En milstolpe

Som fotograf har man ju några delmål uppsatta. Jag minns att jag runt 2014 såg en intervju med Joyce Carol Oates, författaren till över hundra böcker sedan 1960-talet, och i högsta grad aktiv. Jag tänkte att en dag ska jag fotografera henne. Då och då gör jag uppdrag åt Svenska Dagbladets Kulturmagasin, och en morgon hade jag mail från bildchefen. Hade jag möjlighet att åka till Princeton och fotografera henne. Hennes roman om Marilyn Monroe från 2000, Blonde, har blivit film, och som vanligt hade en ny roman kommit ut. Och javisst, jag hade nog ställt in nästan vad som helst för det. Jag uppskattar henne som författare, och har läst ett gäng av hennes böcker, som ofta ger en fin och ibland lite skrämmande inblick i beteenden hos människor i det amerikanska samhället – särskilt i nordost. Jag hyrde bil, åkte och hämtade upp min kollega i Brooklyn och åkte till Princeton. Mina föräldrar var på besök och tog chansen att åka med för att kolla in stan – en väldigt trevlig liten universitetsstad.

Det var verkligen ingen lätt intervju. Hon är blyg och tillbakadragen, samtidigt väldigt krävande. Stämningen gick upp och ner. 84 år gammal bryr hon sig nog inte så mycket om att filtrera. Däremot gjorde hon det ganska lätt för mig. Hon har ett stort intresse för bildkonst, och är änka efter en duktig amatörfotograf vars bilder pryder väggarna i hennes stora vardagsrum. Hon frågade mig var det vore bäst att sitta för ljusets skull, och samarbetade ganska muntert när jag bad henne gå till olika rum, och visa runt i trädgården. Jag fick också mitt exemplar av hennes senaste roman Babysitter signerad, "warmly". 

Jag hade packat halvtungt. Det är alltid en svår avvägning. Man vill vara beredd på alla möjliga förhållanden, men vill samtidigt inte tyngas ner av för mycket utrustning, och det ska gå fort att sätta ihop allt. Valet föll på en D810 med 28mm, en med 60mm. 105/2,5 som extra, och en Sony med 16-70 för att ljudlöst knipa bilder under själva intervjun. En blixt och paraply kom också med, men det befintliga ljuset var så fint att det fick räcka med det.

Sen får man se vad nästa milstolpe kan tänkas bli. Tom Waits?