Löpning

Under flera år har jag intresserat mig för löpning som fenomen, och följaktligen fotograferat det, vilket jag tidigare behandlat i bloggen. Jag har gett mig på några lopp, för att kunna fotografera från insidan och få något annat än bilderna från sidan. Men det innebär förstås en del problem, som att det är skitsvårt att fotografera medan man försöker hålla jämnt tempo med andra. Hursomhelst, så har jag följt några av New Yorks löparklubbar på Instagram, men en av dem började följa mig. Jag skrev och frågade om jag fick komma och plåta, och det gick bra. På pappret lät det som en ganska måttfull grupp med korta rundor. Nacho, som ledaren heter, bjöd in mig att springa med. Och eftersom jag gärna hoppar på saker, så tackade jag ja. Jag passade också på att boka tre konstutställningar att skriva om den dagen för att få ekonomi i resan, klev på tåget och åkte till New York med ett mycket tajt schema.

Det blev jättevarmt, runt 30 grader, men det kändes som att det skulle gå vägen att kuta. Det är något med löpare som är så väldigt sympatiskt – hur man hjälper varandra att bli bättre och tänja på sina gränser. Det är så medryckande att jag inte riktigt tänker på vad jag ger mig in på. Det skulle vara en typ av skattjakt, där man tog sig till fem platser, tog en selfie och skickade in. Men det tog nog inte tio minuter förrän kameran, 30 grader och 40 år riktigt kändes i kroppen. De flesta var nog tio år yngre, väldigt snabba och manövrerade trafiken mycket bättre än en småstadsbo som jag. Jag vek av efter en stund och tog tåget hem. Men jag fick några bilder inför loppet, och till nästa gång byter jag strategi, och väljer nog att antingen springa eller fotografera. Om jag inte får mitt vanliga infall. 

Fuji X100F, X70, blixt.

Digital-analog hybrid

Ända sen jag såg Anton Corbijns utställning på Kulturhuset i Stockholm 2001 har jag varit väldigt förtjust i lith-kopieringstekniken. Även Cato Lein är en inspiration, liksom Nils Bergqvist som håller fanan högt här på Fotosidan. Under åren har jag gjort några försök, varav ett fåtal varit ganska lyckade, men det har varit alltför beroende av slumpen för min smak. Gamla papper jag fått till skänks på den tiden utgånget fotomaterial fortfarande gavs bort till bättre behövande. Nu har jag åter gett mig tusan på att få till det. Men jag plåtar inte så mycket på film längre, så alternativa metoder får fungera. Det fick bli en hybrid av digitala bildfiler och mörkrumsteknik, och jag måste säga att det fungerar bättre än jag vågat hoppas. 

Jag tog några bildfiler, redigerade dem som jag brukar i svartvitt, och inverterade och vände bildytan. Sedan åkte de ut på Inkpress film på min Canon Pro-1000 i storlek för att passa på 8x10 tums papper. 

Min ständigt generösa kompis Whitey ett par trappor upp från mitt kontor lånar ut sitt mörkrum och där tar den kemiska delen av processen vid. Kontaktkopiering på blankt Fomatone MG fiberpapper. Framkallning i Moersch Easy Lith. Och faktiskt gör det skäl för namnet. Det är ganska enkelt att trimma in processen. Men efter ett tag blir det lite kaotiskt i takt med att framkallaren förbrukas, och det går fort. Då börjar jag skvimpa i lite lösning direkt ur flaskan då och då. Det blev mycket mjukare än jag förväntat mig, och framkallningen har inte stuckit iväg som den ju kan göra. Men behagliga toner.

Den digitala delen i processen är meningsfull på flera sätt. Inte minst får man väldigt konsekventa negativ, och håller på så sätt nere pappersförbrukningen – det går helt enkelt att räkna med att samma exponeringstid kommer fungera. Om ett par månader ska jag ställa ut några bilder tillsammans med fru och två vänner, och det blir nästan helt säkert den här tekniken från mig. Det finns något väldigt vackert och livfullt i själva materialet och dess ostyrighet. Bläckstråleutskriftens stora förutsägbarhet och höga kvalitet är förstås dess stora styrka, men på en gallerivägg blir det också en nackdel, särskilt när man ställer ut tillsammans med målare, grafiker och tecknare.

Jag får se om det så småningom blir aktuellt att ändå arbeta med lith direkt från film. Nu fick jag slut på material, och tyvärr måste jag byta framkallare till Arista på grund av att Moersch är slut i hela USA. Förhoppningsvis blir resultatet snarlikt och jag får till ett utställningsmaterial.

Min enkla kontorsskanner gör inte kopiorna riktigt rättvisa, men bättre än inget.

Nikon D810, PC-28/3,5, Inkpress transparency, Fomatone MG, Moersch Easylith

Fujifilm X70, Inkpress transparency, Fomatone MG, Moersch Easylith

Olympus TG-5, Inkpress transparency, Fomatone MG, Moersch Easylith