Mattias Lundblad
Farmor
I måndags gick min farmor bort. Inte på något sätt oväntat, vid 93 års ålder. Det gick fridfullt till, många i familjen fick möjlighet att ta farväl, och jag tror att hon var nöjd så.
Bilden är från sista gången hon orkade gå uppför backen till sommarstugan för att fika. När det var dags att åka hem tog vi en extrasväng och spanade på det just då obebodda huset, där hon och farfar bodde några år på 80-talet och där jag har några av mina tidigaste minnen från.
Jag önskar kanske att jag gjort verklighet av att inför kameran be henne berätta mer om sitt liv. Hon var en mycket privat dam, som inte så gärna pratade om vad hon tyckte och kände, och det var nog därför det inte blev av.
Nu blir det snart en vända till Sverige för min del, för att delta i begravningen.
Höst
Hösten är en favoritårstid. Därför är det härligt att den är ganska utdragen här i Connecticut. Lika vackert som när det slår ut på våren är det på andra sidan av växternas livscykel när det vissnar och bryts ner för att ge näring till nästa år. Inte minst blir det vackert på bild.
Ett av gallerierna i stan har en öppen inbjudan för fotografer till en utställning på temat metamorfos. Det blev något att jobba fort på, eftersom deadlinen är tight. Med motiven bokstavligen på bakgården dammade jag av ett par gamla kameror: en nio år gammal Panasonic LX3, och en GH1 med en Pentax 25/1,4 avsedd för övervakningskamera. Den förra för att det är en grym närbildskamera på fri hand, med sin korta närgräns i vidvinkelläge och hyfsade skärpedjup på nära håll. Den senare för att det är något särskilt med karaktären i objektivet.
Snabbt redigerat och ivägskickat till bläckstråleutskrift, med förhoppning att kvala in med en serie om tre.