denna gång satte vi siktet på Nordirland. Det finns självklart ett osäkerhetsmoment i det här att man själv bestämmer vad man ska göra. Man lägger mycket tid på att väcka intresse från tidningar och tidskrifter, och inte alltid går det hem. Vi var på håret att ge upp, eftersom det inte skulle betala sig. Då rasslade det till i mailkorgen och vi hade plötsligt fullt upp, och det var bara att boka flyg, hyrbil och airb'n'b. Turligt för mig är att det har storsatsats på billiga direktflyg från min närmaste flygplats, Providence, Rhode Island till flera Irländska flygplatser.

Vi möttes upp i Dublin med en halvtimmes mellanrum, hoppade in i hyrbilen, borstade av hjärnans vänstertrafikslob och körde in mot Trinity College, där en lika kär vän och klasskamrat, David, råkade vara för att föreläsa, och tog en snabb lunch innan vi styrde mot gränsen.  

Sedan följde tio intensiva dagar, de flesta fullproppade med intervjuer till de åtta reportagen vi hade beställda, men eftersom vi båda i första hand är fotografer, i andra hand skribenter, avsatte vi rejält med tid till enbart bild. Inte sällan dras man till ungefär samma bilder, och därför gjorde vi det till en vana att dela på oss, ta en timme eller så till att fotografera, och sedan samlas igen. Vi hade båda med mellanformatskameror, och lyxade till det med att plåta utan helt klar tanke på till vad, vid sidan av de beställda jobben.

Att käka kom i andra hand. Med ont om tid blev det långa arbetsdagar, och därför en klassisk brittisk trekantsmacka från en nattöppen mataffär, en Guinness och en påse chips till middag. Ändå inte det sämsta.

Eftersom Johannes har bott en tid i Belfast, även om det var 15 år sedan hade vi lite kontakter där. Bland annat hälsade vi på den utmärkte fotografen Frankie Quinn.

Resultaten av dessa arbetsdagar kommer kunna ses i tidningar som Rum, Amnesty Press, Aftenposten, Hufvudstadsbladet, Pedagogiska Magasinet, Frihet med flera. En mycket lärorik, intressant och rolig resa. Och några avstickare gick att göra för nöjes skull. Att gå till en pub innebar nästan alltid att man hamnade i ett intensivt samtal med pratglada irländare, som Gerry och Ena, vilket hjälper oss mycket med att förstå ämnena vi jobbar med.

Nu gör vi det gemensamma arbetet att slutföra det hela, och materialet är en fröjd att jobba med. Eftersom vi befinner oss 600 mil från varandra, så jobbar vi genom Google Drive, vilket fungerar väldigt bra.