En passande nygammal kombination

Liksom flera andra här i bloggarna fascineras jag av en del äldre objektiv. Det är något tilltalande i ingenjörskonsten att för hand räkna fram objektivens egenskaper, och där en viss egenskap måste vägas mot en annan. Hur man fått kompromissa blir en del av uttrycket. Så kanske man kan uttrycka resonerandet bakom att sätta många decennier gamla objektiv på kameran. Jag har gått igenom ett antal gamla objektiv, och vissa fungerar bra, andra blir ganska kortlivade i samlingarna. Spegelfria kameror ger många möjligheter, men ofta känns det onödigt klumpigt med en tom adapter mellan kamera och objektiv. En god vän jobbar med Leica M10 och föredrar objektiv från 50- och 60-talen. Så långt sträcker sig inte intresse och budget, men jag har länge spanat på Olympus Pen halvformatsobjektiv, och där hittade jag hem till en bråkdel av kostnaden. Jag köpte en 38mm f/1,8 i mycket fint skick från Kamerastore i Finland och en adapter till Sony E. Jag tycker den lirar oerhört bra med den i digitala år rätt uråldriga Nex-7:an, och det har blivit en kombination som känns användbar på riktigt, inte bara en ploj. Det ger lite extra glädje i fotograferandet.

Jag hade slutat med analogt, men medan jag varit på jobbet har ett Olympus Pen FT-hus levererats hem. Vi får se hur det går med det.