Till det långa skärpedjupets lov och om att springa i tomtedräkt

Nästan alla som fotograferar drabbas förr eller senare av det korta skärpedjupets förtrollning. Och visst är det tjusigt när ett ansikte glider över i oskärpa och sticker ut från bakgrunden, eller att kunna fokusera extra på en liten detalj. Det är också enkelt, och där finns en fara i att bli bekväm och göra full glugg till universallösning i alla sammanhang. Istället för att använda kompositionen som verktyg för att skilja ut huvudmotivet, finns en risk att man komponerar slarvigt och vrider på bländarringen. En nyttig övning är att fotografera med kompaktkamera med liten sensor eller mobilen.

I mitt långkörarprojekt om amatörlöpning har jag använt nästan alla kameror jag äger. Panasonic LX3, GX1,  Canon WP1, Rolleicord, Mamiya C330, Ricoh GR1s, telefonen och nu senast Olympus Tough TG5. Och jag måste säga att när det gäller att vara mitt i händelserna och skapa en känsla av närvaro, så trivs jag med de små sensorerna. Olympusen har lite väl risiga brusnivåer i många lägen, men ingenting som inte går att leva med om man jobbar lite med det och snabb som en vessla är den. Så från det ena till det andra kommer några bilder från det senaste loppet till samlingen: "Run for a Claus", cirka fyra kilometer sprungna av några hundra glada tomteklädda människor.