Polen

Polen är ett land jag återkommer till. Det är så mycket som fascinerar med dess märkliga historia och komplexa nutid. I april reste jag dit med min kollega Natalie, för en vecka av reportagejobb om energipolitik och HBTQ-rättigheter. När vi var på plats kom beskedet om Tjetjeniens grova våld mot homosexuella män. Vi följde med organisationen Lambda till en solidaritetsmanifestation utanför ryska ambassaden i Warszawa för en nyhetsartikel i ETC.

Under veckan träffade vi energiministern, ordföranden i Solidarnosc-avdelningen för energi- och gruvarbetare, representanter för Greenpeace och Polski Smog Alarm. Vi åkte runt i södra Polens kolgruvområden, liksom ett område där man satsat stort på solpaneler. Polen halkar efter i begränsningarna av klimatutsläpp, och vad gäller lokala föroreningar ligger 33 av Europas 50 hårdast drabbade städer i landet.

För mig var det ett kärt återseende av Warszawa och Kraków, och en ny bekantskap med Katowice. Katowice, Bytom och Chorzow kallades "Dödens triangel", på grund av den tunga industrin som förorenade luften i en nästan ofattbar grad. Idag är det långt bättre, men fortfarande möts man av synen av ett stort kolkraftverk vid infarten till stan, och många hyreshus är fortfarande uppvärmda med kol, vilket gör att luften sticker i näsan, även under relativt varma dagar när få eldar. Det går dock sakta framåt för Polen.

Sista dagen tog jag en cykeltur runt Kraków med en av stans många hyrcyklar som kan abonneras med en app. Fyra mil blev det, för att ta några kompletterande miljöbilder. Allt är ännu inte publicerat, så därför måste jag vara lite restriktiv med att lägga upp bilder. Mera kommer framöver.

Det är alltid lite svårt att finna tid till gatufoto vid sidan om reportageplåtandet, men lite blev det.

Dagen Trump kom till stan

Det blev en stor uppslutning i samband med Trumps besök vid Kustbevakningen i New London. Dels från sympatisörer, men i högre grad från meningsmotståndare. De senare samlades vid torget vid tågstationen. Där gick man igenom principerna för icke-våldsprotester, där man bland annat lovade att inte agera fientligt mot meningsmotståndare.

Sedan gick tåget uppför huvudgatan, mot parken nära Kustbevakningens område, där avslutningsceremonin ägde rum. 

Skolbarnen hade också gjort skyltar.

Så anlände man till parken, där Trumps sympatisörer redan var samlade. Det var ett märkligt upplägg där sympatisörer och motståndare hölls mycket vagt och godtyckligt åtskilda. Ibland blandade man sig, och ibland blev det mycket spänt, men inga farliga situationer ägde rum.

Alternativhögern, den sentida inkarnationen av amerikansk extremhöger, var närvarande, även om det rörde sig om ett fåtal synliga symboler. 

Några motorcykelknuttar var på andra sidan vägen, och varvade sina motorer till ett fasligt oväsen då och då. De som protesterade mot Trump var alltså omringade av hans sympatisörer på ett sätt som många upplevde som obehagligt.

Deltagarna var i alla åldrar, men medelåldern hög. 

Till sist avlöpte allt ändå väl. Bara en arrestering ägde rum, och livet gick tillbaka till vardagen.

Trump kommer till stan

Imorgon tar kadetterna på Kustbevakningen examen. Vartannat år kommer presidenten, vartannat vicepresidenten. Förra året var Barack Obama där, och höll ett tal som tryckte på Kustbevakningens roll i att hålla USA och världen säker när effekterna av klimatförändringarna blir allt tydligare. 

I år är det alltså egentligen vicepresidentens år, men ändå valde Trump att åka. Man kan ana att talet inte kommer handla om klimatet. Han kommer till en stad som vad jag hört var den mest Bernie Sanders-vänliga i landet. Dessutom har han hotat att dra ner på Kustbevakningens anslag. På morgonen blir det därför en protestmarsch upp till Kustbevakningens område. Det hela föregicks av en mindre samling på torget, med tal och dans.

Nuförtiden är det som att jag bara plåtar protester, men det är ju sannerligen en del av den här tiden.